Ätstörningen har blivit hälsa

Ofta slås jag av hur svårt det är att vara smal och leva samtidigt. Det känns ofta som att man måste välja. Om man bestämmer sig för att ”förändra sina vanor” så väcker man ett djur som aldrig somnar.

Vikttidningarna beskriver strävan efter viktnedgång som hälsa och ätstörningarna som sjukdom. Men var går gränsen? Deras bild av en hälsosam person är den där endorfinhöga roskindade kvinnan i Kellogsreklamen med mäklarhästsvans och kvinnliga former utan ett gram fett, hon som bara unnar sig något när hon verkligen verkligen har förtjänat det, hon som aldrig har ångest och gnäller över att hon är tjock utan käckt håller begären i styr med glatt humör. Jag förstår inte hur hon kan ”ha koll” på kalorier utan att skamkänslorna efter ett för stort mellanmål äter upp alla andra känslor.

Kroppens begär kan aldrig kontrolleras lagom. Man kan aldrig slå av kroppsmedvetenheten när man väl har slagit på den. Exempelvis är det omöjligt att äta precis vad man vill en dag i veckan, som vikttidningarna säger att man ska tillåta sig för att orka. Då har nämligen de övriga dagarnas kroppskontroll fått känslan av mättnad att associeras med skam. För mig blir viktkontrollen aldrig en automatisk integrerad feature av livet som sköter sig själv medan jag hinner tänka, skriva och känna.

Den vedervärdiga tidningen ToppHälsa med sin lika odrägliga slogan ”100% pepp och inspiration” skriver att ”efter sex veckor kommer dina vanor kännas invanda”. Varför har då så många kvinnor jag känner ägnat sina senaste trettio år att varje dag, varje timma bibehålla och disciplinera sin hungerkontroll, varför känns bantningen alltid som om man just påbörjat den? ”Att lägga om sina vanor strider mot vår natur” skriver ToppHälsa. För att gå ner så måste man alltså hacka sitt system, lura naturen. Tidningens retorik påminner starkt om den på pro ana-forum. De skriver hånfullt om ”Den där inre rösten som tycker att du är ”värd” något extra” och menar att man ska påminna sig om vad det är man vill unna sig – ”att gå ner!” Man ska tänka att ”hungerkänslorna kommer och går, ingen anledning till panik.” Hungerkänslorna ska helt enkelt tränas bort. Man ska ”ha koll” på tankar som att lågt blodsocker skulle vara en ursäkt för att äta, för det är det enligt tidningen inte. Man ska inte bara ständigt identifiera begären och förhålla sig till dem, man ska skämmas så mycket varje gång de dyker upp att man vill radera dem. Att dietshakes som Hunger control dykt upp på Ica är ett annat exempel på industrins flirt med pro ana-forumens retorik. Ätstörningen har blivit hälsa.

Kate Moss bär stolt sin Nothing tastes as good as skinny feels-t-shirt. Jag är bekant med den känslan. Jag har lärt mig att mättnad ska identifieras som ett sjukdomssymtom. En vag hunger som strålar upp genom magtrakten och vidare till huvudet som en mild yrsel är ett friskhetstecken: en kylig, berusande renhet. Det handlar om att lära kroppen att det inte är normalt att vara hungrig, att det är en känsla som kan jämställas med suget efter en cigarett.

Annonser

42 responses to “Ätstörningen har blivit hälsa

  1. hade kanske fucking hjälp om ni börjat röra på er och ökat ert dagsintag av energi. no pain no gain

  2. Pingback: Väldigt bra skriver om hunger och skinnyness | Cissi Wallin mot ett sundare liv

  3. Väldigt bra skrivet!

    Agamemnon – du har ju helt missat poängen!

