Det började redan på musiklektionerna i trean. Vi övade inför det hajpade eventet FN-dagen och tvingades sjunga cornelis outhärdligt käcka och world peace-blödiga låtjävlar tills vi kunde de skenheligt samhällskritiska texterna utantill. Jag tyckte att det lät lika töntigt som Povel Ramel.
Mitt hat mot vismän späddes på ytterligare när jag på Hultsfred 2008 var tältgranne med några killar som spelade Evert Taubes Kinesiska muren tre dagar i sträck. Utan uppehåll. Om man önskade en annan låt sa de: varför då? Den här är ju bra.
Det var som musiktortyren i Guantanamo, fast värre. (Jag har förresten pratat om musiktortyr, Gorgoroth och dissonans i P2s Musikalismer, kan höras här.
Likt så många andra hajpade konstnärsmän så verkar Cornelis ha varit ett fullblodssvin privat. Det är inte bara det här med att han jagade en person med kniv när han fick veta att personen var transvestit och sedan skrev bejublade låtar om händelsen. Han ska enligt ganska många källor ha varit så elak mot kvinnorna han förlovade sig med att en av dem tog livet av sig, han misshandlade en av sina flickvänner. Han skrev en låt om när han hade sex med en fjortonåring och fick ångest dagen efter när hon visade sig vara ful utan smink.
Månens sken och dragspelstoner kan lura en man,
för igår när han var full var Cecilia grann,
men idag i solens glans
ser hon ut som en schimpans
och mot kudden har hon gnidit av sin forna elegans.
Vår Fredrik han är gammal men tjejen är ung,
han ångrar vad han gjorde och skammen känns tung,
den blir inte mindre svår
när han straff för otukt får
för Cecilia har ljugit, hon är bara fjorton år…
Inte särskilt förvånande verkar Cornelis fans inte bekymra sig nämnvärt om hans personliga svinighet. Många menar att verket och författaren bör skiljas åt, att man t ex kan gilla Hitlers konst om man bara bortser från hans mindre trevliga karaktärsdrag.
(Nu är hans tavlor inte särskilt snygga, så vi besparas det problemet).
Jag tycker inte att man kan göra den där uppdelningen. Cornelis låtar dryper av kvinnoförakt och homofobi. Hans loja, klyschiga samhällskritik och vaga politiska engagemang räckte tydligen för att ge honom någon slags image som en medveten, hederlig politisk good guy. Klasskamp går ju som bekant oftast före kvinnokamp.
En konstnärsman ”är ju bara så”. Det är något naturgivet, ett konstens villkor, något man måste ha överseende med. Om man väljer att försöka leva med honom så måste man vara den trygga hamnen som han återvända till från sina äventyr med yngre tjejer, skapande och knark. Vad är det som får kvinnor att falla för den här typen av kyliga kvinnoföraktande män? Kanske handlar det om en vilja att bli godkänd av den som dissar en. ”Aha, han hatar kvinnor! Tänk om jag skulle kunna få honom att tycka om mig, trots att jag är kvinna. Vilken spännande utmaning!” Psykoanalytikern Lynne Layton säger att kvinnor blir kära i känslomässigt otillgängliga män för att de själva omedvetet vill leva fritt och oberoende av kärleksrelationer.
Hans sexistiska texter i kombination med klämkäcka hej och hå-fryntliga låtarrangemang är till och med värre än Lars Winnerbäck. Jag har aldrig klarat av musik som låter ”lustig” och sådär Bellmanskt fräck och svängig. Musik ska inte vara rolig. Musik är allvar. Humor är att ställa sig lite vid sidan av, att inta distans: musik ska inte ha distans.
Cornelis stora idol var Bellman, vilket är förklarligt då båda
1. Såg ned på kvinnor
2. skrev fånig musik som skulle vara folkbildande och skojig på samma gång
3. köpte horor
Under min tid i Lund råkade jag ofta på det fasansfulla fenomenet Bellmanmännen. De säger ”gutår!” hela tiden och är som den jobbiga indiekillen med gitarr på efterfesten fast från 1700-talet. Liv Strömqvist har i sitt senaste helt fantastiska album Prins Charles känsla ritat en serie om exakt hur odrägliga sådana män är:
Cornelis och Bellman är mytologiserade, folkkära legender. Om Cornelis hade varit uttalad rasist hade det förmodligen hörts fler kritiska röster. Men homofob och sexist, det är tydligen oantastbara features. Strage har förresten bloggat bra och argt om vismän.
Isabelle Ståhl - istället för sömn 
Det är inte Cornelis som skrivit ”En ballad dagen efter”, det är Bengt Sändh.
men han blev så förtjust i den att han bara var tvungen att göra en trött cover.
Gemensamt för mycket av det som fått dig att hata Cornelis tycks vara att det inte kommer från Cornelis. Utan att ha hört det gissar jag att de flesta Cornelis-fans också skulle tycka att det ni framförde i trean lät töntigt, t.ex. Men framförallt är den text du citerar skriven av Bengt Sändh!
”käcka och world peace-blödiga låtjävlar”?
Telegram från en bombad by
”Jag skulle bra gärna vilja veta varför vårt hus inte fick stå kvar
Jag skulle bra gärna vilja veta vad dom har gjort med mor och far
Kan någon människa ge ett svar?
Dom sa att huset låg mitt i vägen, låg mitt i vägen för en soldat
Det var en omväg på några steg men istället slängde han en granat
Hur kan en människa bli så lat?”
Låten du citerar är för övrigt skriven av Bengt Sändh!
lol att gutår-männen finns på FULLT ALLVAR! tänk dig ett gäng brudar som på allvar sprang runt och var typ SATC-kvinnor. herre vad smädade de skulle bli.
MEN HALLÅ! Det är en Cornelis-pendang av Bengt Sändh. Cornelis skulle aldrig skriva så undermålig sörja. Vänligen rätta.
Ping: Tweets that mention Varför jag avskyr Cornelis Vreeswijk | Isabelle Ståhl – istället för sömn -- Topsy.com
mycket kan man säga om Bellman, men att han någon gång skulle ha haft ambitionen att vara folkbildande är nog en sanning med modifikation.
Jag bryr mig personligen inte speciellt mycket om Cornelis, men det du skriver väcker mer allmänna frågor…
Det är generellt mycket svineri bland vördade konstnärliga ”genier”. Så till viss del håller jag med. Däremot tycker jag inte att humor och musik inte går ihop, inte helller att det skulle vara av samma dignitet att Bellman köpte sex som att Hitler var på god väg att utrota judarna i Europa. Men ja, poetisk överdrift är ju the name of the game.
Det är egentligen ganska sunt att skilja verk och person åt, tycker jag – fast inte på det urskuldande sätt folk ofta menar. I bästa fall kan man upphöra med romantiseringen av Geniet som skapande subjekt och istället fokusera på innehållet i verken. I detta fall kan det förstås innebära att man förkastar verken, om man finner dem stötande.
Detta är ett av flera analytiskt perspektiv, men ett sådana perspektiv har man inte nödvändigtvis varje minut då man t.ex. lyssnar på musik. Hårdrock är en genre som präglas av extremt maskulina ideal, och är inte direkt är känd för sin positiva kvinnosyn. Inte desto mindre kan feminister uppenbarligen lyssna på hårdrock (eller annan musik) gjord av mansgrisar. Många bryr sig inte ens om vilka personerna är bakom musiken och vad de har för privatliv eller värderingar. Jag tycker förstås att det är bäst om artisterna vars musik jag lyssnar på är sympatiska människor med bra värderingar, men om alla inte är det, så må det vara hänt. Är det rimligt? Jag tror att det handlar om att ha flera tankar i huvudet samtidigt (älskade floskel!) – man måste inte antingen älska och förhärliga eller hata och förkasta, det går att både tycka om och ha utbyte av något i sitt eget liv och samtidigt se problemen med det. Annars är det lätt att man hamnar i ett läge där man är så före sin tid att man bara kan gilla framtidens musik, och då har man inte så mycket att lyssna på…
Det kanske blev lite OT. Sorry!
gustav – SATC-kvinnorna existerar väl i högsta grad? De som baserar sin identitet på SATC2-filmen verkar dock dominera bloggandet i landet (nej, inte denna), medan de som mer förlitar sig på seriens första säsonger inte är lika uppenbara.
