Etikettarkiv: blogg

Livsstilsbloggar som opium för folket

3557205368_57e35ecb47_b3f07a3ec-8116-4dee-a435-5e10c9181f7a

Jag läser den odrägligt perfekta Sandra Beijers blogg Niotillfem varje dag. Varje gång jag klickar mig in i hennes destillerade livsflöde så strömmar belöningshormonerna till och jag tänker att precis sådär borde allting vara! I hennes värld är den kornblå färgen på trenchoaten från Miu Miu så mycket starkare än i verkligheten, det förtjusande Amelie de Montmartre-hemmet så magiskt mycket mysigare än ens eget, och de välklädda vännerna och sammankomsterna på innekrogar ser så charmerande otvungna och tillbakalutat hippa ut. Hon är ett typexempel på en sån där blogg som inger en illusorisk känsla av en högre verklighet, en parallell drömsk dimension där de tyngsta problemen är klädsamt bitterljuva förälskelser. Och jag vill plötsligt föreviga min verklighet också, för när man tar bilder av sin tillvaro i smickrande ljus med en tiotusenkronorskamera så får den också ett slags magiskt sken över sig. Kanske för att jag då ser den i stiliserad version utifrån. På en fest kan jag stå och titta längtande mot ett gäng personer som ser häftiga och subversiva ut. när man väl pratar med dem visar det sig att de är sövande tråkiga och mainstream. på insidan är få saker så magiska som på utsidan.

Blondinbella2

Niotillfem har sjuttiotusen läsare i veckan. Precis som Elin Kling, Kenza och Blondinbella har hon hittat ett recept som frammanar beroende hos enormt många människor, främst unga tjejer. Jag känner mig inspirerad av att läsa om deras mjukt rosaskimrande vinnarliv, tänker att det är möjligt, det finns faktiskt tillvaror som nästan helt saknar problem. frågan är om man verkligen kommer närmare det där vackra fullkomliga bloggvärda livet genom att köpa den där klänningen från Marc Jacobs och den där tvåan i sekelskiftesstil med ekparkett. Folks hysteriska förevigande av sina vardagar handlar kanske om en vilja att skapa en slags hyperrealitet; man tar bilder av de valda delar av sitt liv som påminner mest om den livsstil man vill leva; man kanske tänker på sextiotalets frankrike, ett ljuvt Marlene Dietrich-femtiotal, ett hårdrocksåttiotal. Någonstans så devalveras värdet i de där livsstilarna när man fotograferar dem; det hela blir baserat på konsumtion, inte aktion, man läser inte böckerna och har inte åsikterna som den franska intellektuella 68-eliten hade, man bara köper kopior av kläder de hade och fotograferar deras nyckelattribut. Man kopierar kopior av livsstilar som inte längre refererar till något verkligt utan till en kollektiv mental idealbild. Så är det i allafall lite för mig. man återvinner estetiska element och försöker frammana en illusion, glömmer att livet inte blir verkligare för att man förevigar det. jag älskar de där livsstilsbloggarna, de är snabba flyktbiljetter till liv som inte verkar ha några vardagar. frågan är om dom inte har det.

image_gallery

A make-believe
The second star to the right

Far across the sea
All the burdens gone

Nu måste jag lyssna lite på Black Hole sun med Soundgarden.

Bloggen är förtingligad tid

Jag tittade igenom två års bloggposter på min gamla blogg. Det kändes som att sitta på en vind och bläddra igenom gamla dagböcker eller kalendrar. Hundratals dagar av tid och händelser som remixats och destillerats och blivit anpassade för användargränssnittet så att läsarna skulle få de tankar om mig som jag föredrog att de skulle få om mig. Jag läste om mina känslomässiga röror som jag försökt retuschera bort det fula från och transponera till något episkt. Jag rös när jag insåg att den där följden av vardagar hade blivit år. Jag läste i någon tanttidning att fyrtio inte är gammalt och förstod ingenting, jag har haft panisk åldersångest sedan jag fyllde tjugo. Det är så vemodigt när man hittar gamla bloggar som folk lämnat och man tänker att de kanske kommer hittas om två hundra år av någon nätforskare som kommer göra antropologiska studier av dem.