Stridsskrift mot Alex Schulmans och Petrarcas kvinnosyn


Recension ur min senaste litteratursida i Nöjesguiden av Alex Schulmans Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
Allt i den här boken är inte outhärdligt. Jag gillar verkligen betraktelserna av det filmiska i att sitta i en hotellbar och dricka sprit ensam. Schulman förklarar kristallklart hur det är på en stockholmsk nattklubb när man så gärna vill vara en betraktare istället för en del av den trögflytande gröt av ängsliga människor som rör sig på dansgolvet. Han vill vara hudlöst ärlig och försvarslös och jag tar den ambitionen på allvar. Problemet är att jag har så svårt att tycka synd om honom. Han verkar ha det rätt soft efter sin separation: han bor i någon andrahandslägenhet i centrala Stockholm, äter lyxiga middagar med medieklassen, går på roliga events och får ligga. Han får existentiella problem av att vara med i kändisversionen av Singing bee och bekymras över att rebrandingen inte har lyckats, är så rädd för att inte göra något viktigt, att inte bli tagen på allvar. Han har mindervärdeskomplex för att han betraktas som en kändisbloggare, men det är svårt att få medlidande med hans utanförskapskänslor. Han hade ju faktiskt Sveriges största blogg på sveriges största tidning, det är inte som att han slår underifrån direkt.  Detta omotiverade självömkande är en klassisk mediaskada.
Sedan blir det bara värre. När han träffar den underbara och fantastiska rådjurskvinnan Amanda Widell blir boken som en hysterisk Ronnie Sandahl-krönika eller en låt av Mauro Scocco. Amanda har vackra ögon men uppenbarligen ingen personlighet. ”Hon glimmar lika oåtkomligt som silvret hos pantlånaren.”  Vad hon svarar på hans trevande oneliners får man aldrig veta. Hon tittar på honom genom bakrutan på en taxi efter att han stammande försöker förklara vad han känner. När hon blir gravid sover hon nästan hela tiden och pratar därför ännu mindre.  Varför är han så nervös inför att prata med henne? Han skriver aldrig något om hur rolig och smart hon är, det är bara de där ögonen hela tiden.
Snälla, skona oss. Ulf Lundell och Petrarca ringde och ville ha tillbaks sin kvinnosyn. Den goda gamla traditionen att beskriva kvinnor som eteriska väsen som måste övertalas till att ligga grundlades av Dante och vidriga indiefilmen 500 days of summer och Schulman tar glatt emot stafettpinnen. Sedan är det så märkligt med den där pseudoöverklass-mediesvängen. De vill att allt ska se ut som i Brideshead revisited och det känns så stureplanigt, blodlöst och polerat. Jag förstår ingenting.

Laura is unreachable – the few physical descriptions are vague, almost impalpable as the love he pines for, and such is perhaps the power of his verse, which lives off the melodies it evokes against the fading, diaphanous image that is no more consistent than a ghost.
Ur wikiartikeln om Petrarcas Laura).

Jag  vill att när man är med mig så ska det vara som att gå med skoskav i motvind uppför en lerig uppförsbacke i snålblåst i november med en petflaska fylld med castillo de gredos på väg till ett disco.

Annonser

42 responses to “Stridsskrift mot Alex Schulmans och Petrarcas kvinnosyn

  1. Haha. Sista meningen är bäst.

  2. Jag tycker inte att självömkan är omotiverat bara för att man har hamnat i en situation med mycket status, pengar och sex. Tror att sådant är ytligt, bedrägligt, varken speciellt gott eller ont för lidandet! Älskar den leriga uppförsbacken. Men jag och min tjej hade vår första träff på hörnet vid 7-Eleven.

  3. Älskade den recensionen, men din sista kommentar var BÄST. Du är så djävulskt bra på litteratursidan.

