Monthly Archives: juni 2009

Ekivoka bilder från festivalen

Jag har återfunnit min mobil och nås numera på 073 093 06 19. Här är btw några tidigare konfidentiella höjdpunkter från Peace and Love.

4835_101976636427_563626427_2449833_3946884_n

vi förvandlades till autistiska barn

4835_101982656427_563626427_2450015_2888036_n

ankdammsbad, som vid Fontana di trevi

4835_101978151427_563626427_2449850_8055388_n

all rights reserved till jillian som tagit bilderna.

4835_101982651427_563626427_2450014_1741645_n

kullerbytta #1. i förgrunden syns en av mättnad utslagen maria.

4835_101982641427_563626427_2450013_2588941_n

kullerbytta #36

4835_101978236427_563626427_2449865_881229_n

alkohol i kombination med svår hunger medför att hjärnans finmotoriska centra stängs av. tyvärr påverkar det även bordsskicket.

4835_101987746427_563626427_2450099_226636_n

 blomsprutan var ren överlevnadstaktik i den rysliga hettan.

Annonser

Hon kan tala med andar, klart hon har rätt

14570295

från Andreas Leijons twitterflöde.

Kunde inte SolBrith svarat att det var frun som spottade på honom och att hon kommer att hemsöka honom aggressivt tills han dör?  gubbfan var förmodligen notorisk kvinnomisshandlare och förtjänar att bli lite rädd. Det märkliga med SolBrith är att hon oavsett vad insändarna oroar sig för alltid lyckas ge ett svar som är till deras fördel. Typ folk vars favorithusdjur sprungit bort, ”Din katt är inte alls överkörd utan har tagit sig till ett tryggt och kärleksfullt hem där den kommer att stanna.” eller folk som tappat någon ägodel: ”Din gammelmormors pärlhalsband ligger i en byrålåda hemma hos en avlägsen kusin.” Det är väl precis sånt man behöver höra. Sånt som får en att sluta oroa sig.
Det märkliga med människor är att de är väldigt benägna att tro på den som säger sig veta hur saker och ting ligger till. Chefredaktörviktor brukade säga att folk behöver någon som säger åt dem vad de ska göra, exakt vad de blir tillsagda spelar mindre roll. Jag tror tyvärr att det är sant. Vi är auktoritetsgillande flockdjur. Det är lite samma mekanism bakom den betryggande effekten i ens favoritartisters låttexter. När In flames sjöng
Follow your instinct
It usually takes you home
Don’t let these words tear you down
och Hammerfall skaldade
All your dreams can come true
Follow the signs of the Crimson Thunder
We will stay by your side
The revelation is near

och Michael Jackson sa
You are not alone
Så trodde jag verkligen på det. Att allt skulle ordna sig. Att det dåvarande bara var ett tillfälligt mörker. Att alla drömmar så småningom skulle slå in. Ptja, det har gått hyfsat hittils. Vi har alla behov av någon som talar om för oss att allt ordnar sig.

Berusning är default mode

20090626_013429_175241

Foto: Oskar Omne

Det bästa med festivaler är att man slutar äcklas av saker. Hemma så brukar jag tvätta händerna när jag har åkt buss eftersom jag är så bakteriefobisk. När jag anlände hem från Peace and love idag var jag barfota, bajsfärgad och invirad i ett lakan. Mina fötter var bruna av ankdammsdopp och trettiosextusen festivalbesökares vägdamm. Smutsrädsla måste vara någon slags nedärvd överlevnadsmekanism, synd bara att den är rudimentär idag och får folk att tvätta bort varenda bakterie och därmed öka risken för allergier etc. Så fort man har bedövat hjärnans smutsrädslacentra så kan man göra hur ohygienska saker som helst.

På festivaler blir fyllan ett trivsamt default mode. När man tagit sig upp för den jobbiga uppförsbacken då magen vänder sig i plågor av den giftiga etanolchocken så rullar man utför i en nedförsbacke av ljuv ignorans och självklarhet. Varför måste det vara dåligt att bara kunna bli euforisk med hjälp av en drog? jag ser kroppen lite som en maskin vars signalsubstansnivåer kan regleras av externa eller interna medel. Varför måste de externa vara dåliga?  Jag älskar när alkoholen bedövar konsekvenstänkandet och civilisationens tunna fernissa rinner av och de inlärda konventionerna löses upp. Vad är tillexempel det dåliga med att göra kullerbyttor iställer för att gå, äta direkt med munnen från tallriken och ligga ned på golvet inomhus? När jag väntade på tåget kom flera människor fram och sade åt mig att inte ”ligga sådär på marken för då kan man bli våldtagen”. – Det är väl inte mitt fel, svarade jag glatt.