  4. Skaffa muskler, då kan man äta 17 mazariner om dagen utan ångest 🙂

  5. Så himla bra skrivet! Det pratas alldeles för lite om detta i samhället idag!

  6. Men åh. Det här är det bästa jag läst på länge.

  7. Jag håller med om att det är vansinne. Jag som själv inte lider av övervikt utan istället av undervikt drabbas dagligen av gå-ned-i-vikt-hetsen. Jag har svårt nog utan löpsedlarnas ”så här går du ner till sommaren!” att överhuvudtaget hålla min vikt, och det är för att jag i min ungdom tränade bort mina hungerskänslor helt omedvetet. Som det är nu kan jag gå i ett dygn utan att äta utan att hungern tränger sig på, och när det händer mår jag riktigt dåligt fysiskt. Men det är väldigt svårt att kunna komma ihåg hur viktigt det är att få i sig tillräckligt många kalorier snarare än tillräckligt få, och att man ska äta riktigt mat och inte bara dricka något när allt man ser är propaganda som säger att man alltid skulle kunna vara lite smalare och sötare om man bara ansträngde sig för att äta mindre.

  8. Den där kommentaren, av agamemnon. Fan så jävla dumt. Så jävla korttänkt. Har just nu ingen som helst lust att utveckla eller förklara varför. Men texten handlar om känslor inte om fetma.

  9. Vem har sgt att det är bra att vara mätt hela tiden. Mat på regelbundna tider och lite hunger däremellan är friskt. Men om man aldrig äter och motionerar hela tiden får man med tiden ett beteende som det kan vara svårt för att inte säga omöjligt att ta sig ur . Slutar många gånger med döden.

  10. @agamemnon Se där, en som har lösningen på allt. Så HIMLA enkelt! Bara att plåga sig. Lite pain har väl ingen dött av…

    @isabelle Tack för en bra artikel. Jag hör till de där som höll på i 30 år och tröttnade. Jag kan leva med att vara lite tjock nu. Det funkar när man närmar sig pensionsåldern. Tycker bara så erbarmligt synd om unga flickor som plågar sig så. Är det egentligen så hemskt att väga lite mer än Victoria Beckham?

  11. Eller hur? Jag har en vän som inte är det sk ”naturligt smal” (hon var inte tjock, bara inte plattmagad) men som gav sig fan på att bli smal iallafall. Och det gick ju. Iochförsig springer hon flera mil om dagen och tränar flera timmar, samt går inte att bjuda på fest för hon äter typ bara grönsaker och äggvitor och allt allt hon pratar om är energiintag. Enligt tidningarna är hon ”duktig” och ”disciplinerad”, och hon äter mat varje dag, men visst fan är det ätstört beteende.

  12. om en bara rör sig normalt så kan en äta normalt med mat. klart en inte kan stoppa i sig godis, läsk å chips jämt, men det fattar ju ett barn. många rör sig alldeles för lite, åker bil istället för å gå, åker buss istället för å ta cykeln, sitter vid datorn istället för å fixa i trädgårn eller gå ut å dansa. att latmaskar bli feta och fluffiga är inte konstigt.

  13. Vi i Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt vill tacka för en mycket fint skriven text och välkomna alla att titta in på abkontakt.wordpress.com

  14. Tack för ett bra och välskrivet inlägg! Har fått mig att fundera ordentligt på hur jag engentligen påverkas av detta sjuka ideal/hälsa-tänk!

  15. agamemnon: du hade kanske fucking hjälpt om du inte kändes tiondelen så föraktfull och hundra gånger mer lyhört intresserad. Och hade lyssnat i några år innan du pratade så du fattade vad problemet var och att dina nybörjarquickfixar troligen redan testats. hundra gånger mer lyhört intresserad. Och hade lyssnat i några år innan du pratade så du fattade vad problemet var och att dina nybörjarquickfixar troligen redan testats.

  16. Tilda!
    Läs igen, läs rätt. Texten handlar ju om känslor och inte om fetma.
    Om skuldbeläggande och inte om viktproblem.

    Du vet skuldbeläggande, sånt som du precis sysslade med.

  17. Pingback: Det går att bli frisk och fri.

  18. Tilda,
    dels har Lovisa rätt, det handlar inte om absolut vikt utan om känslan. Dels, nej, de flesta blir inte ideal-special-k-smala av normala, friska mat- och motionsvanor, och det är ju den smalheten som man förväntas eftersträva.