Ia – Bengt Sändhs travesti är helt i klass med mycket av vad Cornelis själv skrev.
Isabelle – Klart man kan skilja skapare och verk åt, dock inte i alla sammanhang. En tekniskt och emotionellt fulländad sång om kärlek till dragqueens blir inte sämre av att upphovspersonen är en biltjuv.
Cornelis eskapader med och framför allt mot kvinnor färgar dock hans visor om just kvinnor. Liksom Lennons misshandel av hustrur färgar exempelvis Woman.
Det vore f.ö. lite intressant att kolla dina favoritmusiker och se om du är konsekvent i ditt avståndstagande, eller om det bara är vismakare du ogillar 🙂
+1 på Péter f.ö. ; )
beskriv hur nhans texter dryper av homofobi (tack).
Jag är av den numera mossiga åsikten att påståenden i allmänhet och beskyllningar i synnerhet bör grundas på fakta.
Ping: Bloggtips #20: Isabelle Ståhl « Linna Johansson
På Cornelis tid var det lika politiskt korrekt att vara negativ mot homosexuella som det idag inte är det. Du kan inte anklaga Cornelis för att han levde i en annan tid och inte kunde skåda in i framtiden. Imorgon kan hans åsikter vara moderna igen. Sånt där går i vågor genom tiderna.
Jag gillar Cornelis – men det gör inte det du skriver mindre sant!
Alltså… jag hade tänkt skriva en lite vagt försvarande kommentar (jag är personligen svag för visaktiga politiskt orienterade texter på svenska) men sällskapet, eh nej.
Om skiljandet på konst och person skulle jag kunna prata hur länge som helst -jag tror det har göra med hur vi tänker på konstnärlighet som någon slags utifrån kommande kraft som inte har med person och åsikter att göra vilket bara år bullshit, och, som sagt, jag kan babbla men menar i stort att du har rätt. Här finns för övrigt en text om den akademiska motsvarigheten till gutår-männen (bloggen tyvärr nedlagd) som jag tror ju skulle gilla -> http://girlafraid.blogg.se/2007/october/sanningsministeriets-two-minute-hate-overliggare-a.html .
”Bengt Sändhs travesti är helt i klass med mycket av vad Cornelis själv skrev.” Nej, den är bara plump. Cornelis skrev med finess.
Jag vill också gärna veta var i hans texter som det dryper av homofobi. Att Cornelis var privathomofobisk står helt klart, men man kan testa att för ett ögonblick tänka sig in i han situation: Han är berusad och ligger i sängen med vad han tror är två kvinnor och upptäcker att det istället är två män, blir galen och jagar ut dem ur lägenheten, skäms över att det blir offentligt och mår för jävligt, får rådet av en vän att skriva en låt (i någon sorts terapeutiskt syfte) och förvandlar hela skiten till stor humor – om inte det är konst vet inte jag. Man får vara bra jävla humorlös om man inte uppskattar den twisten.
Men jag tog min lilla yxa och skummande av vrede,
ristade jag små märken på damerna här och var.
Och vrålade om byxor och fy för den lede.
Och damerna försvann och lämnade sina lösbröst kvar.
Idioterna hade alltså lurat i honom att de var kvinnor. Ja, jag hör invändningarna: det rättfärdigar inte Cornelis vilda jakt med kniv. Nej, gubben var berusad. Att göra en stor sak av denna enskilda händelse och tala om texter som dryper av homofobi tjänar bara ett syfte: att förminska Cornelis, att göra honom orätt, att vrida perspektivet fel. Det var en liten parentes i hans enorma produktion.
”Han ska enligt ganska många källor ha varit så elak mot kvinnorna han förlovade sig med att en av dem tog livet av sig, han misshandlade en av sina flickvänner.” Enligt de kvinnor han var gift med var han ingen ond eller dålig människa. Man kan lyssna lite på dem också, även om det inte passar in i refrängen (”fullblodssvin”).
Vad gäller påståendet att han i likhet med Bellman gick till horor ser jag gärna källa. Att han sjöng om horor betyder inte nödvändigtvis att han gick till horor själv. Det måste i så fall ha varit mellan fruarna eftersom Cornelis var den trogna typen. (Och dödligt svartsjuk, dessvärre.) Men när nu syftet är att framställa Cornelis som en mullig mansgris och ett praktarsle så är väl inte horbelägg så jävla viktigt. För övrigt trodde jag vi var sexliberaler allihop.
Men Ia, på allvar: kan du verkligen inte läsa vad det är du skriver här, sätta det i sitt sammanhang och se att Cornelis VAR en männsiska, en man- och därtill trasiga varianter på dem båda? Inte ursäktar jag Jimmie Åkesson hans rasism för att han hade det jobbigt med ”invällare i Sölvesborg”? Personliga trauman är väl en sak; det är en annan sak att låta privata trauman gå ut över andra. Det är vi noga med när det gäller dem vars världsbild vi inte delar, tydligen. Inte så noga när det gäller folk på förment samma sida, helt uppenbart- som så ofta, då det gäller vänster uns.
EH, den där texten du citerar är skriven av Bengt… skoja!
Fascinerande att se hur många som gick igång på det här, de finns alltså på riktigt!
Och apropå det här med att man bara uttrycker sin tid/plats åsikter tycker jag ni är lite väl taskiga mot Hitler
Jag uppskattar Cornelis Vreeswijk kanske mest av alla svenska visdiktare under 1900-talet. Visst finns det låtar jag inte tycker om. Men Cornelis kunde som få konsten att skriva långa tänkvärda berättande sånger med handling och karaktärer och framföra dem på ett mycket personligt sätt. Det är ganska billigt att reducera honom till obehagliga budskap i några av låtarna. Att han inte fick sitt privatliv att gå ihop är något han delar med ett stort antal författare, konstnärer och musiker. Ska man bara uppskatta dem som man uppfattar som alltigenom sympatiska som personer så får man rensa friskt både i musikhistorien, konsthistorien och litteraturhistorien och då blir världen genast lite tråkigare. För de kan ju faktiskt ha något väsentligt att säga om samhället och livet ändå.
Du ger inga exempel på vare sig sexism eller homofobi i Cornelis texter, men det behövs å andra sidan inte för att dina feministiska läsare ska gå igång heller. Vänner av Cornelis är töntiga för att de påpekar att det enda exemplet du ger kommer från en satirisk skämtlåt av en annan samtida trubadur, vilket du uppenbart inte kände till. I övrigt säger dina åsikter om Carl Michael Bellman allt som behöver sägas tycker jag. Sen håller jag med om hur vidriga nutida s.k. trubadurer men det är en annan femma och beror ju på att den traditionen liksom dog på slutet av 60-talet/början av 70-talet nån gång, innan visproggen kom och gav visgenren dåligt rykte…
Håller helt med ovanstående talare. Och jag HATAR sådana här ogrundade påhopp vars enda syfte är att framstå som självständig i sin kritik. Vad sägs om lite källgranskning? Jag utgår från att du bara har bekantat dig med Cornelis genom ”Cornelis” och Bellman genom Liv Strömqvist. Därför kan jag rekommendera dig att läsa ep. 28, Om ett anställt försåt emot Ulla Winblad, ur Fredmans epistlar – ett alltigenom angenämt första möte med vår store nationalskald.
