Dagsarkiv: oktober 29, 2010

Livsbejakande?

Alltid på spårvagnen klockan halv tio på morgonen då ett tröstlöst dystopiskt regn faller och mannen bredvid mig trycker in sitt ben i mitt så att min rörelseyta blir ca 4 cm och arga och glada barn ljudterroriserar utvalda personer och jag känner mig ungefär lika entusiastisk till dagen som inför ett tandläkarbesök innan bedövningen hade uppfunnits så ser jag den här reklamen. ”Är du empatisk, livsbejakande, omtänksam, driftig och modig?” Åh, det där är ju exakt jag! Det finns ingen sämre plats att sätta en sådan skylt än i kollektivtrafiken där människors blir som mest oempatiska, livsförnekande, egoistiska, vårdslösa, passiva och fega. Jag vet inte varför, men ordet livsbejakande känns så olidligt krystat i sammanhanget. Hur exakt yttrar sig detta livsbejakande och hur skulle detta hjälpa en när man jobbar med deras trista privatsäkerhetsföretag? Det låter som att de söker efter en korsbefruktning mellan Mia Thörnblom och vissa moderater.

Maskinkroppen

Min vän gjorde en klarvaken hjärtoperation. Hon fick ligga i ett vitt rum och titta på medan människor bakom en glasvägg styrde hennes hjärta med en dator. Hennes kropp anslöts till datorn ungefär som via USB och berodde mer på datorn än på de egna funktionerna och just där någonstans förlorade den sig själv i maskinkroppen.  Det är ju exakt som när man är lite kär i någon som sitter en avsevärd mängd mil bort och sms:ar något på initiativ av elektrisk verksamhet i hjärtats sinustrakt.  Efter att ha gått som elektromagnetism några hundra mil genom luften landar smset i ens mobiltelefon och kanske katalyserar upp till hundra GHz genom ens axonterminaler ned i den härva av strömförande ledningsbanor som sitter i hjärtat.  Går det att avgränsa sig själv i det där elektriska kretsloppet? Man blir ju bara ett kärl för strömmen, en tunnel mellan två datorer.