Monthly Archives: april 2009

Ägglossning – löneförhöjning?

img_46dbed0a28fdb

Men neeeej. Några forskare från University of New Mexico gjorde en studie som påvisade att strippor får mest dricks när de har ägglossning.  Under menstruationen tjänade de som minst.  Forskarna tror att det kan vara relaterat till doftutsöndring eller förändringar i rörelsemönstret. Nu kommer jag låta  biologistisk igen, men tänk om det här är applicerbart på vardagssituationer? Tänk om män bemöter kvinnor sympatiskare under de tre dagar i månaden som de äggar? Tänk om kvinnor har högre chans till hemsläp då? Men om man stänger av ägglossningen med p-piller borde väl ens attraktivitet reellt sett minska även inför fasta partners?  tänk om det är en komponent även i helt ofysiska sammanhang, typ när man försöker övertala män till löneförhöjningar eller att hämta mat åt en? då är det kört för mig som nu lagt ned min experimentella p-piller-anarkism och stoppar i mig det nya otäcka ägglossningshämmande Yaz varje dag. Hanna fridén skrev om p-pillermotstånd och tog några poänger.

pills

– DU KOMMER GÅ NED I VIKT! lockade dom mig med på ungdomsmottagningen (som om man som tjej förväntas börja gråta av lycka av tanken på att bli smalare) och viftade med det svindyra hormonspäckade nylanserade p-pillret. Nylanserat, brr. Nu blir jag säkert den första att drabbas av någon otäck monsterbieffekt. Känner mig som en försöksperson åt ett ondskefullt amerikanskt företag. Yaz har inte funnits mer än några månader i sverige, men i USA verkar det som att folk inte är odelat nöjda.

Jag vet inte varför det känns så märkligt att stoppa i sig en mängd artificiella hormoner. kanske är det för att de ersätter ens naturliga hormoner och  kapar systemet, reglerar hypofysen och centrala nervsystemet, går upp i hjärnan, kan höja risken för astma, bröstcancer och blodproppar.  senast på sjuttiotalet gav läkare kvinnor p-piller med tusentals gånger för hög dos kemiskt framställda hormoner, vilket medförde hemska biverkningar. detta bara på grund av (säkerligen patriarkalt genererad) okunskap och brist på forskning. Med min lightparanoida inställning så är jag helt besatt i att undersöka vad jag medicinerar och hur. jag har grottat ned mig i hemsidor med fakta om generiska p-pillersubstanser och hormonnivåer. vet allt om hur den premenstruella dysforin orsakas av progesteronet och dess metaboliter som binder till GABA-receptorer i mellanhjärnan.

femalehormonesovulation_tcm33-7211

Tydligen ska Yaz fungera PMS-lindrande eftersom det innehåller en låg dos östrogen och dessutom humörstabiliserande gestagen. Jag är inte säker, men visst har jag noterat en marginell förbättring.  ingen utlovad viktnedgång dock, snarare det motsatta, d’oh. faktum är att när man kollar FASS så är det ju faktiskt fler som går upp i vikt än ned av Yaz, så jag vet inte vem den dumma ungdomsmottagningen försökte lura. de nämnde såklart inget om de andra spännande features som ca vart tionde användare upplever – humörsvägningar, illamående, smärta i brösten, huvudvärk. jag har faktiskt mått illa frekvent den här månaden.  hrmpf.

Annonser

Ang mitt ickeexisterande bordsskick

Jag är bra på många saker, men inte att äta fint.

dsc01224

2366_55956582396_599767396_1930817_6287_n1

När jag var liten brukade jag hälla maten på väggen innan jag åt den. Varför ska man ändra på något som fungerar? Jag identifierar mig med Homer i Simpsonsavsnittet när Bart och Lisa diskuterar vilket djur Homer ser ut som när han äter. – En gris! Säger Lisa. – Nej, grisar tuggar när de äter. Snarare en gås, svarar Bart.

Förmodligen så mobiliserades alla bra gener till hjärnans intellektuella centra när jag blev till. Centrum för finmotorik glömdes helt. Min pojkvän har faktiskt frågat om jag skulle kunna vara vänlig att sitta i badkaret när jag äter efterrätter.

Som när jag var nio.  Fint.

Vilka sociala handikapp har ni?

Vissa föds till besserwissrar

dsc01211

Sverigedemokraterna gillar faktiskt kultur


Sverigdemokraternas Björn Söder har varit på Färöarna där de hade jättesnygga folkdräkter och ingen invandring. Nu är hans dröm att avskaffa alla kulturbidrag förutom till folkdräktstillverkare.  No more pengar till biografer, teatrar och operor alltså, men  kulturinstitutionerna som bär vårt svenska kulturarv blir det good times för. Det kan vara hembygdsgårdar, eller vikingamuseer.

– Eller, för att ta ett exempel som vi haft uppe här i regionen, Charlotte
 Weibulls arkiv över folkdräkter och häradsdräkter i Åkarp.

Jag frågar mig om ens de allra mest inbitna ariska fanatikerna vill leva i Sverigedemokraternas samhälle. Björn Söder påminner förresten starkt om Lucius Malfoy i Harry Potter. Det är något i blicken.

bild_bilder_foto78lucius_malfoy

lucius_malfoy3bild_bilder_foto79

Björn?                                                             Lucius?

