Monthly Archives: maj 2009

Fascistfest

Att ha en fest på temat  ideologier som resulterat i massmord kan te sig ganska osympatiskt. men det var roligt. man fick medalj om man angav någon och en speciellt fin om man angav någon som stod en nära.

DSC01347

synd att nazismen är en så moraliskt klandervärd ideologi, de hade fina frisyrer. man känner sig som en del av eliten när alla har samma uniform, lyssnar på peppande naturromantisk marschmusik och är rädd för bestraffning om man pratar om saker som regimen inte gillar. jag börjar förstå psykologin bakom joinandet av onda samfund.

DSC_0538

det var inte så smart att ta på den röda armbindeln när jag var påväg till festen. tror att det kan fungera misskrediterande för min image, faktiskt. roligt var att jag träffade en läsare där, kände mig som blondinbella.

DSC01367

Jag påmindes av den där filmen där en familj tror att de ska besöka ett Barbiemuseum, men det visar sig vara en nazistutställning.

Annonser

I verkligheten

Soraya ville se bilder på platserna där vi brukar internetta, en utmärkt idé. ibland glömmer man nästan att det finns människor bakom alla de där namnen i rss-fältet. känns konstigt att tänka på att always keepin it real, mittegetjävlanarnia & julia finns i köttversion också. att de sitter och förmiddagsbloggar med teven och trafiken från gatan utanför som bakgrundsljud precis som jag.

DSC_0062

DSC_0513

this is where the magic happens. observera vinglaset och den stela tagen-på-bar-gärning-posen . jag hade vid tillfället för fotograferingen en liten sammankomst i min bostad men kunde ändå inte låta bli att kolla bloggstatistiken.

DSC_0510

”nu twittrar hon istället för att prata igen!”

Hatet mot Espresso House

Espresso housefieringen sprider sig som en pestvind över landet. Det är som med galleriorna, en oändligt tråkig homogenisering av stadslandskapet. I början tyckte jag att Espresso house smakade spännande och storstad. nu har jag insett att allt är skitdyrt och smakar som ett glas vatten. Nu blir jag illamående av deras sockerstinna McDonalds-likartade utbud. allt smakar liksom samma, oavsett om man tar en macka eller en muffin; en stark bismak av artificiellt bakpulver, massproducerat bröd, färgglatt stabiliseringsmedel. en kaffe och en macka för en hundring trots csn-rabatt, det är bisarrt. Den vidriga upptempoiga housemusiken i bakgrunden finns där för att få människor att äta upp så snabbt som möjligt och ge plats åt nya kunder. Vad hände med små söta personliga kaféer där ägarna ville att man skulle sitta och fördriva tid i timmar?

Han sover, jag har tråkigt.

DSC_0140

Min pojkvän är inte i stan på några dagar och jag kan äntligen äta chokladbollssmet i sängen, komma hem full och drössla kebabsås på golvet, lyssna på sagometal och E-type och titta på rysliga mainstreamfilmer som han mår illa av. Nackdelar följer dock, exempelvis så har jag ingen att väcka när jag vaknar vid halvsexdraget. Det är alltid en spännande utmaning eftersom han konstigt nog brukar vara väldigt trött vid den tiden  och jag måste bli som en slags psykotisk kabaré för att skaka liv i honom. ”Som den där hackspetten på julafton” och ”Liksom både arg och glad samtidigt” brukar han beskriva det som. Ja, och så har jag ingen ständigt närvarande mottagare för alla bra idéer och tankar jag kommer på. Ett urval av saker som jag ville säga i natt:

Jag kan inte sova.
Jag är hungrig.
Det är något som krafsar, tänk om termiter har byggt bo i väggen!
Täcket är för varmt.
undrar vad Farmen-Qristina gör nu för tiden.
Nu är hundjäveln igång igen, kan jag inte få skjuta ett varningsskott?
undrar hur dom kommer att lösa mellanösternkonflikten.
Hjälp, det sticker i min vänsterhand! Det är nog en hjärtattack!
Undrar hur stor världens största smörgås är.
Jag vill ha belgiska chokladfrukter, hämta!
(retligt) Du vet nog inte vad inkommensurabel betyder.
nu så känns min andning konstig, jag kanske är överkänslig mot kuddfjädrar!
Jag vill ha ett husdjur.
fåglarna låter för mycket, få dem att bli tysta!
nu känner jag mig sådär pigg att jag skulle vilja ligga och prata hela natten!
vakna, klockan är snart åtta! (tystare) om fyra timmar.