Gutår!
Jag visste inte heller att exempeltexten var av Bengt Sändh, vilket kan ha ett samband med att jag inte vet mer om Bengt Sändh än hans namn. Så jag tänker absolut inte hoppa på dig för detta misstag. Men jag har hört en del Vreeswijk, och den där visan tycks verkligen vara en avsiktligt plump parodi, och inte ett exempel på hur Vreeswijk skrev, vilket faktiskt försvagar hela inläggets poäng på ett avgörande sätt, hur mycket folk än behagar snäsa åt detta i kommentarerna.
När det gäller Bellman tycker jag det är ungefär lika rimligt att klandra honom för sexköp som att klandra svenska 1800-talsbönder för att de inte var veganer. Att kalla hans visor för ”folkbildande” är i bästa fall att förväxla konstnären själv med den bild av honom som vi fått genom nationalromantiken. Vad studentikosa fjantar i Lund håller på med kan han knappast heller lastas för. Marx var inte marxist, och Bellman var inte en ”bellmanman”.
Såhär är läget: Cornelis är min absolut största musikidol, så vad som nu följer är nog färgat av det. Men lite faktagranskning och kommenterande är aldrig fel..
Jommen, Isabelle, det är ju lite synd de där med att inte skilja konstnär ifrån verk. I alla fall min musiksamling tycks knappast moraliskt oförvitlig, och ganska mycket av det bästa verkar ha gjorts av less-than helyllefolk. Nirvana.. Heheh, nja knappast. Jimi Hendrix? Nono… Babyshambles? Right out! Men en vacker dag kan jag kolla din Spotify playlist, så kan vi fördjupa oss i endast Jokkmokks-Jocke du och jag! Eller vänta… Saknar inte ”Kulligulla” queerperspektiv..? O.o Ack nej.. Munspel, it is!
Det som framför allt är synd är, som ovan har påpekats, att det verkar fokuseras så enormt på Cornelis ”svinighet”. Ja, en del av hans visor är mindre PK… Jag uppmuntrar t ex till ”Vacker visa till Linnea”, skriven till hans andra hustru: ”Munnen full av russinflarn, handen full av skinka, du är allt ett ljuvligt skarn, du din lilla slinka”. Men, om du lyssnar nog igenom de indignerade röda dimmor som skymmer din syn, vem är det som får kängan i sista raden, där det impliceras en synnerligen nonchalant inställning till parets sexliv? Jo, Cornelis själv! Att fastna på Cornelis burdusa bits är lätt, lite för lätt, ty det tyder på okunskap. Prova istället ”Grismach om morgonen”, eller ”Telegram till fullmånen”. Vems parti tas här? Jo, hororna. Och vackrare än många andra kunnat.
Och jag tycker personligen att det är, om inte förlåtligt, så förståeligt, att en full man på 70-talet, som blir lurad av sina bekanta hem med ett par ”fina flickor”, blir arg. Men sen jagade han dem med en yxa, och inte med kniv, enligt löpsedlar ifrån tiden, så där har du faktafel! Men, oj då, nu har även jag glömt ett queer-perspektiv! Jammen, det går att rätta till! Här följer delar av förordet till Picture of Dorian Grey, Orcar Wilde:
”The highest, and lowest, form of criticism is a mode of autobiography. Those who find ugly meanings in beautiful things are corrupt without being charming. This is a fault… All art is at once surface and symbol. Those who go beneath the surface do so at their peril. It is the spectator, and not life, that art really mirrors.”
Även jag avslutar med ett rungande ”Gutår!”
Oj, att anklaga Cornelis för att vara mansgris! Så upproriskt! Så nytt! En sådan skiftnyckel inkastad det patriarkala maskineriet!
Har sällan sett ett kommentatorsfält slakta ett försök till slaktning så brutalt som i detta fall. Roligt!
Om man endast fick lyssna på artister med pk-åsikter (äntligen hittade jag en rimlig orsak till att använda det nötta ordet) så skulle skivsamlingen bli väldigt liten. Jag ger blanka fan i vad låtmakaren har för personliga åsikter. Jag är t.o.m. så konstig att jag knappt bryr mig om låttexten. Rytmen är det viktiga för mig. Nu är jag dock inte så intresserad av Cornelis. Däremot så äger jag en hel del hip hop och reggae med tvivelaktiga låttexter. Jag vägrar dock att göra mig av med dem.
Samhällskritik? Cornelis? Va?
Ah, förmodligen tvingades ni sjunga Ed McCurdys gräsliga ”I natt jag drömde” vars svenska text mycket riktigt är av Cornelis, Eller kanske ”Jag hade en gång en båt”, återigen en melodi Cornelis gjorde text till. Dom är inte samhällskritiska, dom säger bara ”krig är dumt”, vilket må vara fjantigt. 🙂
Annars är ju Cornelis mest känd för Hönan Agda och Brevet till Kolonien och olika kärleksballader å sånt. Hans storhet är dock i det enkla att han är en bra sångare. Hans texter är bara bra när dom är roliga, och dom flesta av hans låtar har nån annan skrivit melodin till.
Så jag håller med om din gnäll om du har fått höra att Cornelis på nåt vis är nån god politisk djuping. Det tror jag han aldrig låtsades vara själv. Det är då inte den uppfattning jag har fått av honom. Cornelis, likt Elvis, var en stor sångare, men ingen kompositör. Så det är inte Cornelis du hatar, det är dom (rätt få) politiska låtar han valde att göra covers på.
”Han ska enligt ganska många källor ha varit så elak mot kvinnorna han förlovade sig med att en av dem tog livet av sig”
Det här var väl både fult och slarvigt gjort. Hur kan du möjligen veta vad som låg bakom det självmordet? Anklagar man en – död – man för att ha drivit en kvinna till självmord ska man nog ha ordentligt på fötterna, annars är det bara förtal och ren plumphet. Jag ser fram emot en redovisning av dina källor.
Förutom då att ”Balladen dagen efter” inte är skriven av Cornelis så handlar inte heller ”Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” om när Cornelis själv hade sex med en ung flicka. Den är inte självbiografisk utan handlar om ett par han kände, och resultatet av mötet blev en dotter som paret valde att kalla Cecilia efter sångtexten.
Ska man rikta kritik mot sången så tycker jag att det är mer intressant att det är fullmåne i första versen och nymåne i sista.
@Lennart Regebro: Just de två låtarna du nämner, ”Hönan Agda” och ”Brevet från kolonien” var dem han jämt fick önskningar om att spela, men som han själv avskydde. Just för att de var så klämkäcka och utanför hans övriga produktion.
För nog har han skrivit politiskt. Jag tänker religionskritiken i ”Tältet”; jag tänker på ”Ballad om en gammal knarkare” och ”Blues för Fatumeh” och många, många andra låtar som skildrar vad Karl-Bertil Jonsson skulle kalla ”samhällets bottenskikt”. Att beskriva de miljöerna är politiskt i sig, även om man inte gör det på det mer slagordsmässiga sätt som i hans kända antikrigs-covers ”I natt jag drömde” och ”Jag hade en gång en båt.”
ella – läs t ex ”Le – ett kvinnoöde” av Herdis Möllehave. för information om hans kvinnomisshandlande, läs Ett bluesliv av Klas Gustafson.
magnus a, stefan mfl: Att skriva en avdramatiserande och skojfrisk låt som handlar om när man jagar transvestiter med kniv – jo, det dryper av sexism och homofobi. Att ”Ballad om hurusom Don Quijote gick på en blåsning” blev en folkkär hit säger ganska mycket samhällets toleranta attityd till konstnärsmän och deras utagerande av våld.
