Det finns inget bättre än hårdrocksband i fascistuniformer som sjunger om sadistiska medicinska experiment, droginjektioner och smärta. Men i verkligheten är det inte så roligt, insåg jag i förmiddags.
Redan när gynekologen lömskt sade att det inte skulle göra ont visste jag att hon ljög. Så sa de nämligen när jag skulle sätta in spiralen och då svimmade jag två gånger av smärta. Ge mig något vasst verktyg så att jag kan skada mig 0ch kicka igång noradrenalinet, tänkte jag, det kapar kommunikationen mellan neuronerna som tar emot smärtan. Noradrenalinet är som en naturlig opiat och mycket effektivare än de mesiga artificiella smärtdämpare som ungdomsmottagningen erbjudit mig när jag haft så svår mensvärk att jag inte kunnat gå.
När hon tog fram de långa rörliknande instrumenten av hårdplast och metall aktiverades hjärnans betingade fight and flighmekanismer nästan direkt. Kroppen hamnar i ett inbillat trauma och tror att den är utsatt för ett hot, det är inte farligt, intalade jag mig själv och försökte se martyrlik och stoisk ut.
– Du har inte ont egentligen, det är bara inbillning, sade hon och körde upp något iskallt av metall i min livmoder. Jag försökte framgångslöst tänka på söta kaniner som hoppar omkring i mjukt gräs.
-Jahapp, spiralen sitter väldigt fel och har gjort det länge, det betyder att du kan ha blivit gravid och fått utomkvedshavandeskap, nu måste vi ta ut spiralen, sade hon som om hon pratade om vad det skulle bli till mat ikväll. – Vi har ju gjort minst två undersökningar den senaste tiden, varför upptäckte ni inte det då? varför gav ni mig inget ultraljud då som jag faktiskt bad om? frågade jag utmattad.
Hon svarade inte utan började långsamt lirka ut den trassliga, avlånga metallkonstruktionen ur mitt inre.
Det är ju säkrare att googla fram sin diagnos än att lyssna på ungdomsmottagningsamatörerna. En vän till mig som gick hos dem fick operera bort sin hjärtklaff och ligga på sjukhus i två månader för att de inte diagnostierade hennes abortorsakade infektion i tid.
Varför tycker man att smärta, sprutor och sadism är så bra i låttexter, men blir livrädd när man hamnar i verklig konfrontation med dem?