Nervgiftet är det nya sminket

blackholesunag2

Det räcker med ett snapsglas av nervgiftet botox för att  döda alla människor i Sverige, enligt wikipedia.  Detta ämne låter unga tjejer injicera i sin hud för att den ska se spänstigare ut. Jag blir så förbannad när Sofi Fahrman glatt gör reklam för dylika ingrepp på sin enorma blogg, vars 111 647 personer stora läsekrets med all säkerhet innehåller mängder av förpubertala småtjejer (målgruppen är 20-35-åringar enligt hemsidan).  Man gör det på en lunchrast! säger hon. Skönhetsingrepp har alltså blivit som smink. artonåriga bloggerskor erbjöds nyligen gratis skönhetsingrepp av ett företag.  jag är för människors rätt att göra vad de vill med sina kroppar och visst, varför ska man göra någon åtskillnad mellan smink och kirurgi? för tio år sen ondgjorde sig folk över unga tjejers sminkanvändning, det tyckte jag mest var ofeministiskt på det där trista tjejer ska vara natuuurliga-sättet. men det är något äckligt och bisarrt i att en person som når ut till enorma mängder unga människor helt utan att problematisera gör reklam för skönhetsoperationer. gränserna töjs.  det är läskigt att läkaren i klippet säger att det är vanligt att hans kunder är 26 och uppåt. varför tror tjugo-nåntingtjejer att de måste spruta in det fucking nervgiftet botulinumtoxin för att duga?

Livsstilsbloggar som opium för folket

3557205368_57e35ecb47_b3f07a3ec-8116-4dee-a435-5e10c9181f7a

Jag läser den odrägligt perfekta Sandra Beijers blogg Niotillfem varje dag. Varje gång jag klickar mig in i hennes destillerade livsflöde så strömmar belöningshormonerna till och jag tänker att precis sådär borde allting vara! I hennes värld är den kornblå färgen på trenchoaten från Miu Miu så mycket starkare än i verkligheten, det förtjusande Amelie de Montmartre-hemmet så magiskt mycket mysigare än ens eget, och de välklädda vännerna och sammankomsterna på innekrogar ser så charmerande otvungna och tillbakalutat hippa ut. Hon är ett typexempel på en sån där blogg som inger en illusorisk känsla av en högre verklighet, en parallell drömsk dimension där de tyngsta problemen är klädsamt bitterljuva förälskelser. Och jag vill plötsligt föreviga min verklighet också, för när man tar bilder av sin tillvaro i smickrande ljus med en tiotusenkronorskamera så får den också ett slags magiskt sken över sig. Kanske för att jag då ser den i stiliserad version utifrån. På en fest kan jag stå och titta längtande mot ett gäng personer som ser häftiga och subversiva ut. när man väl pratar med dem visar det sig att de är sövande tråkiga och mainstream. på insidan är få saker så magiska som på utsidan.

Blondinbella2

Niotillfem har sjuttiotusen läsare i veckan. Precis som Elin Kling, Kenza och Blondinbella har hon hittat ett recept som frammanar beroende hos enormt många människor, främst unga tjejer. Jag känner mig inspirerad av att läsa om deras mjukt rosaskimrande vinnarliv, tänker att det är möjligt, det finns faktiskt tillvaror som nästan helt saknar problem. frågan är om man verkligen kommer närmare det där vackra fullkomliga bloggvärda livet genom att köpa den där klänningen från Marc Jacobs och den där tvåan i sekelskiftesstil med ekparkett. Folks hysteriska förevigande av sina vardagar handlar kanske om en vilja att skapa en slags hyperrealitet; man tar bilder av de valda delar av sitt liv som påminner mest om den livsstil man vill leva; man kanske tänker på sextiotalets frankrike, ett ljuvt Marlene Dietrich-femtiotal, ett hårdrocksåttiotal. Någonstans så devalveras värdet i de där livsstilarna när man fotograferar dem; det hela blir baserat på konsumtion, inte aktion, man läser inte böckerna och har inte åsikterna som den franska intellektuella 68-eliten hade, man bara köper kopior av kläder de hade och fotograferar deras nyckelattribut. Man kopierar kopior av livsstilar som inte längre refererar till något verkligt utan till en kollektiv mental idealbild. Så är det i allafall lite för mig. man återvinner estetiska element och försöker frammana en illusion, glömmer att livet inte blir verkligare för att man förevigar det. jag älskar de där livsstilsbloggarna, de är snabba flyktbiljetter till liv som inte verkar ha några vardagar. frågan är om dom inte har det.

image_gallery

A make-believe
The second star to the right

Far across the sea
All the burdens gone

Nu måste jag lyssna lite på Black Hole sun med Soundgarden.

Score!

Idag omnämndes jag angenämt nog i mitt favoritprogram Filosofiska rummet i P1 av Andreas Ekström. Programmet är rätt intressant och handlar om hur sociala medier ändrar vårt tänkande,  finns här.  den gode ekström sade att han fick bättre insikt i samtiden via min blogg än via romaner, typ. Kändes mäkta smickrande!