We’ll always have Berlin

Håhå, nu åker jag till berlin i några dagar!! jag har tidigare outat mitt ogillande av andra länder, men någon gång måste man väl möta eländet. Det dåliga är att jag har ätit för ungefär ett halvår den senaste veckan och jag är liksom helt vadderad och vaggar fram som en gås nu, vilket inte alls är bra när man ska göra succé som svår, utmärglat heroinchic konstnärskvinna som låter anden bestämma över köttet. Dessutom ska jag hänga med magra datamän där vars enda näringsintag består av data och folköl och jag kommer se helt oval ut bredvid deras späda gestalter!

Som tur är så har jag skaffat glasögon och ingen kommer att kunna gissa att jag har ersatt min hjärnsubstans med lussekattsdeg. Det gör inget att folk kanske blir besvikna sen när de upptäcker att insidan inte riktigt rymmer den seriositet och ansvarsfullhet som den ordnade ytan utlovar. Som Nietzsche skriver i Tragedins födelse:

…ty allt liv bygger på sken, konst, illusion, optik, nödvändigheten av perspektiv och av misstag.

Särskilt misstag, tycker jag. Madonna sade i en intervju i Britney: For the record att det var synd om Britney som olikt hennes själv inte hade fått göra misstag och leva sin trevande hittasigsjälvperiod i skymundan. För misstagen man gör i den åldern bör inte dömas, de kan inte ens klassificeras som misstag utan är bara sådant man måste göra för att hitta sig själv etc, tyckte hon.  Isobel skrev en liknande grej till mig när jag var med i den där kaotiska tv4-debatten. Ja, visst hade det varit skönt att få öva och faila osedd. Hm, jag undrar egentligen när misstag slutar vara legitimerade pga ens ringa ålder? det är väl egentligen redan försent för min del…

glasögonhållare – äldrevårdschict

Annonser

13 responses to “We’ll always have Berlin

  1. Hollywood, är den bra? Jag är en stor fan av Bukowski, men den där har jag missat.

  2. stefan, den är …kanske inte så intensivt dekadensromantiserande som jag väntade mig, men trivsam på ett lågmält, liksom likgiltigt sätt. vilka gillar du mest?

  3. Åh, alla jag har läst, men förmodligen Post Office mest av allt. Språket, humorn, attityden (hata jobbet, chefer, kunder, alla beskäftiga medelmåttiga typer som vill trycka ner honom). Ham on Rye minns jag också som bra, mycket på samma tema, men barndoms- och ungdomsminnen istället, hans tyranniske fader, mobbare i skolan, frisedel från militären för psykiska problem, första kontakterna med sin stora kärlek, alkoholen.

  4. kul, är också i Berlin för tillfället.

    ska du vara här över nyår? det är ballt, men också ganska jävla läskigt eftersom stan förvandlas till en mindre krigzon när folk börjar skjuta nyårsraketer och smälla av rörbomber lite hur som helst och mest hela tiden.

  5. stefan hallgren

    And when you think about it, var han inte lite lik Wilhelm Moberg? Ja, jag menar då utseendemässigt, men även när det gäller greppet om språket. Hamsum var åt det hållet också. Till skillnad från Moberg och Hamsum skildrade Bukowski dock inget liv i skogarna, men något mycket modernare, som kan kännas mer aktuellt för oss idag, i det samhälle vi nu lever i.

  6. Rättelse: Hamsun skulle det vara förstås.

  7. Ja, magra datamän är oklädsamma helt enkelt. Men det är inte du – det är dom.

  8. Det som fängslar med Post Office är lätt känslostormarna. För en vardagsneurotiker som jag är det eggande att få exempel på alternativa livsattityder. Chinaskis ointresse för analyser av orsak och verkan är befriande. Chinaskis ovilja till allianser gestaltar min frihetslängtan. Endast den egna viljan är lag i en ideal värld, tycks han vilja hävda. Och det som kommer emellan bör bespottas. Jag drömmer också om att kasta mig in i första impuls, att få provocera, ta plats och slå bakut.

    Men att följa med på denna suputs resa blir också mödosamt. Jag irriteras över Chinaskis drivkraft. Jag köper inte att detta är belöningen för att avsäga sig konventioner. Jag tröttnar på att se honom förstöra, på att sparka också på de som ligger. Och istället för att leta efter fitta, vill jag känna värme för den jag umgås med.

  9. stefan hallgren

    Det var ett tag sen jag läste den, jag måste ha varit något av en bohemisk student med arbetarklassbakgrund som helt enkelt älskade Bukowski-über-attityden till både skitjobb och medelklassfjantar. Jag tyckte alltid att jag förstod honom till hundra procent. Yes, when you have a rotten deal in society, you have a bloody right to just get drunk every day, if that minimizes your pain and suffering that others want to you to just have and be happy with.

  10. Snygga glasögon! Ibland önskar jag nästan (nästan) att jag hade lite synfel så jag kunde ha coola glasögon med gott samvete.

    Angående det där med att se oval ut – det är väl lite av ditt signum? 🙂

  11. Hur stort synfel har du?

  12. åsa & stefan: tack för analyser och boktips, ska läsa snarast. medelklassföraktet känns som något klyschigt idag men så har det ju inte alltid varit. jag förförs av hans svarta humor och oppositionella inställning även om den är högstadieaktig.
    c: inget.
    louise: tack, men man kan ha dem även utan synfel. snygghet har ett intrinsikalt värde.

  13. farbror överkokt blomkål

    I beg to differ, gällande att personer utan synfel koketterar med snygga bågar. Sluta inkräkta på oss blinda höns kultur. Skall vi tvingas dras med synfel (med alla hinder och besvär det medför) så kan vi väl i alla fall få vara ensamma om att njuta av den utmejslade plastestetiken kring våra skadade ögon.

    @Louise: intrinsikalt betyder inneboende, om du inte redan Googlat. Filosofistudier medför vissa ”douchefasoner”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s