Ikväll i SVT Debatt

Okej, ikväll är det dags för kasperteater i SVT Debatt igen. Jag ska denna gång inte prata om knark eller sex utan ungdomsarbetslöshet, bra för min seriösa rebranding, right? Jag vet att det är en avlägsen dröm att få prata längre än sju sekunder i den där showen men jag ska iallafall försöka få in lite om hur mytbildningen om unga som lata hänger i hop med synen på att allt mer är upp till individen och du inte ska fråga vad Sverige kan göra för dig utan vad du kan göra för Sverige (en remix av ett uramerikanskt citat som jag sett i flera kommentarfält efter Bert Karlssons artikel). Ett sådant symtom är regeringens vurm för The secret-hysteriska jobbcoacher som istället för att hjälpa unga arbetssökande att få ett jobb uppfostrar dem att sälja sig, träna bort sina obekväma sidor och le övertygande. Arbete har blivit den enda existerande livsformen när vi förväntas vara vår egen produkt och göra den tillgänglig varje timme, inte bara på jobbet utan exempelvis även i privata sfärer såsom facebook där vår lojalitet med företaget måste gå före allt. Det är inte sitt arbete man säljer längre utan snarare sig själv. Risken att bli utröstad från vikariatet gör att ingen vågar klaga på arbetsgivaren eller sluta le. ”Sälj dig! Du måste sälja dig själv och visa din glädje!” hetsar coachen Tim i lysande skräckfilmen/dokumentären Jobbcoacherna. När det inte finns någon glädje att visa så måste man iscensätta den för att han en chans, för det räcker inte med att kunna arbeta, man måste vara ett smakfullt koncept som passar företagets personalmarknadsbehov.

Jag, förra veckan:

Annonser

8 responses to “Ikväll i SVT Debatt

  1. Bra skrivet, ska bli intressant att se dig i Debatt ikväll. Läste Bert Karlssons text och blev förbannad. Jag är 19 år, har lite arbetslivserfarenhet från jobb som diskare, städare och lagerarbetare och är verkligen inte rädd för att jobba. Burger King är helt ok för mig, det jag inte fixar är att man, som du skriver, måste sälja sig, vara hyperpeppad och på ett trovärdigt sätt förklara hur man brinner för friterat käk. Det räcker helt enkelt inte att bara göra ett bra jobb. Detta är självklart inte arbetsgivarnas fel, det handlar om utbud och efterfrågan. De kan välja mellan hundratals arbetslösa ungdomar, klart som fan de väljer en söt, hysteriskt leende tjej som brinner för att servera cheeseburgare kl 04.16 på Avenyn. Jag ogillar starkt den mer och mer personfixerade synen på arbete som vår regering stärker men det går inte att komma ifrån att utvecklingen blivit möjlig på grund av att det finns för få jobb.

  2. Såg precis dokumentären och blev livrädd! Det de visar är ju inget annat än statsfinansierad sektbildning, med de arbetslösa som offer och ”coachingobjekt”.
    Coacherna mår bra för de får gulla lite och flumma lite, men något jobb blir det inte. Om man inte själv bestämmer sig för att gå med i sekten.

    Scary I tell, you, SCARY.

  3. Programmet skulle ha varit längre, som vanligt får folk inte prata till punkt och det är några få som får komma till tals. Minst 1 timme behöver det vara. Trillade in på bloggen för jag var tvungen att kolla upp vem den vackra tösen var.

  4. jag hejar på dig, som alltid.

  5. Mycket bra bloggat, och mycket bra debattartikel i Aftonbladet idag.

    Jag är 35 år och är väl ingen ungdom längre, men jag är arbetslös och blev upprörd över Skugges krönika.

    Vi går mot ett samhälle med hårdare och hårdare arbetsklimat, samtidigt som fler och fler coacher lär oss att vi inte ska gnälla, vi ska tänka positivt och vara framåt och utåtriktade. Vi ska inte ifrågasätta och kritisera våra arbetsgivare.

    Jobbet jag hade innan jag blev arbetslös, var att jobba på bandet på Volvo. Jag hamnade inte där frivilligt utan tvingades dit på grund av krisen, i november 2008. Arbetstempot var oerhört högt, och dom höjde det flera gånger under det året jag jobbade där.
    Problemet, som jag ser det, var att dom anställda inte sa ifrån. Varken fack eller anställda vågade protestera när försämring efter försämring infördes.
    Själv fick jag efter ett halvår panikångest och utmattningsdepression. Många andra som jobbar kvar har problem med samma sak, eller med axlar, ryggar och handleder som går sönder.
    Om fler hade vågat säga ifrån så hade villkoren för dom anställda varit bättre, och Volvo som företag hade säkert mått bättre av det också. Inget förestag mår bra av bara ha ja-sägare som anställda.

