Kvarglömt i en avstängd tunnel

Jag är på en bokrelease där det luktar som gamla trapphus och diskreta NK-parfymer. Det är som på middagar hemma hos mina föräldrars vänner för länge sedan, skor som klapprar mjukt mot dyrt trä och svala dova skratt från främmande vuxna som frågar hur det går i skolan men aldrig väntar på svaret. Plötsligt ser jag honom bakom några förlagsmagnater. Han är här med sin nya tjej. De ser ut som folk jag sett i Norstedts höstkatalog. Hon är i hans ålder och har en gräddvit hals som försvinner i en naturfärgad blus. En sådan som visar nyckelbenen men inte urringningen, nyckelben är smakfullt, indie.
Efter en stund kommer han fram till mig och ler avmätt. Jag har aldrig sett honom ute bland folk. Vi träffades alltid hemma hos honom bakom hans tjocka gardiner från något random farligt land och tillslut kändes han som ett fantasifoster eller en psykos som man inte kunde berätta för andra om eftersom den kanske bara fanns i mitt huvud. Jag vet inte hur han är med andra människor, hur hans röst låter då.
Det går inte så bra att prata med honom. Det finns inte längre något att avbryta våra ointressanta repliker med. Han frågar om hur jag mår och allt det där och är måttligt road för att jag bloggade om hans fyra självporträtt, han har tagit ned några av dem nu säger han.

Vi lyssnar på författarens sömniga uppläsning och jag tänker längtansfullt på vinet i min väska. Det är så tyst att jag hör honom andas, han andas bara genom näsan. Minnet av hans sovljud är intrasslat i mitt system, kvarglömt i en avstängd tunnel.
Efteråt böjer han sig fram för att säga hejdå och fäller mjukt sina smala armar runt min kropp som gör ont av dansvärk. Dyrt rakvatten och flygplatser, saffran, en vecka i oktober, nykopierade papper, en billig duschkräm som kanske är för högstadie men som jag lärde mig tycka om.
Jag tittar ut genom fönstret och på andra sidan götgatan står några snygga killar som jag kanske känner. Jag ska snart gå över till dem och bjuda dem på dyr sprit och övertala dem till saker. Han ska hem till sin nya tjej som är i hans ålder och kanske har barn och en våning med möbler från Svenskt tenn och en röst som gör sig bra på p1 med sådana där stockholmska sjungande s. Jag vet inte ens var jag kommer att vakna.

Annonser

7 responses to “Kvarglömt i en avstängd tunnel

  1. Så fint skrivet, kära du. Jag tycker verkligen illa om honom trots att jag inte ens vet vem han är. Men jag tror att jag förstår precis.

  2. grymt. bra. Du är bra. punkt.

  3. Namn Namnsson

    Bara två självporträtt på väggen är ju inte så uppblåst.

  4. Du skriver väldigt bra. Väldigt väldigt bra!
    Är glad att jag började följa din blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s