André – ”Cornelis eskapader med och framför allt mot kvinnor färgar dock hans visor om just kvinnor. Liksom Lennons misshandel av hustrur färgar exempelvis Woman.” word.
Blev ”Ballad om hurusom Don Quijote gick på en blåsning” en folkkär hit då i samband med händelsen, menar du? För den är definitivt inte det idag. Jag har såvitt jag minns aldrig hört den spelas under vare sig 80-, 90- eller 00-talet. Vare sig på radio, av trubadurer på lokal eller vid allsångskvällar runt lägerelden.
Den finns med på några av de samlingsskivor som finns i handeln, men det gör den inte till folkkär.
Det är möjligt att Cornelis var homofob och att t.o.m. skrev en homofob låt. Vad ska man göra åt det tycker du? Sluta lyssna på honom? Lagstifta bort de låtarna/artisterna? Ska jag inte kunna få lyssna på min reggae (som liksom hip hop ofta har låttexter som jag finner kvinnoförnedrande, homofoba eller på annat sätt rutnna) utan att skämmas? Jag behöver inte försvara dessa töntiga texter, men jag tänker då inte sluta lyssna på dem för det.
F.ö. så är det ganska löjligt att jämföra en (påstådd) homofob/kvinnoförnedrare med en man som satte igång ett massmord i industruiell skala på runt 10 miljoner civilia. Cornelis och Hitlers dumheter spelar inte direkt i samma liga.
Isabelle: jag har läst båda och jag tycker inte att det är gott nog. För att kleta ansvar för ett självmord på någon behöver man mer än så, men det tycker tydligen inte du.
Och filmen sög.
Vilken tur att du/vi lever i ett land där du/vi kan tycka illa om populär artist. Hjälp till att vi får ha kvar den möjligheten.
Jag har varit på så många efterfester och liknande där någon sjungit och spelat Cornelis på gitarr att jag inte längre klarar att höra hans musik utan att bli illamående, så jag såg fram emot denna sågning. Men jag blev besviken; dels för det där med Bengt Sändh, fast främst för argumentationen att man inte ska skilja verk och skapare. Det vittnar om en rutten, eller i bästa fall naiv, människosyn där personer antingen är goda eller dåliga (och ska gasas ihjäl eller nåt). Människor är mycket mer komplexa än så och har både bra och mindre bra sidor, åtminstone de flesta av oss.
Åh, det var längesen man hittade bra blogg att följa. Du är nu omfamnad av min RSS.
Skulle det vara fel att jaga en transvestit med kniv. Hade jag också gjort under de förutsättningar som Cornelis beskrev. Kanske inte jagat med kniv men en smäll hade det garanterat blivit. Om jag sen blir kallad homofob bryr mig inte ett dugg om.
På något sätt så har det ingen betydelse det du skriver. Cornelis musik kommer att glädja många generationer framåt men frågan är vad ditt genmäle kommer att bli. Med största sannolikhet så kommer ingen att minnas dig om hundra år.
Men det är ju så nu i det nya landet att vilken osnuten liten glutt kan göra sig en karriär utan att hysa det minsta kunskap bara genom att upprepa godkända åsikter som en papegoja. Känner igen den här diskussionen sen debatten om Ulf Lundell och boken fittstim.
Visst var Cornelis ett svin. Den enda gången jag såg honom var han mycket fullare än jag. Jag var på Stena-båten för att äta julbord, med rejält med snaps. Han var där för ett gig som han inte klarade att genomföra.
Det förhindrar inte att han har skrivit ett stort antal både vackra och synnerligen tänkvärda visor. Som allra bäst är de på dubbel-CD:n ”Den Flygande Holländaren” som spelades in som en posthum hyllning av diverse svenska artister. Jag var sällan imponerad av Cornelis egen sångförmåga, men i andras händer blir materialet ibland episk poesi. Lyssna t.ex. på ”Saskia” eller ”Tältet” från dubbel-CD:n.
Det är vanligt att låta vissa aspekter av en persons gärning färga bedömningen av hela gärningen. Det beror i allmänhet på bristande eftertanke och självinsikt.
Cornelis Vreeswijk
vs.
”Jag är 22 och redaktör för Nöjesguidens litteraturdel.”
Hohoho!
Taubes Kinesiska muren är en av de viktigaste skildringarna som finns över mänsklig fåfänga. Vi besvärjer tiden vare sig genom att bygga murar eller bränna böcker. Eller för den delen genom att skriva fördömande bloggtexter.
vad roligt att så många blev så arga av en feministisk Cornelisdiss. På något sätt bekräftar det textens tes om vår ursäktande alkishustruinstallning till den manlige konstnären. Grym blogg förresten!
@Lv Tvärtom bekräftar kommentarerna att folk är trötta på att man tillåts fabulera fritt så länge det sker med feministiska förtecken. Är det så svårt att förstå?
Cornelis Vreeswijk kommer att sjungas o skrattas åt långt efter att redaktörskan Ståhl har släppt sin sista verbalfjärt…….
Synd att han inte lever längre, han hade säkert fått ihop en elegant sågning av skitnödiga feministnollors profileringsneuroser.
Ia – Att Cornelis skrev en mängd fantastiska visor innebär inte att han höll samma kvalité genom allt. En del är tyvärr klart bristfälliga till både formulering och tema.
Lv – Det hade varit betydligt mer bekräftande om det inte vore för att det de flesta verkar uppröra sig över är faktafelen.
Det är på sin höjd en slentrianfeministisk sågning, men jag har svårt att finna en faktisk feministisk infallsvinkel då Isabelle tar avstamp i att hon tvangs sjunga sånger hon inte gillade och på en festival tvangs lyssna på en låt på repeat.
På detta läggs påståenden som antingen inte backas upp (driva partner till självmord), eller när de backas upp med någonting visar sig vara rena felaktigheter (Cecilia Lind / balladen om dagen efter), eller rena fabuleringar (folkbildande).
Om det är kvalificerad feministisk analys hänger jag upp min feministhatt på hyllan för gott, för då är allt förlorat.
Isabelle – Tack för Word:andet : )
Eftersom du inte kommenterat nåt om vad som är godkänd musik sökte jag på bloggen och fick fram Judas Priest, Robyn, Röyksopp, eller varför inte din guilty pleasures-lista?
1. Nightwish – lajvarmetal med solklar och tydlig könsrollsuppdelning.
2. E-Type – knappast ett fyrbråk för queerteori, men har ju i alla fall haft en stadig vapendragare i Dee, som ju …bidrog.
3. Blind Guardian – tyskar, kom igen, de måste ju vara skumma, i och för sig har de dragat i videon till Mr. Sandman – dock utan att bli jagade av Cornelis.
4. Ken Ring‽ (ja, han förtjänade en interrobang) – ”Sveriges kanske mest kvinnoförnedrande och fåniga texter” är plötsligt helt okej för att …att …att du gillar det?
Så kom igen, om du inte gillar en musiker eller en genre är det okej att säga det (själv har jag inget annat än förakt för vissa former av house), men försök inte drapera det i att det beror av musikerns bristande moral.
André visade att mina tankar stämde. Det hela verkar egentligen inte handla om att Cornelis var en rumlare privat, utan snarare om att Isabelle inte gillar hans visor. Det hade blivit ett betydligt mer intressant blogginlägg om hon hade tagit den infallsvinkeln istället. Nu föll hennes försök platt på magen (speciellt eftersom hon självmant visade att Godwins lag verkar stämma).
Bellmans Fredmans epistlar är folklivsskildring. Det är inte riktigt detsamma som att vara ”folkbildande”.