  19. Så jävla bra! (och trist att poängen verkar ha gått många helt förbi)

  20. ”Jag har lärt mig att mättnad ska identifieras som ett sjukdomssymtom. En vag hunger som strålar upp genom magtrakten och vidare till huvudet som en mild yrsel är ett friskhetstecken: en kylig, berusande renhet.”

    Precis så. TACK.

  21. Pingback: It's all gonna be fine

  22. Pingback: Gå och läs « Hälsa är mer än en siffra

  23. Mycket bra inlägg, intressant och välskrivet. För övrigt så har du en mycket läsvärd blogg. keep it up!

  24. bra text, det är så korrekt det du skriver! kommer länkas direkt på min sida.
    http://www.sthlmbycina.wordpress.

  25. Pingback: 14.25 Läsvärt! « SthlmbyCina

  26. SKULD! Ständigt skuld! Jag är fet, 104 kilo! Förut var jag så jäkla skyldig, minsta pizza, cola eller chips var en synd. Jag kände mej manad att förklara allt. Jag skiter i allt sånt nu, jag är fet, jag är glad, jag äter det jag vill, jag går med hunden.
    Däremot så har min vännina gått ner massor, hon pratar bara vikt, mat och motion. Det är bara avokado, räkor och dåligt samvete för missade springturer pga förkylning.
    Det är som om min skuld klev rakt över till henne…

  27. Pingback: Kolla vad jag inspirerar till: | Livskick – Johanna Arogén

  28. Fruktansvärt bra skrivet. Så sant!

  29. Pingback: Anmärkningsvärt 19 July 2011 | Being Micke Kazarnowicz

  30. Pingback: Anmärkningsvärt 19 juli 2011 | Being Micke Kazarnowicz

  31. tack för creds alla! det gör mig mycket glad.

  32. Pingback: Oj, här var det torka « Samhällsförbittring & Hjärnspöken

  33. Otroligt väl skrivet!
    Jag som ätstörd har svårt att skilja på ”friskt” och ”sjukt”och din text hjälper mig att förstå varför.. Gränsen är inte speciellt tydlig och den som jag fått förklarat för mig som ”ätstört beteende” uppmanas och uppmuntras i väääldigt många tidningar.
    Du har bra tankegångar och är duktig på att skriva – du har helt klart fått en ny bevakare 😉

  34. Ännu bättre och skarpare än dagens krönika.

  35. Mycket bra! Läste också din artikel på Aftonbladet debatt, också mycket bra. Och herregud, Frida Boisens jävla ickesvar som replik. Upp till kamp mot ToppHälsa!

  36. Mycket läsvärt och tänkvärt….bra skrivet.

  37. Det är verkligen en slående text, en text som visualiserar ett vansinnigt tillstånd. Men precis som du säger har detta tillstånd neutraliserats, blivit normen som en så stor del av Sveriges kvinnor eftersträvar. Det är bra att det uppmärksammas, att det talas om. Men hur går vi vidare? Vilka åtgärder bör vi vidta?

    Jag vill passa på att upplysa om en helt fantastisk behandlingsmetod mot ätstörningar som heter Mandometermetoden; http://www.mando.se/sv/startsida-/startsida–/1.aspx. Det är en metod som fungerar. Och jag önskar att den fick mer uppmärksamhet i media. Det finns hjälp. Istället för att så många ska gå runt och lida i tystnad önskar jag att hjälpen som faktisk finns att få, uppmärksammades.

  38. hej tack för sådana här viktiga bra och kloka inlägg, det är så befriande att läsa, när alla i verkliga livet går omkring och låtsas att de inte är ett dugg påverkade av smalhetsen.
    tack åh det är så himla skönt att läsa.

  39. tack för era ord, jag blir så glad!

  40. Pingback: Måste få lyfta detta en gång till « Hippievagnen

  41. s.p.o.t. o.n.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s