  4. Håller med föregående talare. Visst är det märkligt och trist att hans älskade inte får mer utrymme i boken, men att en person inte skulle kunna må dåligt ”på riktigt” bara för att hon eller han har pengar och är känd tycker jag å min sida är en tragiskt unken syn på rikedom och kändisskap. Att tala om Schulmans förlegade syn, och sedan själv kasta sig över en lika förlegad.

  5. Vill vara uttrycka glädje över att Nöjesguiden har en litteratur-sida. Synd bara att inte fler böcker får plats att recenseras!!
    Ponera att vi om 50 år anser att mediapersonligheter/bloggare likt Alex Shulman sysslade med något slags själslig prostitution; kommer då en recension som den här anses hjärtlös?

  6. peder b,

    det är ingen som säger att man inte kan må dåligt ”på riktigt” som rik och känd, däremot skiter jag som läsare vanligtvis i det.

    det finns en anledningen till att underdog- och ”rags to riches”-berättelser aldrig dör.

  7. När lär ni nöjesskiftskritiker er att det är upp till författaren att bestämma över sin syn? Alex kvinno- och världssyn i bokform borde främjas i ett land där till och med böcker (!) måste vara PK för att ens ges ut. Amanda är nog en bad ass hon med ibland – annars blir man ingen karriärskvinna år 2011 – men Alex är kär. Låt honom vara kär ifred.

  8. Pingback: Jag väljer den leriga uppförsbacken. Varje dag. | JULIA W

  9. Min tolkning av hennes platta personlighet var att boken inte handlar om henne (medvetet) utan om hans förblindade pojkärlek till henne. Det finns säker fler lager av deras relation och definitivt av henne men han valde att inte skriva om det.

    Sen kan jag tycka att det är synd att han så uppenbart återvänt till gamla blogginlägg för att skapa historien. Det i sig gör att han annamar ett helt annat exkluderande/yt-perspektiv genom berättelsen och bara ibland gläntar på det otolkade och ogarderade.

  10. Älskar sista meningen. Ska fan klistra ut och sätta upp som påminnelse

  11. Vad snackar du om ? Vad har Alex Schulman gjort dig för illa ? Varför skriver du om honom egentligen ?
    Sånt här apriori-självförtroende är bara störande !
    Vad rör det dig hur han ser på kvinnor ? ??

  12. Pingback: LOLZ | Cissi Wallin

  13. Alskar avslutningen. Det ar fanimej ratt!

  14. Tack för en välskriven text – som vanligt!

    Jag tycker inte riktigt att 500 Days of Summer hör hemma i sammanhanget bara. Tvärtom!

    Jag håller med om att huvudpersonen Tom hör till samma kategori män som du pratar om. Män som tenderar att objektifiera tjejerna de förälskar sig i . Som förväntar sig att den rart klänningsklädda flickan omedelbart ska bli lika förälskade tillbaka och att de sedan ska leva lyckliga tillsammans i en liten rosa fluffvärld, där hon bakar cupcakes och ordlöst stötta hans basspelande i nåt lokalt indieband/försök att skriva sin Stora Roman/ taffliga måleri/övriga misslyckade försök till estetisk karriär. Så långt är jag med.

    Men det fina är ju att Flickan med stort F i filmen, Summer, vägrar gå med på det. Då Tom och hon börjar dejta varandra är hon ärlig från början: hon är inte intresserad av något seriöst förhållande. Det är KK som gäller och inget annat. Inget rosa fluff där inte.

    Tom går med på detta till en början men börjar efter hand ställa krav. Kräva att de ska definiera varandra som ett par. Och efter att lönlöst ha försökt förklara för honom att hon inte vill ha det så, så dumpar hon honom. Inget tjafs. Bara ett enkelt ”Vi borde nu sluta träffas”. Tom är totalt oförstående, men som tittare tycker jag att man förstår Summer helt och hållet. Hon vägrar rätta sig efter hans bild av en indieversionen av Julia. Och vill inte Tom inse det så är det slut. Inga om och men.

