Hutlöst hudlös

Vissa dagar är Lady Gagas nya låt allt man behöver.  Kanske om vi var de sista i världen,  kanske om det blev jordbävning. Det jag älskar med Gaga förutom hennes excentrism är att hon vågar låta desperat. Hon har tusen masker och är samtidigt hutlöst hudlös. Det är befriande med kvinnor som inte sväljer smärtan och ler, de som vågar be och vara pinsamt angelägna, som Caroline af ugglas med sin låt Snälla. De som struntar i lutherskt tröttsamma påfund som stolthet och värdighet, de struntar i risken att bli befläckad genom att uttrycka för mycket känslor och ge för mycket av sig själva. Jag har sedan länge slutat rädslas: det finns ju inget som kan befläckas eftersom jaget inte är konstant, jag är inte densamma som igår.
Jag minns gymnasiet då tjejkompisarna krävde att man alltid skulle vara för fin för alla killar: det fanns en slags hederskultur i det, att sväva högt ovan killarnas och de egna begären, att bevara sin mytiska status som svåråtkomlig och väsenaktig. Jag är övermätt på svaghetsföraktande självhjälpsböcker som deklamerar att när man är needy och söker bekräftelse  från någon så beror det bara på att man inte älskar sig själv tillräckligt mycket. Behov av andra människor går ju nämligen att träna bort menar självhjälpsförfattaren, kanske genom att ta en promenad och komma ut ur huset, som Johan Norberg skriver.
Mäns desperata oden till idealiserade väsen däremot betraktas som nödvändiga för konsten. Jag tänker på alla texter, från Sune till Petrarca, som handlar om ikoniserade tjejer som blinda passerar i korridoren med fladdrande guldhår och skrattar obrytt med sina tjejkompisar utan att ens notera den manliga textförfattarens omaskerade utfläkta beundran. Jag tänker på Robyns nya fina Dancing on my own, att som tjej berätta att man står i ett hörn av dansgolvet och tittar på och längtar är så modigt.

Annonser

5 responses to “Hutlöst hudlös

  1. Åh kloka vackra fina!

  2. Hej Isabelle,

    Det är alltid riskabelt att bedöma en bok på grundval av en recension i DN Kultur. Jag skrev inget om att man kan bli av med behovet av andra människor, utan skriver i detta avsnitt om depression och hur det är intimt förknippad med just isolering och ensamhet. Tipset om att bryta ett mönster i samband med en depression – som det råder rätt mycket konsensus om inom psykologin – handlar just om hur man kan bryta sig loss för att orka möta andra.

    Om du vill bedöma min bok på grundval av vad jag skriver i den skickar jag dig gärna ett ex. Säg till i så fall

    Vänliga hälsningar,
    Johan

  3. johan, du har förstås en poäng i att andrahandskällor sällan är att föredra. jag erhåller gärna ett ex av din bok, kan skicka min adress på fb. som du säger så skriver du ju faktiskt att en väg ur depression är att träffa andra, så det emotsäger ju min tes. jag tycker dock att det verkar finnas en viss kylig instrumentalism i det, men jag har som sagt inte läst boken ännu.

  4. Kul! Den är på väg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s