Cornelis ska ha uppskattat Bengt Sändhs parodi på hans låt, de kände varandra rätt väl . (För det är en parodi om ni inte fattat det)
Läs Klas Gustafssons bok så hittar ni allt det här om svartsjuka, våld, missbruk etc. (Har skrivit en guide till samtliga Cornelis-böcker på min blogg om någon är intresserad) Men också mycket annat, han var en sammansatt person och jag tycker inte heller att man kan döma verken bara efter upphovsmännen (då blir det som någon skrev inte många kvar). Om det inte handlar om otroligt tydliga övertramp (vi har väl ett aktuellt fall med Richard Jomshof i SD som spelar i Elegant Machinery, ok för mig även om jag inte direkt gillar bandet). För övrigt känns ditt inlägg mest som en kritik av jobbiga musiklärare och grannar på musikfestivaler med dålig musiksmak, mer än på Cornelis.
PS – en sak till, har en live-inspelning av Cecilia Lind från 1981 där han sjunger ”månen snart ny” som ett sätt att skyla över att han missade lite med månfaserna i orginaltexten .
”Är det så svårt att förstå?”
Ja det är svårt att förstå – det förklarar iallafall inte den raljanta, nedlåtande tonen i endel av kommentarerna.
men word.
asså kan inte folk fatta att problemet kanske inte är just cornelis som person, utan det faktum att folk har en tendens att idealisera dessa ”trasiga konstnärsmän”. att man försvarar deras beteende med den, av någon anledning, vedertagna bilden av att man måste vara plågad för att kunna skapa osv. det här är ju ständigt återkommande, att liksom ursäkta svinigt beteende hos (konstnärs)män. hur många kvinnor hade kommit undan med samma beteende?
så otroligt tröttsamt, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.
bra krönika på samma tema: http://www.fokus.se/2010/11/skrattskavlan-i-halsen/
DU HAR FEL! Texten du citerar är inte skriven av Cornelis Vreeswijk.
Här finns tydligen inget sinne för det groteska, absurda och ironiska hos Wreesvijk (sidor och sä’tt att framföra sina dikter/sånger som han delar med Birger Sjöberg förresten), men det är kanske också en ironi som inte är i samklang med den ”nya ironi” som gkort sig bred sen slutet av 90-talet. Den där smajlironin som är fullpaketerad med en massa suddiga blinkingar och finns men som sällan vågar säga något om världen utanför gänget, sällan vågar ta risker.
Det är ju (ofta) det där tillbakalutade och loja, fördröjt utlösta i hans sätt att sjunga som gör hans texter till sådana fullträffar. I motsats till t ex Petra Mede som Måste Betooona Varje Ord eller Alex Schulman som alldeles hörbart smackar av förnöjelse över sina egna poänger. Cornelis krävde aldrig att man skulle ta honom på större allvar än han själv verkade göra och i motsats till dagens subkulturkomiker kunde han inte luta sig mot någon norm att ni måste visa att ni ”accepterar” bölgar och blattar genom att acceptera mig.
Men herregud så upprörda folk tycks bli här. Ehuru jag själv är ett stort Cornelisfan som lyssnat på nästan allt som finns inspelat av honom och uppskattar det mesta av det så kan man ju inte komma ifrån det faktum att Isabelle har helt rätt i det hon skriver.
Cornelis var misogyn, homofob och (troligtvis) en jävligt obehaglig människa. Många av hans sånger är löjligt heteronormativa, direkt homofoba och jävligt konservativt kvinnoföraktande.
Andra visor är dock oerhört vackra och inte färgade av Cornelis obehagligare sidor. Och alldeles oaktat hans personliga egenskaper och åsikter så var Cornelis (enligt mig) en stor viskonstnär och mycket skicklig i sitt musikaliska hantverk.
Så jag ämnar fortsätta njuta av Cornelis musik. Men aldrig sätta honom på någon jävla piedestal eller bli upprörd för att någon påpekar självklarheter som Isabelle gjort här.
För fan pojkar, skaffa er lite distans till era idoler!
Simon: Jag är en stor anhängare av att man ska skilja på *värderingen* av vad en artist (eller politiker, författare etc) gör privat och det de gör offentligt – att Bowie koksade hårt vid mitten av 70-talet och säkert ibland betedde sig hänsynslöst mot sin fru, sina bandmedlemmar och många andra hindrar inte att ”Station To Station”, ”Ziggy Stadust” m fl förblir lysande och relevanta plattor. Eller att det var en avgörande kognitiv upplevelse för många att se honom live: om någon ökade HBT-medvetenheten och acceptansen för att man kunde leva och tä’nka på olika sätt i sin samtid är det Bowie, oavsett om han var straight eller bi. Men Isabelle försöker bara posera sig till litet poäng på att säga en artist som hon uppenbart inte begriper och aldrig har försökt lyssna på eller förstå. På vägen åstakommer hon ett trainwreck till text.
Alex Schilmans blogg om sig sjä’lv som pappa var långt mera sexistisk och patriarkal än någonting de flesta artister skulle kunna tänka sig att göra idag, den var dessutom både piuvat och offentligt stiliserad fiktion. Gubben skrev att han redan nu, när flickan tultade runt på golvplankorna, lovade att mörda alla som en gång skulle djärvas fria till henne. Hederskultur hej, men den ende jag har sett som vågat påpeka det är Jenny Westertradh.Så länge Isabelle inte vill eller vågar publicera en sågning av Schulman mitsvarande den här är det faktiskt omöjligt att ta henne på allvar som Corneliskritiker (”Buhu, Cornels var inte HBTQ-medveten”), sågningen är bara formulär 1A.
Men Isabelle är ju en working girlm som måste hålla sikte på nästa jobb och då har hon självklart inte råd att stöta sig med Alex Schulman. Vet du hur ofta man ser fenomenet ”unga medietjejer som lanserar sig på hård och påläst feminism men samtidigt beundrar och ser upp till vissa mediemän som paraderar sina egna sexistiska attityder. De senare får givetvis ingen kritik alls, de förblir ett måste att pubvlicera. Bit inte den hand som föder sig, kan man väl säga.
Det fanns en tid när journalister och skribenter (mycket på den här bloggen är i praktiken en fortsättning på IS’ pappersjournalistik) läste om sina alster innan de publicerades för att se till att de höll. Om man var kolumnist läste dessutom redaktörer eller kolleger texten. Men nu är den tidnen längsesen förbi, och man kör istället på den klassiska skräptidningsdevisen ”Kolla aldrig upp en bra story – då spricker den!” (byt ut ‘story’ mot vinkling, liknelse, slutkläm så förstår ni).
Jag hatar fan dig, fan hackar du ned på Cornelis för, shure du gillar inte hanns musik. MEN ATT FÖR HELVETE BÖRJA SNACKA OM ATT DU HATAR HONOM FÖR HANS PERSONLIGHET MED?!?! 1: Oj ursäkta har du träffat Cornelis på nåt jävla vänster? 2: Hans som beskriver honom som en väldigt älskande far! Du kan fan inte uttala dig om hans personlighet nar allt du verkar ha hört e medias upplåsta jävla version av det hela!
Om det var ”Turistens klagan” (Rajrajraj,..) ni sjöng i trean kan jag väl hålla med om att den är rätt prövande – och den låter helt säkert inte bra om den framförs av enbart barn. Men ingen som känner till Cornelis en aning närmare skulle säga att den låten tillhör det bättre han gjort, eller ens är typisk.
Du verkar inte veta något speciellt alls om Vreeswijk och hans verk men tar munnen desto mera full. Tror du inte att folk inser att det bara är en formulär 1A-sågning av ungefär den sort Natalia Kazmierska förr körde ut tre i månaden av (”Jag hatar Morrissey och hans dimmiga popvänsterfans”)?
Att peka ut de uppenbara skillnaderna mellan en Cornelis-text och en burlesk travesti skriven av en långt mindre begåvad ”kollega” känns som en passande uppgift för ett gäng gymnasieelever på första svensklektionen. Ignorans, litteraturredaktörn. Ignorans!