    Filmen slutar inte med att de får varandra, eller att Summer börjar baka cupcakes till Tom medan han stretar på mot ett arkitektjobb som hägrar borta i horisonten. Den slutar med att hon gifter sig med en annan kille, en som förhoppningsvis har en något fräschare kvinnosyn. Mer sådana filmer!

  15. Vänta, handlar inte 500 days of summer om att göra upp med manic pixie dreamgirl-klyschan? Har vi sett två helt olika filmer

  16. Skriv en kärleksförklaring med den sista meningen som titel. Kanske kunde du då lära oss något om kärlek och den moderna manssynen.

  17. Språkpolisen

    ”Jag vill att när man är med mig så ska det vara som att gå med skoskav i motvind uppför en lerig backe i november med en petflaska fylld med castillo de gredos på väg till ett disco.” Din slutmening utan tårtor (tautologier).

  18. mbrock: ganska gullig mauro-referens ändå!
    brytburken: word.
    per: åh, så han valde att inte skriva om det i just den här boken! så nytt och modigt! banbrytande! fräscht! innovativt!
    hanna och anon: jag förstår hur ni tänker, men: https://isabellestahl.wordpress.com/2009/11/12/den-lagom-arty-tjejen-som-popkillar-vill-ha/

  19. Var skrev jag att det skulle varit banbrytande, nytt, modigt och innovativt? Min kommentar var inte menad att värdera om boken var bra eller dålig, fräsch eller nyskapande.

    Jag skrev vad jag tror är anledningen till att perspektivet är så ensidigt – att han av någon anledning valt att inte ta med hela bilden. Det kan finnas flera anledningar:

    integritet – hans fru kanske helt enkelt inte vill att han ska lägga ut storyn om hennes komplexa personlighet

    kunskap/kompetens – han kanske saknar både insikt och förmåga att skriva ur hennes perspektiv och inser sin begränsning som författare

    Kort sagt, min tolkning är att han VALDE att begränsa perspektivet. Det kanske utmynnar i en sämre bok och det kanske inte är banbrytande att läsa MANNENS perspektiv, vilken var och en kan tycka och kritisera. Jag är dock inte säker på att det betyder att han har en kvinnosyn som en seriefigur från 50-talet.

    Personligen skulle jag veta läsa Amandas motsvarande berättelse direkt efter Alex. Det hade varit en bra läsupplevelse att få bådas perspektiv.

  20. Gäsp.Till och med när en hipster som du hittar en vettig vinkling, hittar något som faktiskt är värt att ifrågasätta – det var på tiden att kvinnliga hippos kritiserade Alex, han har varit okränkbar i storstadsmedia i flera år – så klarar hipstern inte att genomföra det på ett snyggt, vettigt eller konsekvent sätt. Det visar förmodligen på att pesoner som isabelle inte litar på kraften i sina egna ord, allt måste knixas till och styras ut med litet fräkka personangrepp du vet å så glirar vi mot Lundell oxå, kjamiz!.
    Det är tur att ingen prenumerar eller lägger ut pengar på Nöjesguiden.

  21. Det sjuka är att den här synen på kvinnor, som gulliga men helt personlighetslösa varelser, är genomgående hos alla min manliga vänner. ALLA. Vet inte hur många gånger de har förälskat sig i kvinnor som de inte vet någonting om, som de bara sett på stan, men som är ”helt fantastiska” och verkligen ”Kvinnan med stort k”. Det är för övrigt samma män som tycker det är jobbigt när kvinnor ”tror” att de är roliga (de hatar kvinnliga komiker), inte tycker om när kvinnor skrattar för högt(!) och tycker att MYSTIKEN är det absolut viktigaste i ett förhållande. Bara kvinnan i fråga ler, är tyst och lite mystisk så är det perfekt! Helst ska hon vara lite flickig också, för att få den där fantastiska känslan av oskuldsfullhet.

    Brr, jag bara ryser när jag tänker på hur förjävla sned deras syn på kärlek, förhållanden och kvinnor måste vara.

