Monthly Archives: september 2009

Jag skulle kunna bli grafisk designer

Jag skrev ju en reflektion över Rasmus Fleischers nya bok Det postdigitala manifestet i senaste Axess. Han skrev fint nog av den och lade upp den här.

Men alltså, jag tycker att bokomslaget är lite väl minimalistiskt. Kolla:

detpostdigitala

Så jag gjorde ett helt eget, lite piffigare! Voila:

Alternativ framsida

Komplett med allt jag gillar, samt några personer och fenomen som förekommer i boken.

Vissa dagar

är den här videon det enda man behöver.

Crescendot är så rysningsbra och övertygar mig om att det inte alls är så positivt att jag går runt och funderar på att inte äta lunch för att inte återfå kilot jag förlorade under bokmässedieten. (Den bestod av en macka om dagen samt öl, eftersom allt var så dyrt där.)

Vägen hem

Jag gjorde en liten film som vägen hem från bokmässan inspirerade mig till. jag filmade den med min mobilkamera.

Bokmässan uncut

DSC01965

Jag sitter på tåget hem från bokmässan mot glömskan och väntar på känslan. Händerna parkinsondarrar av bakfylla och jag kan inte riktigt förstå att jag har varit i göteborg i fem dagar och fyra nätter. Det känns som att vakna upp från en lång och stark dröm som jag knappt minns någonting av.  jag får alltid en dubbelkänsla av ljungande vemod och lättnad när jag åker hem från en annan värld som varit mitt hem för några dagar. Jag tänker på Rammsteins låt Moskau som handlar om staden Moskva som en prostituerad kvinna som man bara får kärlek av om man betalar.  det är lite så med mässan för graden av sympati man får är ett derivat av hur många kulturtidskrifter man är publicerad i.

DSC02009

och jag tänker att jag behöver det här, tillfälliga besök i en drömsk värld där dagen bara är en förvirrad dopaminbakfylla i väntan på nästa natt som man aldrig kan gissa slutet på. Vin i skimrande glas och blixtrande mingelleenden och spänningen i jakten och tomhetskänslan efter scorandet. Kickar.

DSC02004

Höstträden susar förbi utanför och jag får återblixtar av onsdagnatten då Grovt initiativ spelade musik som gjorde mig anfåddare än vad jag varit på flera månader och bloggare och datamänniskor studsade runt som öververkliga seriefigurer, det kommer nog alltid att kännas märkligt att se dem inkarnerade i köttvärlden. Och jag minns hur glad jag blev när kloka matilda kom och vi allierade oss mot ankdammens nätverkningshets, fast jag blev exalterad över att få följa med isobel upp till bonnierminglet ändå. Daniel sjölin var där och jag fick anstränga mig för att inte dregla. Han hade solglasögon inomhus, kanske för att slippa bli daterapead av unga kvinnliga beundrare. På sigge eklunds hemliga hotellfest studsade jag och lisa magnusson upp och ner för att få ta en bild av min nemesis alex schulman (sic) och jag blev imponerad av alexander bards skägg. Efter gläntafesten  snodde jag chrisks säng så att han fick sova på en soffdyna på golvet.

DSC01984

Och jag pendlade mellan att känna mig som en tonåring på sin första charterresa och en agent med uppdraget att infiltrera ett enormt kriminellt nätverk. Piratförlagetmattias var angenäm och bokhorajohanna hade ett förtjusande flor. Mitt påfågeldiadem verkade gå hem bland de flesta, mission accomplished. Och sedan gled jag in i ett mjukt bakfyllevadderat tillstånd som dövade alla oroskänslor över att inte verka tillräckligt soignerad och nonchalant och tillmötesgående och intressant och känd och verserad och intellektuell och rolig när jag träffade folk jag bara sett på bylinebilder förut. Jag förväxlade daniel åberg med björn wiman (sic) och spillde vin på fina therese bohman och den charmerande elin grelsson. allt detta namndroppande, ack.

DSC02018

Rasmus och chrisk fick underhållande nog dela på den förtjusande högtalarvästen under nätseminariumet där jag även mötte den gode andreas ekström. Och chrisk hade samma inredningsstil som jag när jag bodde själv, dvs använda kläder och viktiga papper i ett slags system av fraktaliska högar på golvet, ölburkar på varenda tom yta och diskmedel som schampoo. han berättade att städning kommer långt ned på prioriteringslistan (under heidegger självklart) och jag blev glad över att hitta en så prominent förebild.

DSC01998

Nu har jag en tidning att göra och en dramatikanalys att utföra. Landskapet börjar bli plattare utanför fönstret och jag är snart hemma i verkligheten igen.

DSC01977

jag var nervös på väg till festligheterna i göteborg och tog en öl på tåget. moget.

Bokmässan hittills

Jag befinner mig i en trivsamt sömnstörd bakfull dvala. nyss så satt ronnie sandahl mittemot mig i presscentret och jag började sminka mig ivrigt med Karins ipod som spegel.  igår träffade jag och matilda p o engquist och jag frågade honom om det var han som skrev ”den där boken om hjärnan i näringslösning”. du tänker nog på PC Jersild, sa han då. blä. jag har dessutom tittat på medan isobel och elin ätit lyxmat (jag och matilda åt på seven eleven för 40 kronor) och jag passade på att hälla upp min medhavda öl i ett glas under bordet.

Book mess

Nu sitter jag på ett x2000 mot göteborg och bokmässan. Det här året kommer jag inte behöva sova i ett barns säng hemma hos en random  journalist utan har bokat plats hos en kompis. det känns inte mindre som en festival för det. bokmässan är kultursveriges ibiza. hörs snart.

Djur som hatar mig

DSC04602

DSC04596

DSC04594

Julias katt älskade Elin Grelsson men hatar mig. I lördags på julias fest så försökte jag presentera mig och förklara för den att vi skulle kunna bli de bästa vänner. Men den visade sin uppenbara motvilja och antipati mot mig! Jag råkade visserligen jaga den med fotoblixtar och en dammsugare under sängen, men varför ska den vara motsträvig för det? Den liksom gjorde ett väsande ljud och visade sina tänder, vilket jag först tog som en inbjudan till en pratstund, men som jag sedan förstod betydde att den var arg och rädd för mig, enligt julia. Hon förklarade att man måste sitta still i FLERA TIMMAR för att katten ska sluta vara rädd för en. Bååring. jag trodde ju att jag är lite som mannen som kunde tala med hästar, fast med smådjur. Nåja, jag ger inte upp kattplanerna för detta lilla nederlag; julias katt kommer säkert sluta vara rädd för dammsugare snart igen, djur glömmer så lätt, och någonstans finns det en katt som skulle bli världens gladaste av att adopteras av mig.