I övrigt visar du allt som oftast prov på stor begåvning, tycker jag.
@Imsdal:Tja, när denna grova miss påpekas i första repliken och redaktören inte har något vettigt svar, så innebär det typ att kejsaren är naken. Vad jag kan se handlar det mesta av den följande diskussionen inte om Return to Sändher utan om Isabelles exceptionellt dryga tonfall och luddigt moraliserande logik – som André påpekade, om man hyllar Ken Ring, Nightwish eller E-Type i så höga tonlägen som IS har använt tidigare, hur fungerar det då att kräva Cornelis huvud på ett fat och att beskriva hans publik som heteronormativa träskallar? Hårdrockare är inte alltid så speciellt HBT-korrekta eller ens artiga de heller – som du kanske vet har Isabelle en hel del hårdrock och röjarmetal i bakgrunden.
Men det är klart, när man publicerar själv kan man trycka ut vad som helst utan att kolla ifall det håller.
egentligen borde man kanske inte bemöta amöbor och sådana som Isabell, men jag har inte fått svar av Isabelle om en låt som dryper av … homofobi och skriver därför denna uppföljande kommentar.
Alla som bryr sina små grå över lilla Isabelle som försöker att ta en skalp eller nåt om någon hon inte har någon aning om vad denne gjort genom att påstå att han skrivit homofoba låtar: Nollan som driver denna blogg och på något märkligt sätt är journalist (eller också är att vara nolla en kvalitet i tidningvärlden) har nog hört något om filmen med Cornelis och kanske fått för sig att händelsen media blåste upp, där Cornelis en kväll till sin lägenhet tog med två till kvinnor utklädda män och med buller och bång såg till att de lämnade lägenheten — något som ledde till skvaller om att Cornelis var homofob, vilket han pga historien många gånger tvingades förneka –, var ett tryck mot Cornelis som berodde på att han skrev homofoba låtar.
En journalist som saknar all kunskap om vad hon ska skriva om är ibland så ini vassen skrupelfri att hon använder 100 procent fantasi för att få läsarna att tro något, och kanske hon även själv luras av sin fantiserade story.
Som född på 60-talet har jag visserligen bara 4-5 Cornelis-skivor men har nog koll på minst 100 av Cornelis 100-tals låtar och kan kan inte komma på en enda låt som ens antyder homofobi.
Så igen Isabelle: Ge exempel på låtar som är om så bar lite homofoba — de behöver inte ens — som du skriver — drypa av homofobi.
När man stöter på såna som Isabelle kan man ju nästan få sådan ångest över allmän ytlighet samt brist på förankring i vår kultur att man nästan får lust att SD.
Usch o f–n att man ska ägna fler minuter på att skriva kommentarer här!
Kan apropå brist på förankring i vår kultur tillägga att jag nyligen träffade två snart nyexaminerade svensklärare i grundskolan, som på fullt allvar inte sade sig ha en aning om vem August Strindberg var. Den ene kom på namnet när jag räknat upp verk. Lika kunskapslösa lärare tycks finnas i andra skolämnen.
Men man kan ju hitta på vem Strindberg var, eller när och hur man utför kvadratkomplettering…
Isabelle: ”Att skriva en avdramatiserande och skojfrisk låt som handlar om när man jagar transvestiter med kniv – jo, det dryper av sexism och homofobi.”
Men du skrev att Cornelis låtar — alltså plural och generellt — dryper av homofobi. Det var detta jag frågade om.
Kanske genusteoretiker till kulturanalfabeter dekonstruerat Cornelis och fantiserat ihop att transvestittexten gör Cornelis låtar homofoba? Cornelis var snarast motsatsen och värderingsmässigt radikal.
Men sanningen — det där betydelselösa, du vet — bakom texten borde få dig att anse att Cornelis är än värre då den har autentisk bakgrund där han var den våldsamme. Du kände alltså inte till något om det din fantasi tog sin utgångspunkt ur. Beträffande händelsen — som Cornelis alltså skvallrades om i pressen — vet jag inte hur du hade reagerat i Cornelis situation, men vissa av oss skulle reagera med bestörtning och i försvar, nästan som om vi våldtogs.
Du är bevisligen ett hopplöst fall beträffande kunskap om det du skriver. Grottar du ner dig i böcker om strukturellt förtryck och liknande snarare än är nyfiken på världen och verkligheten? Är idén om en ny människa bortom strukturellt förtryck dagens nazism?
Nej, ditt påstående att Cornelis låtar dryper av kvinnofientlighet och homofobi ett skämt, men tack för att du ger oss något att skratta åt!
Cornelis var inte homofob. Han hade ingenting emot sexuellt avvikande. Jag försvarar inte handlingen men vet att det var en berusad mans reaktion över att ha blivit lurad av två transvestiter. Det har ingenting med homofobi att göra. Om jag i fyllan nyper till en färgad man som försöker lura mig så innebär inte detta nödvändigtvis att jag är rasist.
Cornelis var en vänfast och reko polare. Han var sjukligt svartsjuk och det ledde till att han vid tre tillfällen spöade sin partner, något som han hade lika stor bondånger för som för episoden med transvestiterna. Han föraktade på intet vis kvinnor.
Fredrik Åkare var en mycket attraktiv man i 60-årsåldern och hans riktiga namn var Nisse Gustafsson. Unga kvinnor svärmade för honom och Cornelis förundrade sig över fenomenet och såg det som ett uppslag till en mycket vacker visa. Nisse fick barn med en ung tjej men hon var en bra bit äldre än 15 år. Cornelis låg aldrig med henne lika lite som med några 14-åringar.
Bengt Sändh skrev en ”plump” visa på temat i ”En ballad dagen efter” men den har gått hem hos alla typer av publik och Cornelis fann den roande vilket var hela avsikten med den sången. Kulturredaktören Ulrika Knutsson har höjt den till skyarna.
Det är bara någon futtig procent av Cornelis visor där han inte själv skrivit melodin.
Rörmokare Knut Jansson har i fyllan, vid ett par tillfällen, slagit sin fru, vilket är värt all klander, men detta till trots har han gjort mycket bra rörinstallationer. Det kan man inte ta ifrån honom. Han är en beundransvärd yrkesman.
Joo då, Cornelis gick till horor vid några tillfällen men det var inte vanligt och det var inte på grund av att han föraktade dem.
Ända sedan ungdomen har jag varit ”kvinnosaksman”. Jag har demonstrerat och agerat politiskt för jämlikhet. Därför upplever jag det som tragiskt att en del övespända damer drar löje över kvinnosaken.
Jag tycker texten påminner om kristen upprördhet över rock. Humor må vara faux pas i musik, men i texter om musik skadar den inte.
”Musik ska inte vara rolig. Musik är allvar. Humor är att ställa sig lite vid sidan av, att inta distans: musik ska inte ha distans.”
Isabell, är du seriöst sä här jefla tragisk? nästan UTESLUTANDE all musik jag verkligen gillar är ROLIG, gjord av musiker som har självdistans, som har kul när dom skapar och uppträder.
Din syn om att han är klyschig och halvhjärtad är.. jag finner inte ord. Du har uppenbarligen bara hört dom numera mest kända låtarna modell barnvisor och cecilia lind tjaffset. Du har knappast koll på de andra 300+ visor och poem han skrivit.
Hade jag fått ett par transor i bingen på lyset hade jag garanterat låtit dom få landa på näsan på gatan utanför, alldeles oavsett vilken våning jag var på. Att man inte vill bli utsatt för sånt har noll och ingenting med homofobi att göra.
Du är bara allt för tragiskt, oich det övergår mitt föstånd hur folk som du får jobba med publik media.
