Nyanserna i de turkosa och kornblå vattenströmmarna mot den förvandlade sjöjungfruns mjölkiga hud harmonierar på ett berusande sätt. Man vill bara hjälpa henne ned i djupet igen, det ser så mjukt sidensvart ut på det där viktorianska sättet, färgerna är sådär lysande mustiga som fina klänningar i ett skåp hos en gammal släkting på en vind.
Ibland vill jag tro att skönhet bara är evolutionärt gynnade proportioner som katalyserar signalsubstanser. Att man förtjusas av en färgkombination eller kyrktorn i jügendstil supervenierar förmodligen på samma hjärncentra som ser till att man blir betuttad i vissa killars käklinjer och vackra händer.
Jag gillar känslan av flyktbenägenhet i bilden nedan.
Bilden nedan är helt fantastisk. Är det klippor med snö i bakgrunden, vilken värld befinner de sig i? Är de över eller under vattnet? Vad för slags magi pysslar sjöjungfrun till höger med? Vad gör hon underst nere i avgrunden? Det finns något överjordiskt, sakralt över det hela. Romantiken rules.
Isabelle Ståhl - istället för sömn 