20090626_013536_304846

Typ alla principer i vårt samhälle är baserade på lutherska kristna myter om stolthet, värdighet och auktoritetslydnad. Varför är det så hemskt att vara pinsamt berusad offentligt? Det är ju knappast någon som blir ledsen av dylikt beteende, precis som jag har svårt att tro att någon blir ledsen av att man inte använder bestick när man äter eller att man tar den sista kakan. Det är principer som inte tjänar några moraliska syften. De har inget värde i sig själva utan tjänar bara principens ändamål. Vett och etikett fungerar bara begränsande. läs julia.

Festivaler är kanske medelklassens sätt att tillfälligt avsäga sig sina privilegier och på så sätt få sin klasstillhörighet bekräftad. De fyller också en funktion som jag-eskapism; när man vandrar in genom campingentrén så glömmer man vem och hur man brukar vara. Man blir bara en festivalbesökare, en av de trettiosex tusen. De flytande drogerna löser upp subjektet och jagmedvetenheten, gör en till en receptor för känsloimpulser mer än ett tänkande subjekt. I löv.

Jag är på Peace and love

och låtsas vara arton några dagar. Regression, ja tack. Om någon bloggläsare ska dit och vill träffa sin favoritbloggare, slå mig gärna en signal på 070 351 4194.

Katastrofkväll

js_error_no_object

20.15 – Konverserar lugnt med värden i hennes nya vita tygsoffa.
21.03 – Spiller ned värdens nya vita tygsoffa, min klänning och roberts skjorta med rött vin.
21.40 – Babblar osammanhängande om något jag läst i Illustrerad vetenskap om en speciell slags manet.
21.45 – Står på huvudet i hallen och försöker förklara för tre litteraturvetare att de valt helt fel bransch.
21.50 – Gör jiujitsu-kullerbyttor.
22.30 – Häller i mig rödvin på en balkong direkt ur bag in box-påsen. Lyckas spilla ned en bil på gatan nedanför och min rygg.
22.33 – Festens fem år äldre gäster verkar nu betrakta mig som min pojkväns jobbiga lillasyster och skrattar ansträngt när de måste tvätta av mig rödvinet med fläckborttagningsmedel.
22.50 – Jag springer omkring mellan köket och balkongen nedsprutad med fläckborttagningsmedel som en psykotisk parodi på en mtv-video där pimpsen sprutar ned tjejerna med champagne.
23.40 – Är på debaser och påpekar högljutt att killen mitt sällskap dejtar har päronhaka.
01.03 – Kräks yvigt i en inhägnad rosenträdgård.
01.40 – Kommer hem. Håller en monolog om kvällens händelseförlopp för robert samtidigt som jag pendlar mellan att stå på huvudet och göra kullerbyttor. ”Det var som att du blivit besatt av en ond fjortonårig ande” beskriver han det sedermera som.
01.45 – Somnar.

Vuxenvägran

Medan andra tioåriga tjejer blev förpubertala och började sminka sig och frågade chans på killar så satt jag på mitt rum och ritade serier om mina marsvin.

DSC01439

DSC01440

Vilken spännande intrig.

Jag har lyckats igen

med att supa bort min mobil. Denna gång inte genom att hälla vin på den, så jag kan inte snuva Sony Ericsson-stackarna på ännu en obefogad reparation (de tror verkligen på allt! ”den bara dog, jag har ingen aaaning om varför” duger som motivering). Facebooka eller mejla (isabellestahl@hotmail.com) om ni önskar kontakt eller samkväm. Någon som vet om man kan behålla sitt nummer om man skaffar ny mobil med nytt simkort? Och är det möjligt att spärra en mobil så att ingen annan kan använda den? Jag önskar att mobiler avgav elektriska stötar om fel person använde dem, som en James Bond-bil.