Både Bellman och Cornelis var på många sätt lååångt före sin tid, och bröt mot många tabun och annat PK trams. Otroligt samhällsnyttiga personer. Känns lite som att hacka på Assange för teoretiska övergrepp för att smutskasta den otroliga världsnytta deras ansträngninger genererat.
Men det är klart, lever man i trams-medias värld och är en liten nymyndig tös har man ju såklart inte mycket till verklighetsnära referenser, så jag förlåter dig nog ändå.
Hittade detta inlägg orelaterat via google och medan jag läste detta försök till bloggarens klagan så tänkte jag hela tiden ”herregud, någon har fått alldeles för mycket ryggdunkar här.”
Och sen så klickade jag på din profil och såklart! Hur kunde jag inte ha gissat det? Du skriver för Nöjesguiden! Nöjesguiden, denna kulturella ledstjärna, denna kulturelit som driver med kultureliten. Där research sträcker sig så långt som en google-sökning. Där ingen kan stava till journalistisk integritet eftersom samtliga skribenter är produkter av en egocentrerad bloggosfär.
Du är 22 år, flicka lilla, och du tar dig alldeles för stora ord i munnen. Ja, Sverige vill ha vackra flickor som .. ”visar framfötterna”. På samma sätt som USA vill ha pojkband så vill svenskarna ha unga IT-tjejer med för mycket fritid.
Jag hoppas verkligen att dina chefer slutar pumpa dig full med luft innan du exploderar.
En sorts kommentar finns på http://eightdaysaweek.se/2010/11/29/”varfor-jag-alskar-cornelis”-–-jamm039-2/
Ping: "Varför jag älskar Cornelis" - JAMM#039
Visst hände det att Cornelis var sur på fruntimmer. Som en gång då han varit i bråk med sin fru och stack hem till en polare. Med sig hade han en flaska sprit och när han fyllnat till grät han och sa: Satans fruntimmer. Dom gnäller tamejfan jämt. Dom gör ingenting annat än gnäller. Dom gnäller till och med när det går för dom.
Tänkte att jag skulle kolla om det kommit något svar till mig, men ack nej.
Det som dock var avsevärt tristare var att läsa alla dessa ”lilla gumman”-kommentarer (även då det var smått sardonisk humor att den självutnämnde ”kvinnosakskarlen” avlutar med en drapa om ”övespända damer” – eller som ungdomen av idag säger: #fail).
Riktigt jäkla tröttsamt.
Cornelis skrev om livet, det är mer än vad man kan säga om dagens musik.
Lyssna igenom hans texter , inte de kändaste låtarna utan de med mer känsla och liv, då är jag övertygad om att du kommer ndra uppfattning om honom.
Ping: Lästips: Nya pappor, bloggsponsring och Vreeswijk « Linna Johansson
Ping: Lästips: ”Nya” pappor, bloggupprop och Vreeswijk « Linna Johansson
Måste bara få säga:Vem fan e du å säga hur musik ska vara? Mycket åsikter. Så jädra mycket att säga till om. Visst det är bra att ha åsikter, men musik ska kunna vara fri och det ska finnas musik för alla. Musik ska visst det kunna vara kul. Ingen är perfekt. man tar till sig det man gillar, sen kan man ge fan i resten!
ciao!
Så då skulle jag ge fan i din blogg… sorry att även jag uttryckte lite åsikter och irritation.
En av mina favoritsånger av Cornelis – ”Grimasch om morgonen” – i en konstig nytolkning (”Ann-Katarin” har här bytts mot ”Ditt gamla svin”) http://soundcloud.com/maritune/woodshedding-3
Ping: Feminismen – en intern historia « Ozymandias Suspensoar
Ping: Internet ljuger | Av månsken växer ingenting
Ah Isabelle!
Problemet med Cornelis – och för honom själv – var att hans texter avslöjade honom. Man kunde säga att han bjöd på det…kanske som ett resultat av hans personliga skygghet?
”Personliga Persson
far med bussen som alla andra
I överrock och med handskar och hatt
låter han sina tankar vandra
och tankarna far precis som han vill
och ingen hade kunnat gissa sig till
vad slags tankar han hade
Å de´va´ju bra de´!
Jag upplever dig inte ha belägg för vad du behandlar i detta inlägg. Det är sorgligt och tråkigt på flera sätt. Du skriver ”En konstnärsman ”är ju bara så”. Det är något naturgivet, ett konstens villkor, något man måste ha överseende med. Om man väljer att försöka leva med honom så måste man vara den trygga hamnen som han återvända till från sina äventyr med yngre tjejer, skapande och knark.Vad är det som får kvinnor att falla för den här typen av kyliga kvinnoföraktande män? Kanske handlar det om en vilja att bli godkänd av den som dissar en. ”Aha, han hatar kvinnor! Tänk om jag skulle kunna få honom att tycka om mig, trots att jag är kvinna. Vilken spännande utmaning!””. Du antar så fruktansvärt mycket så hela inlägget blir näst intill pinsamt. Kanske såg du Dokumentärfilmen om Cornelis på SVT1 i afton? Där kommer de, enligt dig, kvinnor som faller för den kvinnoföraktande Cornelis till tals. För övrigt har jag jobbat med hemlösa kvinnor med missbruk under flera år som levt/lever i svåra förhållande och du skulle lyssna på deras berättleser innan du yt´trar dig om sådant du inte verkar ha någon vetskap eller kännedom om. Vidare verkar du inte ha någon vidare kunskap om konst (utbildad konstpedagog talar); ett konstens villkor? Hur sa?
/Hanna
Jag har råkat ut för samma sak som Cornelis. Jag hamnade i säng med en omgjord man. Strax innan penetration upptäckte jag hur det stod till, FY FAN vad hemskt det var. Mest motbjudande upplevelse i mitt liv.
Jag förstår att Cornelis jagade fanskapen. Själv ville jag bara hoppa ut genom fönstret på 14:e våningen.
Om nu artikelförfattarinnan tycker att det är ”hemskt” att reagera med vämjelse på transvestiter, får hon väl tycka det, PK som hon är med de där o-erotiska Clark Kent glasögonen. Men Cornelis och jag har rätt till våra känslor också. Och de känslorna säger vad de säger…
Han var en mästerlig man! Han levde och han dog! Precis som alla andra ! Klaga inte nu , han gjorde mästerverk som vi nu njuter av ❤
Hur fan hamnade jag på denna skitblogg egentligen???
Äh, Cornelis ar ett barn av sin tid, ständigt detta feministiska gnäll. Han är ju död vafan! Ja just det, feministiskt gnäll verkar även retroaktivt, det har jag glömt. Det etablerade manshatet och även förtrycket i samhället hör man inte om, varken på analysnivå eller från de jämställda feministerna. Snacka om att vara gynocentriska. De flesta gillar Cornelis för de lättsamma men bra gitarrtonerna och även romantiken bakom texterna. Det behöver egentligen inte säga någonting om honom som person. Det är klart att flickvännerna har försökt svartmåla honom, det är sånt kvinnor gör. De svartmålar folk när man inte dansar efter deras pipa (vilken bra låt det skulle bli)! Håll artisten och personen skiljda, du kände inte honom och hörsägen bevisar bara min tes.
