Etikettarkiv: jantelagen

Äckligt offentligt?

De arga människorna som skriver till Magdalena Ribbings etikettspalt är roligt desperata. Såhär skriver en person som stör sig på folk som sminkar sig på tåget:

”Jag försökte koncentrera mig på att läsa min tidning och inte bry mig om det hela, men hur det var så blev jag så fruktansvärt irriterad av hennes fixande att jag valde att byta plats och sätta mig i en annan vagn. Då hade jag redan hunnit tänka ut olika smarta fraser, t ex att ”tågtoaletten ligger åt det hållet” eller något liknande. Nu sade jag inget, utan tänkte på det jag läst i DN etikett, om vad som ingår i förmånen att få vara människa.”

Ta en stesolid då om det känns så hemskt! Insändaren borde åka med boskapstransport-Skånetrafiken och härdas lite, där kan man få uppleva allt från djur utan burar,  människor från landet som bara badar på julen och spädbarn som kräks yvigt.   Det är märkligt hur flera av människorna i kommentatorsfältet håller med insändaren och menar att det är feeel att att vara ”fåfäng” offentligt och att visa upp sitt ”privatliv” för andra människor. Ååååhhh, jag är utled på den där motsägelsefulla jantelagsmarinerade mentaliteten. Om man INTE utför de utseendeförbättrande åtgärderna så klagar folk för att man ser slafsig ut, om man gör dem offentligt så är man ÄCKLIG.  Tydligen måste de vara höljda i dunkel och en del av den kvinnliga mystiken, man måste vidhålla myten om att kvinnor föds vackra och natuuurligt fräääscha. Självmedvetenhet kallas i det här landet narcissism och den som inte maskerar den blir lynchad.

Wikipedia och jantelagen

Det värsta jag vet förutom möjligen barnprostitution är när man finner en okänd briljant skribenttalang  i en tidning någonstans och sedan upptäcker att vederbörande inte har någon wikipediasida. Inte nog med att man ilsknar till över det faktum att ännu en konkurrent kan läggas till fiendelistan, dessutom har idioten inte  vågat  lägga ut sig på wikipedia, antagligen i rädsla att verka  egenkär. Det blir därmed omöjligt att få information om huruvida personen har publicerat något någon annanstans och om man kan få tag på detta.

Det är så otroligt typiskt gröna, mesiga skribenter som fortfarande är kvar i gymnasieskolans jantelagssystem där den som pratar om sig själv lynchas.  Hur idiotiskt är inte att försöka vara anonym, om man vill ha möjlighet att bli erkänd och kunna sprida sina ord? Det håller Navid Modiri med om.

Ja, möjligen kan det finnas en nätt liten baksida med wikipediaiseringen. På min sida (som jag naturligtvis författade själv redan på gymnasiet) hade någon för en tid sedan tillagt att ”Isabelle Ståhl har fått kritik för sina hatiska texter om samer, eller lappar som hon kallar dem”. Eh, va? Jag anar att det är något ondskefullt litet internettroll som diktat ihop dumheterna. Nu införs noggrannare källgranskning av moderatorerna, så lugn.