Category Archives: Uncategorized

Texter om Just nu är jag här

Bild: Kim Ihre


Jag är otroligt glad att min bok Just nu är jag här tycks ha initierat så många bra essäer och samtal. Ett urval:
Philip Teir i HBL: https://www.hbl.fi/arti…/samtidsledan-kom-fore-gillaknappen/
Joni Hyvönen i Vagant: http://www.vagant.no/den-sociala-textens-tid/
Malin Ullgren i DN: http://www.dn.se/…/malin-ullgren-samtiden-ar-en-spegelsal-…/
Sara Abdollahi Lekta i GP: http://www.gp.se/n%C3%B6je/kultur/i-stockholm-%C3%A4r-man-alltid-utbytbar-1.4339894
+ en lång intervju med mig och Tone Schunnesson av Annah Björk i GP: http://www.gp.se/n%C3%B6je/litteraturens-unga-kvinnor-lever-livet-som-de-vill-1.4370890
en intervju med mig i Bon: https://bon.se/article/varfor-drabbas-kvinnor-oftare-av-oro-angest-och-depression/
Jag är också överväldigande glad för recensionerna:
http://www.etc.se/kultur-noje/sylvasst-av-stahl-om-samtidens-neuroser
http://www.expressen.se/kultur/bocker/lysande-om-tinder-tidens-vedermodor/
Christian Swalander i BLT: http://www.blt.se/kultur-o-noje/tinder-benso-kroppen-sjalen/
Malin Lindroth i GP: http://www.gp.se/n%C3%B6je/en-svindlande-s%C3%A4ker-romandebut-1.4288690
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/isabelle-stahl-just-nu-ar-jag-har/
https://www.svd.se/isabelle-stahls-debutroman-ar-var-tids-jack
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/oraAB/karlekens-gata-i-var-tid

Annonser

Just nu är jag här

Här nedan följer lite info om min debutroman som utkommer i maj på Natur och Kultur:

»Redan i hissen ångrar jag att jag bjudit med honom hem. Jag känner mig alltid så utlämnad när jag har besök, äcklas av smutsen i hörnen och den egna kroppen i den smuliga sängen. Ljuset är grönblekt i hissen och han ser inte ut som han gjorde på bilderna. Jag känner på honom och letar efter benen under huden, famlar efter konturer och kanter, fettet fyller mig med avsmak.« Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder. Hon har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av anti- depressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubb- liga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst. När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet. Just nu är jag här handlar om hur man ska kunna säga »jag älskar dig« i en avförtrollad tid där alla ord har förlorat sin mening, men där längtan efter närhet är ofrånkomlig. En Stockholmsskildring som är medveten om traditio- nen tillbaka till Hjalmar Söderberg, och samtidigt är en relationsroman i högsta grad för och i vår egen tid.

ISABELLE STÅHL är en av våra mest profilerade yngre skribenter och kritiker, tidigare verksam på Expressens kultursida, numera Svenska Dagbladet. Hon är doktorand i idéhistoria vid Stockholms universitet. FOTO: SARA MAC KEY screenshot_2017-03-22-00-05-551.png

Nyare texter

På sistone har jag bland annat skrivit om den stängda stockholmska vintern, ekonomistisk kärlek på Tinder, Sara Danius bok, radering och Ernst Jünger. Alla mina senaste texter på SvD Kultur finns här.

Nytt jobb

Jag är nybliven krönikör och litteraturrecensent i Svenska dagbladet.
Några av mina senaste texter handlar om den uppvärderade sociopatin, om nutidens förakt för nervsvaghet och om platser som lurar oss tro att döden är botad.

För en tid sedan medverkade jag i en debatt om feminismens framtid i SVT Debatt, kan ses här.

