Etikettarkiv: ensamhet

Det ensamma studentlivet

Lund_University_FA_10335_600

heter en artikel som jag har skrivit i studenttidningen Lundagård. Det var inte direkt svårt att hitta studenter som upplevt ensamhet, så även om studentlivet ofta utmålas som den mest sociala och euforiska tiden i livet så finns det uppenbarligen en baksida.  det är så roligt hur folk förhåller sig till sin ensamhet. som en av de intervjuade i artikeln som hade bättre relation med karaktärerna i The wire och Twin Peaks än med kursarna. Jag minns de första två månaderna i Lund, man var ju helt utlämnad till de få föreläsningarna och de krystade eftersittningarna. ibland när jag tänker tillbaks på den perioden så känns nuets någorlunda stadiga ström av fester och fikor som en lyx. min redaktör hävdade att det väl inte var nåt så enormt problem med ensamhet, inget man tog självmord av, typ. djupa depressioner har väl en tendens att bli värre av ensamhet enligt det jag läst, så den som säger så har nog aldrig upplevt hur det är att vara ensam. Ps: P3 har Dom-andra special nu, lyssna!

Ensamhet

imag6631_15890888

är en känsla som 60% av alla mellan tjugo och trettio år upplever ofta men bara 49% av pensionärerna, enligt en avhandling från Uppsala universitet. Det är ganska intressant. Vi åttiotalister saknar sjuttiotalisternas kollektivism och hamnar lätt i utanförskap. Det kan också vara relaterat till att många unga studerar.

Jag och en redaktör diskuterade en gång det faktum att ensamheten är ganska utbredd bland studenter, trots att många föreställer sig studenttiden som en tid av ständigt vinmarinerad grupptillhörighet. Färre studenter väljer idag att bo i korridor utan bor ensamma istället och antalet seminarier och föreläsningar överstiger ibland inte sex timmar i veckan. När jag var ny i Lund var fredagssupandet med kursarna en välbehövlig paus från den konstanta känslan av att vara ny och utanför.

Nu när allt fler unga slackar i stället för att engagera sig i föreningar eller börja jobba så följer utestängdhet från sammanhang. Som i Ronnie Sandahsl Vi som aldrig sa hora, när huvudpersonerna småstadspassiviserat tillbringar sina dagar under täcket och låter tevens eftermiddagsprogram avdela dagens timmar. Jag vet hur likgiltig man blir av en sådan tillvaro. Hur alla sociala aktiviteter bara känns som svåröverstigliga och meningslösa projekt. Jag är glad att jag inte är där längre.