De andras liv

GP Kultur hörde av sig och frågade om jag ville bli krönikör hos dem och jag sa ja. Här är första texten.

Våra väggar är så tunna. Jag hör konturerna av mina grannars liv, det sipprar stilla genom en porös gipsfond. Alla hus verkar vara byggda av papp eller plywood i Biskopsgården. Trots att mina grannar aldrig hälsar på mig i trapphuset så vet jag så mycket om dem, hör när de är ledsna och arga och lättade och glada. De blir så avdramatiserade, deras liv blir ett vänligt bakgrundsljud, en trygg hjärtrytm tillsammans med vattenrörens susande från lägenheten ovanför. Jag minns hur jag längtade efter att bo i lägenhet när jag växte upp i ett stort hus med långt till nästa granne. Jag gillar ljuden av tillvaror som pågår.
Jag blev inte ens skärrad när det var skottlossning i porten mittemot. Ibland gråter någon på andra sidan väggen, ibland bråkar de i många timmar på eftermiddagarna. En gång hörde jag hur en dörr slog igen efter deras bråk och sedan satte någon på Time to say Goodbye med Sarah Brightman.
Jag växte upp i en övergödd skånsk småstad där alla hade tjocka murar och lyxiga larmsystem runt sina sterila trädgårdar. Ibland skymtade jag nån uttråkad hemmafru vid poolen genom järngrindarna men jag hörde aldrig några ljud, såg inga ansikten.
Man fick inte leva så att det märktes. Om man gick på en promenad genom kvarteret fick man inte prata om något privat. Det var så tyst att det hördes när man andades ut: en postapokalyptisk tystnad som fick orden att fastna i en säkerhetsventil i halsen. Det märkliga är att nu när mina väggar är spröda som maränger så vågar jag för första gången leva så att det hörs.
Det bästa med att bli vuxen är att man fattar att det inte finns några normala människor. Till och med de som verkar jättevanliga och anpassade och professionella har lika mycket konstiga neuroser och defekter som en själv. När jag var yngre trodde jag bara att det bara var jag och min familj som var konstiga.
Nu har jag fattat att man bara behöver leva tillräckligt länge med någon för att den ska sluta gömma allt det kantiga och fula. Men när man bara är på tillfälligt besök hos någon så hinner den städa undan allt det missklädsamma.
Jag träffar några vänner från förr. Först pratar vi bara om hur bra det går för oss, jämför våra drömjobb och lägenheter och gratulerar varandra, vi är framme nu.
Efter ett tag börjar det andra krypa fram. De berättar plötsligt om erfarenheter av psykisk sjukdom och depressioner och ångest och allt annat man regisserar bort när man facebookuppdaterar. En avstängd, skyddad tunnel öppnas mellan oss när vi pratar om det här, en tunnel som gömmer oss från den skarpt lysrörsbelysta sociala sfär där bara det anpassade, friska, duktiga och socialt subventionerade får plats. Att facebooka om att man har lite tentaångest är okej, men inte panikångest. Jag kan tycka att det är så synd att det är okej att vara personlig men aldrig privat. Att alla försöker låta så anställningsbara, nöjda och trevliga hela tiden.

About these ads

5 svar till “De andras liv

  1. Jättebra text. Jag är också uppvuxen utanför stad där det är tyst, förutom bilar. Nu bor jag i lägenhet, i ett välordnat och tyst hus. Alldeles för tyst, jag vet inte om det är tyst för att det är bra isolerat eller om de andra i huset är tysta hela tiden. Det är lite så att jag saknar det miljonprogramshus jag bodde i tidigare där man behövde inte vara rädd för att höras, för grannarna hördes också. Det är så jag tänker mig att det ska vara i flerfamiljshus.

  2. tack! ja, jag kommer alltid bo i lägenhet tror jag.

  3. heja dig!

  4. Såg den här när den var med i GP och blev så himla glad när jag såg ditt namn där! Tycker om GP ganska mycket mer nu.

  5. När människor släpper varandra in på livet finns det alltid något svart som kommer fram. Det bevisas ju varje gång. Känns det som. Det är överhuvudtaget konstigt att svårmodet är så tabu,

    om svårmodet i Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s