Dagsarkiv: december 14, 2009

Förebilder är hittepå

exempel på djur jag inte sympatiserar med

Jag fick ett sött mejl från en organisation som tror att jag är en förebild.

Hej!
Det vore sjyst om Du som är en förebild, och som många ungdomar dagligen följer via Din blogg, kanske skulle vilja omnämna vårt nya skolprojekt Medveten Ungdom?
Arbetet inom Medveten Ungdom och Djur2000 sker helt ideellt.
Vi kämpar både för ungdomar, klimat och djuren.
Mer information om projektet på: www.medvetenungdom.se

väldigt mycket av det jag gör är sånt man vill sätta en stor BARN, PRÖVA INTE DET HÄR HEMMA-skylt på. Och jag sympatiserar tyvärr varken med djuren, klimat eller ungdomar. ungdomar är de värsta människorna, de har inte ens lärt sig att dölja hur odrägliga och fördömande de är. klimatet besvärar mig oftast bara, särskilt när det är för varmt och för kallt. djuren – visst, de skulle jag kunna tänka mig att låta leva, men bara marsvinen och fjälllämlarna.

och det här med förebild, jag ogillar när folk (särskilt kvinnor) förväntas agera förebilder bara för att de är pseudooffentliga personer samt vuxna. som om det finns en samhällelig plikt på att allt man gör ska vara så genomtänkt och rättrådigt att det är legitimt att visa upp och anamma. jag vet väldigt många saker som inte är särskilt förebildsaktiga med mig, som när jag glädjehoppade sönder mammas nyinköpta soffa i nittonårsåldern och när jag förstörde mina föräldrars bil. Jag var femton och följde med mamma när hon skulle tvätta bilen.  När vi kört in i biltvätten blev jag så intresserad av de stora tvättborstarna att jag ställde mig på sätet för att kunna titta närmare på dem. olyckligtvis stod det ett mjölkpaket på sätet som exploderade när jag råkade trampa på det. mjölken surnade sedermera och bilen luktade så illa att vi var tvungna att sälja den. förutom det så dricker jag för mycket, hjälper inte till hemma tillräckligt, bränner ut mig och beter mig respektlöst mot gamla.

när jag var yngre var mina förebilder, särskilt ronnie sandahl, som en förtröstansingivande slags halvgudar för mig. det fanns något smått religiöst över min dyrkan av idoler: de påminde mig om att det fanns en annan värld långt bortom min egen. sedan läste jag i en krönika av ronnie att han hade behandlat tjejer jättedåligt som revansch på sin tragiska uppväxt, och min romantiserade bild av honom sprack. det var då jag insåg att förebilder bara är projektionsytor för all infantil längtan man har efter tröstande nådgivande personer man kan lita på och som inte besvikar. kids, om ni ska välja en förebild så ta någon som är tillräckligt långt ifrån er egen värld för att ni inte ska kunna inse att personen bara är en människa.