Sommarpratarna – lyckliga, glada och tacksamma

Jag genomlider ännu ett ”Sommar i P1″ där en nöjd och genomhygglig entreprenör framför en monolog om hur tacksam och lycklig den är. De senaste åren har programmet blivit en annonsplats där svenska tv-profiler och företagare kan göra reklam för sina verksamheter och berätta om sitt stora patos för medmänsklighet, familjen och entreprenörskap.
Med några viktiga undantag, där Maja Ivarsson och Kristian Gidlund bör nämnas, brukar det låta så här: ”Jag blev utsedd till årets stockholmare två år i rad. Jag fick beröm av kungen för att vara en god förebild för befolkningen. Jag fick all kärlek jag behövde. Vilken upplevelse det var för mig att stå inför 25000 personer och sjunga. Jag hade en lycklig barndom hemma i Skåne. Allt gick jättebra. Sådan är entreprenörens väg – sällan är den rak. Jag fick spela i elitserien i Frölunda. Jag har aldrig haft någon ångest eller dåligt samvete, jag sysslar med välgörenhet för att det är roligt. Jag var bara 12 år när jag vann en underbar talangtävling. Vi klättrade i träd och badade i ån. Jag bekymrar mig mycket om övergödningen av Östersjön. Jag vill skapa jobb. Jag är tacksam och glad. Jag förstod att det var dags att göra något. Jag åkte skytteltrafik mellan morgonsoffor och intervjuer. Jag hade aldrig kunnat ana hur det skulle bli. Jag kände ett stort ansvar för laget. Jag var fortfarande den helt vanliga femtonåriga Anton Abele.”
Sedan bryts pratet för Bo Kaspers.
P1 har varit en skyddad oas i ett medieklimat där underhållning alltid går före skönhet, dialog, komplexitet och mörker. ”Sommar i P1″ tyder tyvärr på att kanalen likt SVT1 anammat underhållningsindustrins idé om att det är personen som räknas, inte hur vackert och intressant den formulerar sig om livet.
I Tyskland gav dagstidningen Die Zeit i juni ut en 47-sidig bilaga om livsfilosofi. Något liknande är naturligtvis otänkbart i Sverige, här läser vi hellre om trädgårdsmöbler, livsstilsboenden och tv-profilers lyckliga barndom. ”Livsfrågor” associerar vi till KBT-terapi, tidningarnas frågespalter och Paulo Coelho. När man talar om ångest, främlingskap, tomhet och livets absurditet, som någon av sommarpratarna försökt sig på, är det alltid i imperfekt. Allt som är svårt måste för länge sedan ha övervunnits för att få plats i livsberättelsen.
”Sommar i P1″ erbjuder likt Kissies och Blondinbellas bloggar ett tomt, repetitivt småprat om ett smärtfritt, stiliserat liv. Jag kvävs av bilder, tomma tecken, copytexter och slogans, mätt och däst som efter snabba kolhydrater.
Likt god litteratur ska public service ge oss något vi inte visste att vi behövde. ”Sommar” ger mig något jag lika gärna kunde ha läst i tidningen Kupé.

Den här texten publicerades i Expressen Kulturs pappersupplaga.

Lite nytt

Jag skriver om sociologen Eva Illouz bok Why love hurts i Expressen kultur.
På samma sida skriver jag om hur kvinnlig självsvält blev rationell vetenskap när män annekterade den.

Det senaste

”Vi läser självbiografier som aldrig förr och tycker att det som hänt på riktigt är intressantare än det som är påhittat. Äkta är ett av de vanligaste reklamuttrycken. Samtidigt upplevs verkligheten av många som undanglidande i vår allt mer fragmenterade värld.” I Obs i P1 pratade jag om vår tids begär efter verklighet, texten kan läsas här.

Jag hoppade in som sidekick i Nordegren i P1 och pratade bland annat om S&M-influerad litteratur, kan höras här.

På min litteratursida i Nöjesguiden har jag på bland annat skrivit om 50 shades of grey och Karolina Ramqvists bok om nittiotalet jag missade, hittas här.