Jag är rädd för min Android

Jag avskyr när folk twittrar om appar och sånt, men jag måste få ventilera detta. Jag har precis skaffat Android. Första dagarna var en mardröm. För första gången någonsin förstår jag exakt hur hemskt mina föräldrar och andra människor över 40 upplevde internet och sms när det kom.  Det är som att någon placerat ett osäkrat maskingevär i mina händer. När jag försöker twittra så retweetar den saker jag inte bett den om, för att retas. Ibland slänger den in ett överraskningsord mitt i en mening, som ”håkan”. Ibland skriver den gaga istället för haha.  Hur gör alla andra? Blir huden på deras fingertoppar tunnare? Mina fingrar tycks för tjocka och ivriga för touchskärmens minimala illvilliga tangenter. Visst har jag börjat vänja mig, men det tar så mycket längre tid än det brukar. Jag känner mig som failchattaren i den här mycket roliga chatten (som tyvärr är fejk).
Jag sover med fienden. Hur ska jag veta om den plötsligt för nöjes skull ringer upp någon eller facebookar något som den tycker vore bra kom ut?  Min rädsla för androiden passar inte in i min youth culture-image. Plötsligt känner jag mig inte alls som tonåringarna  med limegröna huvtröjor i internetreklamen på 90-talet när internet var nytt och underground. På tunnelbanan hör jag en sexåring säga till sina föräldrar att det är synd att man inte kan smsa från ipaden. !???? Jag känner mig som pappan i teliareklamen.

Jag minns i början när vi hade fått en dator och mamma trodde att det skulle hända något farligt om hon tryckte på fel knapp eller rörde musen åt fel håll, som om datorn skulle gå sönder eller explodera då. Egentligen var det kanske inte rädslan för att ha sönder något. För mig är det rädslan över att något främmande har opererats in i mig och att protesen inte samarbetar. Internet är mitt externa ansiktsminne, närvaron av mitt sociala nät, mina jobb, mina ord. Ryggmärgsreflexerna blinkar yrvaket inför det nya användargränssnittet.
Min gamla telefon var integrerad i mitt system, tryggt inkörd i nervbanornas spår, strömmen fördes sömlöst mjukt mellan min hjärna genom fingrarna till dess tysta kiselhjärta. Ibland när jag är nära att slinta med fingrarna på androiden så känns det som svindel, som att stå vid en hög höjd och nästan trilla ner. Som om min hjärna uppfattar androiden som en förlängning av marken under mina fötter som när som helst kan dras undan.

Annonser

3 responses to “Jag är rädd för min Android

  1. Så fabulöst snyggt skrivet. Jag dör lite!

  2. Det är hårt att bli omsprungen av sin framtid.

    //JJ, med mobil från -99

  3. Åh! Jag har hittat min like! Jag har också precis fått en android samsung när jag fyllde år. Jag hatar den!!! Jag saknar min gamla simpla nokia som inte ens kan ta emot mms! Kommer vi klara av det här??? /Marie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s