Eftersom kommentarsfältet fortfarande är vid liv så… okej Isabelle, balladen om Don Quijote är ett (1) exempel på en mindre politiskt korrekt självbiografisk text av en annars ganska politiskt korrekt man i en än mer politiskt korrekt tid, i de flestas ögon. Homosexuella transor som under falsk flagg lockar heterosexuella män till sänghalmen kan man tycka vad man vill om – till exempel att det är en form av övergrepp. Cornelis utsattes för ett övergrepp (håller du med?) och svarade i stundens hetta med ett övergrepp som ansågs grövre enligt lagboken. Two wrongs don’t make a right. Transorna vann och Cornelis fick en månad i buren – så mycket för det ”patriarkala” samhället för övrigt. I det läget menar jag att det är okej att skämta om saken utan att be om ursäkt, men jag inser att du kan ha en annan, mer kulturmarxistisk vinkling på det hela. Hursomhelst så är du minst sagt selektiv i ditt (minst sagt misslyckade) försök till sågning av en person du tycks ha lärt känna via en dokumentär på SVT eller kanske rentav Wikipedia.
Tja vad ska man säga…..ditt infantila inlägg är ju ett sätt att väcka uppmärksamhet…och all uppmärksamhet är väl bra i din branch.
Det är alltid lika komiskt att läsa rabiata feministers vrål om kvinnoföraktande mansgrisar, samtidigt som den egna spalten dryper av mansförakt. Bra skrivet, du fick mig att le, och det var väl vad du ville uppnå..? :=)
Krönikor av den här typen måste vara tokdikotoma oxh moraliserande för annars väcker de inte uppmärksamhet. Jidder, jidder.
Går klasskamp före kvinnokamp?!
Var har du varit de senaste åren?
Hur mycket bryr sig medelklassfeminister om underklassens kvinnor (och män)?
Jag är kvinna och arbetarklass och säger utan att tveka att hindren som kvinna är så oändligt små jämfört med de hinder du upplever som klassresenär. Ni förstår inte. Ni kommer aldrig förstå dessa intrikata och omöjliga strukturer.
Vilka har möjligheten att uttrycka och formulera de orättvisor man upplever?
Det är sorgligt. Ni är sorgliga.
Ping: Relativ eller absolut tid? | Ingen kommentar
Den här keffa texten kommer att kedjas fast vid dina fötter inför eftervärlden som Wirséns recensioner av Strindberg och Ibsen, medan du sjunker fastsnörd i ankarkättingen. Om trettio år kommer det att vara den här typen av inlägg man minns av dig.
Hej!
varför måste du hata cornelis för?
det är ingen som tvingar dig att lyssna på hans texter.
istället för att klanka ner på cornelis och hans texter så skulle du kanske skriva ner lite av dina egna ord, det är nog mycket bättre än att klanka ner på andras ord.
cornelis valde att skriva ner sina tankar och det gjorde honom framgångsrik, annars skulle inte du vetat vem han var. skippa avundsjukan och se till dig själ och gör något gott av ditt eget liv istället för att döma andras.
Mvh
haha gå och lägg dig 😛
Jag antar att du föredrar justin beiber?
Krönikor/tyckinlägg som i galet högt tonläge sågar en ”drullig manlig Konstnär” och brännmärker denne – och hans publik – som sexistiskt slödder, det är helt enkelt en egen genre i svensk media nuförtiden. Alla unga tomtebloss vill försöka göra om Karolina Ramqvists sågning av Lundell eller Natalias många spyor mot Morrissey: är du riktigt ambitiös väljer du Strindberg eller Ingmar Bergman som måltavla. Och självklart försöker man få det att låta som ett snyggt genomtänkt resonemang med fiffiga argument och vackert inservade poänger. Tyvärr blir det bara oerhört förutsägbart.
Kan inte nån uppfinna ett dataprogram så att den här typen av artiklar kan skrivas per automatik och sen kastas direkt i papperkorgen utan at ta omvägen över publicering?
Det här är orsaken till att svenska tjejer får Noll respekt… ni respekterar inte män! inte ens kulturella hjältar
jag är själv inte svensk, och glad att jag inte har några svenska tjejer i mit kvarter.. Cornelis är därmot min svenska klassmamrats idol.. han lärde mej om denna svenska sångare
sen vad är det för fel att va homofob? det är faktiskt om staden sodom och gomorra. det är g:a test och KORANens mening att homosex är en synd. Respekterar du inte det?
Då är du inte mycke till människa isabelle
M Babinski – Nu håller du bara på med rasist-trollning – genomskinĺigt så det förslår med några nyckelord som skapar träffar hos google och några fraser som ”bekräftar invandrarmannens dåliga kvinnosyn och svenskförakt”. Allt signerat med ett stulet namn.
Sweet Jesus, vad lamt! 😀
Det mest sorgliga är inte egetligen dina åsikter eller vad du skrivit om Cees. Det sorgliga är att du missbrukar svenska, svär mer än du använder korrekt skriftspråk och har noll koll på hur man kollar upp fakta och använder korrekta källor. Om du är den nya generationens journalist så är det ingen mening att ta del av media längre.
Detta är den värsta texten jag läst. i hela mitt liv. ”musik ska inte vara roligt, musik är allvar” -Vad har du varit med om för att bli en så värdelös människa?
Det finns för övrigt ingen som skriver så allvarliga och tunga texter som Cornelis.
Haha, efter ett helt år är den här tråden fortfarande aktiv och alla kan se vilket snett inlägg det var och hur mycket smartare dina läsare är än du själv! Prepz! Sitter du och julsuper med dina polare nu?
Att skriva att ”Musik ska inte vara rolig. Musik är allvar” ser jag som lika sorgligt och ogenomtänkt som om någon skulle skriva att ”Blogginlägg ska bara bygga på fakta, inte färgas av känslor eller insinuera ogrundade uppgifter” Jag anser inte att jag eller någon annan ska kunna bestämma varken vad som skrivs, sjungs eller framförs på scener.
Jag vet inte hur Cornelis var privat, jag har hört och läst många motstridiga uppgifter både hur Cornelis var en svartsjuk, kvinnoföraktande, alkoholiserad knarkare men även hur han var en varm, omtänksam man som längtade efter trygghet och kärlek men som inte sällan blev utnyttjad av både kvinnor och män i sin närhet. Jag tror tror det finns sanning i båda dessa sidor.
Jag gillar det mesta av Cees har gjort som artist och kan på flera plan känna likheter i de svårigheter han levde med och mitt eget liv. Jag ser honom både som ett varnande exempel men också som en man som trotts dessa stora svårigheter i livet klarade av att skapa så mycket och efterlämna något som fortfarande gör skillnad i inte bara mitt liv utan i en jäkla massa fler med mig.
Det finns det jag inte gillar i hur han agerade privat, det han skrev och det han sjöng men det gör honom i mina ögon till en människa med brister och svagheter som resten av mänskligheten. Då Cees var väldigt öppen med flera av sina brister så har jag och andra kunnat lära mig mycket av honom, en av lärarna i livets hårda skola.
Jag har en massa av Cornelis låtar i mina spellistor och det finns en hel del jag tagit bort också /J
Det finns bara en enda anledning till detta hat:
Isabell är feminist (oavsett vad hur hon själv ser på sig – rent känslomässigt) och alla feminister hatar män som liksom ”gör som dom vill” och skiter i all kvinnlig ordning och viljan att sätta koppel på mannen. Sådana typer av män är alltid en nagel i ögat för de kvinnor som känner att de inte riktigt kan hantera män som på grund av sin manliga bufflighet gör det omöjligt med emancipation. De känner sig alltid nedtryckta (på något konstigt, känlomässigt sätt) av starka män med hormoner (och eventuellt skägg) som liksom kör över dem med hårdhet, tuffhet och stor kroppshydda.
Man måste då försöka brottas intellektuellt med dessa alfahannar som kastar sin maskulina styrke-skugga över dem.
Om man inte kan rå på dem på ett konservativt sätt, så tar man till ovanstående fula knep med påhopp och insinuationer om mannens dåliga moral eller slaffsighet.
Svagt!
Ärligt talat det bästa jag läst på länge, håller fullständigt med. Äntligen någon som delar samma uppfattning som jag.