    Jag sade upp mig och lämnade Volvo, för ett liv i arbetslöshet. Bert Karlsson och Linda Skugge tycker säkert att jag är lat, men det var i ren självbevarelsedrift. Det hade inte gått att fortsätta jobba där utan att käka antidepressiva piller, smärtstillande och annat, bara för att kunna härda ut.
    Det finns en rå verklighet som Skugge, Bert och diverse coacher inte kan förstå, som dom aldrig har upplevt. Dom löser inga problem, dom ger bara ungdomar och andra dåligt samvete för ett problem som vi själva inte har skapat.

    Jag tycker att det är oerhört bra att du kan nå ut i offentligheten och ifrågasätta och kritisera, och gör det på ett mycket bra och intelligent sätt. Du talar för många ungdomar som kanske har svårt att nå ut själva, eller som har dåligt samvete för att dom utsätts för en oförstående omgivning och hjärntvättade coacher. Tack för att du finns, jag kommer att fortsätta följa din blogg 🙂

  6. Det har blivit nödvändigt att förföra chefen (och kunderna, så att de öppnar plånböckerna) snarare än att faktiskt kunna något, för att kunna göra snab karriär. Och reglerna för hur man smajlar in sig ‘är i ständig rörelse, olika på varje nytt ställe, annorlunda från en säsong till nästa. Naturligtvis premierar det där inte några upplysta mäniskor, man får ett släkte av inställsamma nickedockor, titta dig runt i dagens medier bara.

    Vi har fått en kultur där alla vill vara chef – eller uppfattas som chef, kolla ”assistant manager” och liknande långtitlar som ger sken av autonom VIP-ställning – men där ingen vill ta den slags ansvar som en chef ska azla.

  7. Såg precis det här programmet om jobbcoacherna, som jag inte hann se när det gick i TV. Jag håller helt och fullt med er när det gäller blufföretaget Existens. Hur ska de kunna hjälpa människor till jobb? (Det som var bra var att man kunde spola fram många partier och spara tid 😉
    Men ni som kritiserar jobbcoacherna verkar helt glömma bort att programmet visade två sidor. Hon ”Lollo” var ju helt suverän på att peppa unga arbetslösa! Visst att det är ont om jobb, men det kan ju hända att man kommer på intervju till en tjänst man vill ha, där det dessutom inte finns många sökande. Om man då säger att man är glad och positiv, men samtidigt ser ledsen eller likgiltig ut, då ökar risken att tjänsten går till någon av de andra, kanske någon över- eller underkvalificerad person som hade passat bättre på ett annat jobb. Vem vet, kanske var detta den stora chansen som hade lett till drömjobbet? Att inte ge positiv utstrålning är verkligen slöseri! Jag håller med er om att det är slöseri att låta arbetssökande hålla på med yoga, new age och allt vad det är när vi ska söka jobb i stället – dvs dubbelt slöseri! Men det måste ju verkligen vara ett skräckexempel de plockat fram.
    ”Lollo” (Morouj Hussein) å andra sidan måste också varit ett extremt exempel på den positiva sidan så grymt bra som hon var. En sån coach skulle alla arbetslösa ha, och jag tror inte hon är helt ensam. Det är såna som hon som vi arbetslösa kan behöva. Peppning i jobbsökandet, attityd, kroppsspråk… och, som hon säger, det kan lika gärna vara en framtida arbetsgivare som sitter bredvid en på bussen. Då är vi betjänta av att träna på att vara glada och trevliga i vår utstrålning. Det gagnar även omgivningen.
    Jag är själv arbetslös och har hittills fått mycket hälp av min personliga coach. En del av det hon säger (liksom det Lollo säger) är naturligtvis sunt förnuft, men man kommer inte alltid på det själv. En del saker kan man också läsa sig till på nätet, men det är givande att diskutera och stämma av med någon som har erfarenhet av hur rekryterare tänker, och det är i den personliga kontakten som man kan komma underfund med onödiga drag – hellre det än att rekryterarna upptäcker dem på intervjuerna gång på gång.
    Sedan kan jag bara instämma i att det inte är lätt att vara entusiastisk över alla jobb. På så vis skulle det vara bra om miljöpartiet nu fick en vågmästarroll och kunde kombinera jobblinjen med hållbar utveckling, så att vi kan få fler jobb där arbetsuppgifterna känns meningsfulla.

  8. Pingback: Arbetslinjen del 2 - LISA / JON | Rodeo Magazine

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s