Folkhemskt

Här är en text från min nya litteratursida i Nöjesguiden. Jag fick två panikslagna dagar på mig att göra sidan eftersom den var en expressorder.  Nu hittar man den varje månad i Nöjesguidens riksupplaga.

”Tiderna har förändrats. I mitten av åttiotalet hade drömmen om kändisskap varit just bara en ouppnåelig dröm för nästan alla. I samband med dokusåpaexplosionen kunde Lisa från Skellefteå och Mugge från Sumpan plötsligt på fullaste allvar tro att de var stigande stjärnor.”

Det där är inte en högstadieuppsats, det är ett utdrag ur John Ajvide Lindqvists senaste roman, Lilla stjärna. Det är helt okej att vilja ladda en övernaturlig thriller med lite satirisk samhällskritik, men i Lilla stjärna känns kritiken ofta kristdemokratiskt klyschig och malplacerad.  Bortsett från den är det en mästerlig roman. Precis som i de tidigare böckerna kombinerar Ajvide Lindqvist en pikant magisk realism med det extremt vanliga. Mötet mellan det övernaturliga och välbekanta granskogshorisonter på folkhemska kommunala skolor, TV4 och Lunarstorm är mycket lyckat. Det är en tröstande läsupplevelse för oss som minns våra tonårs första epok som en lång ökenvandring genom Åhlens, lågkonjunkturkorridorer och helgkvällar framför forum där ingen svarade.
Inledningen är lysande Fritzl-makaber. Som baby hittas Terese hälften nedgrävd i skogen av en avdankad svensktoppsstjärna som bestämmer sig för att uppfostra henne i en källare. Det första ljud hon utstöter är den perfekta genomborrande tonen E. Som tonåring träffar Terese den jämnåriga tjejen Teresa som är hennes motsats: halvful och osynlig men väldigt bra på att skriva dikter på poesiforum. Terese medverkar i Idol och drar till sig en kult av desillusionerade tjejer. Snart börjar det hända obehagliga saker med verktyg från Clas Ohlson. Skildringen av den alienerade pre-teenen Teresa som i förtvivlan över sin vanlighet börjar trolla på internetforum och sedan tar till betydligt mer makabra metoder för att uttrycka sin ilska är vacker.
Till skillnad från killar riktar tjejer ofta sin ilska inåt med självskadebeteenden. Tjejerna i Ajvide Lindqvists roman gör tvärtom och det är befriande.  Han lyckas väva in deras motorvägsgråa förpubertala tillvaro i ett vemodigt dimljus och skildrar utanförskap på ett stillsamt uppfläkt sätt. Det förlåter nästan den påklistrade samhällskritik som ibland förekommer. Nu försöker många författare vända blicken utåt och angripa samhällsproblem, exempel på det hittar vi i de många romaner om postapokalyps den senaste tiden. Men vi är fortfarande svultna på eskapism efter de senaste årens orgier i självbiografiska romaner och autenticitetshets. Vi längtar efter sagor. Med sin förra roman Låt den rätte komma in levererade Ajvide Lindqvist en berättelse om en så iskall och blundande vuxenvärld att det blev hjärtskärande helt utan övertydliga samhällskritiska konstateranden.  Tjejerna i Lilla stjärna dras som flugor mot lysrör till det cyniska maskineriet i Idol. Lindqvists skulle inte behövt poängtera hur hemskt det är med den osympatiska underhållningsindustrin, det välarrangerade mörker romanen rymmer talar för sig självt. Demonstrativ samhällskritik gör sig bäst i debattartiklar, inte copy-pejstade in i skräckromaner.

Annonser

2 responses to “Folkhemskt

  1. underbart!

    det är bara nästan som jag tror att du försöker sälja in boken hos dina läsare! 😉 😀

  2. [petnoga] ”Människohamn” är hans förra, ”Låt den rätte komma in” kom ut redan 2004, och mellan dem kom ”Hanteringen av odöda”. Sådetså. [/petnoga]

    Å andra sidan, nu kanske det finnas anledning att börja läsa Nöjesguiden igen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s