  22. Till er som skrivit att Alex Schulman får ha vilken kvinnosyn han vill: ja alla får ha vilken kvinno- och manssyn dom vill men en bokrecension är väl en bokrecension och den ska väl rimligtvis recensera boken? Och då är väl inte kvinnosynen någon liten periferisk detalj.
    Och om Alex, som Per tror, har varit tvungen att bedriva självcensur för Amandas integritets skull så tycker jag inte han behövde skrivit nån bok om deras förhållande överhuvudtaget. ”Jag ska skriva en bok om min uppväxt men för mammas och pappas skull ska jag inte skriva om hur de var” – kul uppväxtskildring.

    Bra skrivet Isabelle Ståhl.

  23. Håller med Katja; jag gillar inte heller den moraliserande tonen i Isabelles recension.; att endast ”rätt” slags känslor är okej i förälskelsen

  24. Det här var mest värt! Kvinnas väsen, alltså. Hu.

  25. Fan vad snygg du är. Hur kan du ha så fin hy? :O Eller är du sminkad som fan? Avtäntande dock att du är en sån jävla mediahora… 😉

  26. Amelia:
    Du ryser när du tänker på hur förjävla sned alla dina manliga vänners syn på kärlek, förhållanden och kvinnor måste vara.
    Ponera att det verkligen förhåller sig så som du skriver; att många män faktiskt känner igen sig i Alex beskrivning av förälskelsen, är det fel av Alex att skriva om det?
    Vad ska vi göra av alla förälskade män? Utbilda? Vad ska vi göra med litteratur som beskriver förälskade män? Förbjuda?

    Ponera sen att motsvarande föreställningar florerar hos förälskade kvinnor.

  27. MJ: Det är definitivt inte fel av honom att skriva om det. Jag tror inte för fem öre på någon form av litterär censur. Det är dock fritt fram för mig och övrigt folk att finna den typen av litteratur obehaglig.

    Dessa föreställningar återfinns säkerligen hos kvinnor också, jag har bara haft turen att aldrig beblanda mig med just den typen av kvinnfolk.

  28. Amelia (och Isabelle Ståhl),

    Ni har aldrig funderat på om det inte kan vara så, att det är er kvinnosyn som är skev? För vilken man skulle vilja ha en kvinna som är som ”skoskav i motvind uppför en lerig uppförsbacke i snålblåst i november med en petflaska fylld med castillo de gredos på väg till ett disco.” Den föreställningen återfinns säkerligen hos män också, jag har bara haft turen att aldrig beblanda mig med just den typen av mansfolk, ty de flesta av mina kamrater har just en, ur er synpunkt, så förhatlig schulmansk syn på kärleken.

  29. Carl Henrik: Jag tror väldigt få människor vill ha en partner som är som ett ständigt skoskav. Vad jag inte förstår mig på är människor som verkar vilja ha en partner som inte märks alls. Som ler fint, men inte säger någonting. Som man finner vacker, men inte vet särskilt mycket om. Det finner jag skevt.

  30. En gång tyckte jag att du var skarp. Sen var du med i TV. Du måste lova att notifiera nästa gång du skall vara med i TV.

  31. Sista meningen är ju vitsig, men för att sammanfatta: du vill alltså att det ska vara jobbigt att vara med dig? Bara för protokollet alltså.

  32. skrattar ihjäl mig och älskar dig till tårar, ungefär. så jävla bra.

  33. Den här kommentaren är (tyvärr) inte relaterad till just det här inlägget, utan mer din blogg i allmänhet, men var ju tvungen att skriva någonstans om hur bra din blogg är. Ursäkta för eventuella klyshiga komplimanger som kommer här, men som ung sossetjej i en mörkt blå medelklasskommun (Kungsbacka) är det så jävla skönt att läsa en blogg som din och inse att alla i världen inte är unga entreprenörer med moderiktigt opersonlig stil och Blondinbella som största förebild.
    Ett litet P.S. : Om alla som klagar på att du kritiserar Schulmans kvinnosyn; är det inte en recensents uppgift att kritisera en bok? Om det är det, varför kan man inte kritisera ALLA delar av boken, inklusive den uppvisade kvinnosynen? Recensioner är ju personliga ändå.