Lycka är hittepå

dsc_05351

I ”kvinnotidningar” (senast i nya ”Kattis”) och självhjälpsböcker tjatas det  ihärdigt om olika sätt att generera ”lycka”. Vilken idiot kom på  begreppet från början? Dalai Lama eller någon annan klyschig fåntratt, säkert. livsstilsmagasinen profiterar på den ångest lyckobegreppet skapar hos västvärldsmänniskor – de känner sig någorlunda nöjda med tillvaron, men ”lyckliga” är de ju inte när de tänker efter, och då lever de ju ofullständiga liv, åhneeej! Nina Björk skrev något om det där en gång, om hur människor drivs till förbättringsvansinne av media.

När ska folk inse att livsstilsmagasinens definition av begreppet ”lycka” inte stämmer överens ett dugg med verkligheten? Att det är ett begrepp som liknar äldre religiösa tiders bilder av transcendentala högre utomvärldsliga tillstånd, fjärran från den egna misären? ”lycklig” känner jag mig möjligen under korta ögonblick,  som när jag lyssnar på musik med mycket bas på ett tåg påväg till en fest när jag fått ett fantastiskt jobberbjudande under dagen. det är en signalsubstansstyrd miniextas. resten av tiden så är jag helnöjd om jag känner mig tillfreds. om jag inte saknar, fattas något och oroar mig, om jag inte är stressad eller känner mig otillräcklig. när jag lallar omkring efter föreläsningen och äter ben & jerrys och filar på en text och mejlar och drömmer om framtiden och letar större lägenheter på Blocket och pratar om fraktaler med min pojkvän, då är jag tillfreds. känner att jag har fixat det jag alltid velat ha. lycklig, nej, det är inget statiskt tillstånd. det är delights and angers, som anders fridén sjunger.

Kärlekens dumma features

love-8dsc_0588

Jag funderade på det där med självständighet och flickvänsfällor som Elin skrev om. Jag har lärt mig att leva med mitt beroende.  Det gör mig glad och jag kan hantera det. Förut ville jag likt Soraya kunna stänga av det när jag behövde fokusera på annat, trycka på ctrl+alt+delete eller ställa in känslohjärnan på energisparläge. Hur irriterande är det inte när man försöker fokusera på att skriva eller underhålla nya vänskapsrelationer och den dumma kroppen bara får för sig att den vill åka hem och nära oxytocinreserverna?

men jag har förlikat mig med det. När man är ifrån varandra saknar man helt enkelt. det finns olika tekniker för att motverka de känslorna precis som man kan reducera symptomen vid astma, men det inte finns nån bot mot den förlust av känslomässigt oberoende som förhållandekontraktet innebär.

Det jag egentligen är rädd för är den existentiella osjälvständigheten. Medan jag sett kvinnor ur en äldre generation vara ekonomiskt beroende av sina män så är jag mest rädd för det psykologiska beroendet. Att tvåsamheten ska bli ett så inrotat default mode att jag glömmer att jag kan vända mig till mig själv för att få stöd när jag behöver det.

Förut kunde jag reparera självförtroendet genom affirmation och självmedvetenhet, jag definierade mig själv. Nu går jag istället till min pojkvän för att reboota mitt ego. Nu behöver jag hela tiden den där externa inputen, kan aldrig lita helt på mitt eget omdöme. Kärleken har dessutom katalyserat en sensorisk känslighet som inte fanns där förut som jag är rädd kommer att bli värre. Förut kunde jag med lätthet se filmer med långa, plågsamma tortyrscener, det är uteslutet idag. Fullständigt. Jag kan inte ens titta på gulliga djur i parken utan att bli rörd. Äckliga modersinstinkter! Jag ska inte bli mamma på typ femton år, naturen behöver faktiskt inte aktivera det där än.

Många kvinnor verkar tappa fokus på allt viktigt när de blir med barn. Deras liv får plötsligt den slutgiltiga meningen och behovet att skapa något kreativt försvinner helt. de har ju varit med om den ultimata skapelsen, ”det fiiiinaste man vara med om”! jag vill inte devalvera värdet i moderskap, jag hoppas bara inte att mitt kreativa skapande ska förlora sin mening om jag får barn.

Nåväl. Det jag egentligen undrar är hur man skyddar sig mot att bli beroende av att definieras av nån. Hur man bibehåller tilltron till sitt oackompanjerade jag, självtilliten, handlingsbenägenheten. Jag vill inte tappa intresset för mina karriärmässiga strävanden bara för att jag råkar ha hittat nåt som ger mig en fullständig känsla av att ha nått resans mål. När jag var singel hade jag dessutom alltid en mängd intressanta uppslag till texter baserade på relationsproblematik, det är en uttömd källa. klassiskt konstnärligt problem förvisso.

Idiotbra!

Röyksopps monotona dunsande mollljud och Robyns desperata röst utgör en helt magisk polyfoni. Från nya Röyksoppskivan Junior.

Junior är något ljummen. Enligt bandet så har den en ”vårkänsla.”  Brr. Det känns lite som det där vanliga fenomenet när artister verkligen slått igenom och lyckats och blivit…glada.  Första skivan är alltid den mest allvarliga, sinnrika, vemodiga, de följande blir ofta mer fun and games. Melody AM var fylld av njutbara djupdyk i saknadsstinn melankoli, Eple och Remind me exvis. The understanding hade oförglömliga Only this moment och Beautiful day without you. På Junior ingår en låt med det odrägligt förnöjsamma namnet Happy up here. Fast den är ganska fin. Den balanserar mellan moll och dur och dissonans och harmoniskt och sista biten är faktiskt lite som lagligt heroin, som någon kommenterar under youtubevideon. den kommande  skivan Senior ska ha en höstkänsla, enligt wikin. Det ser jag fram emot.