  34. ”Att vara med mig ska vara som att hänga med någon som hela tiden hyllar Chicks on Speed och The Tough Alliance för att hen tror att det är ett statement att hajpa dessa band. Och som hela tiden säger att ‘rockism är patriarkal dynga, vännen'” – ungefär så.

  35. Prins Charles känsla för stil

    oh Gode Gud! jag läste en kommentar till din newsmillartikel om bloggare eller vad det nu var.

    ”Sexighet är INTEfel, och vackra kvinnor skall hållas i ära för sin skönhet! Om vi kombinerar denna bejakandé hållning med hög moral fårviän väldig kraft. INGENTING skapar bättre stämning än kyska vackra kvinnor, och jag för min del aktar högt sexiga toppmodeller som håller sig precis på rätt sidaom den tunna rödalinjen, och som skamligt nog brukar kallas”p*rrstjärnor*. Skarpa exempel: Veronika Zemanova, Nikki Nova, Zdenka Podkapova, Susan Spears. Den förstnämnda sexbomben är känd för sin tillbakadragenhet, NN och Zdenka är båda högt begåvade, och harvdrivit egna moraliskt oklanderliga hemsidor. Med Zdenka har jag växlat några ord på hennes hemsida, hon responderade både flirtigt och stilfullt, och jag begrep ju spelet och drog inga växlar, men jag hade sagt ifrån att jag fann henne anständig och det tror jaghon gillade, så ja gfick lit evälavvägd uppmuntran”

  36. Wow! Du verkar grym tycker jag! Enbart grundat på det här inlägget. Återkommer senare för att bekräfta min misstanke. / a

  37. Stort tack både för dagens krönika i G-P och recensionen ovan.
    (Jag skrev en låång kommentar nyss men den dumma websidan nollade allt när jag tryckte på Skicka, med kommentaren Fel, epost saknas? Men det gjorde det inte alls!!! :-()
    Hade i anledning av din krönika i G-P tänkt skriva en saga som kommentar, att ”en gång fanns det mer marginaler i det svenska samhället, och på den tiden fanns det fasta anställningar, det fanns ska vi säga ‘original’, och till och med fasta anställningar för ‘original'”. Men pendeln kanske slår tillbaka, kanske mänskligheten förstår att slätstrukenhet inte är medlet för framgång..? Man kan ju hoppas. Må ni läsa mycket sånt i Idéhistorian. (Lär vara det mest vällyckade ämnet med avseende på mänsklighetens fortsatta utveckling, har jag förstått.)

    Så till denna recension ovan – även den något som mänskligheten verkligen behövt – länge! – en god recension av en bok av A.S. Yes !

    Vet inte hur jag ska formulera hur glad jag är över både krönika och recension (allt jag läst av dig hittills faktiskt 🙂 plus någon liten rad i Nöjesguiden). Mycket stort tack! Fortsätt så! Må din kraft klara dig förbi alla hinder av olika slag… (jag tror det funkar faktiskt; att du kan bemöta / hantera / undvika tja allt man stöter på i skriveribranschen…) Yes!

    Många hälsningar.

  38. (Tack Amelia för för kommentaren till Carl Henrik.)

  39. tack ! roligt att höra.

  40. Pingback: Djävulens advokat : EN HÄRLIG KILLE™

  41. ”Den goda gamla traditionen att beskriva kvinnor som eteriska väsen som måste övertalas till att ligga grundlades av Dante och vidriga indiefilmen 500 days of summer och Schulman tar glatt emot stafettpinnen.” Fast i 500 days of Summer så är det ju tjejen som tar initiativ till att ligga, och killen börjar gilla henne ”på riktigt” när han får veta att hon älskar samma musik som honom. Så ser inte riktigt hur hon faller under den kategorin. Kan du förklara lite närmare vad du menar?

  42. Känner bara en massa kärlek till den här recensionen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s