Till havs

Vi åker båt i 36 timmar från Ukraina till Istanbul. På nätterna super jag mitt resesällskap under bordet och övertygar dem att dansa yviga tangohybrider till smöriga östeuropeiska schlagers som har hjärtroten i andra skalor än jag är van vid.  De påminner om en svulstig tv-serievinjett från det tidiga nittiotalet, synthdåsig med vräkiga längtande mollgitarrsolon och saxofoner och en östeuropeisk Castafiore. All mat är inlindad i deg och det finns bara en rätt att välja mellan. Nu datar vi utmattade på ett hotell och är tysta som man bara kan vara med varandra när man umgåtts så intensivt att tystnadernas kanter slipas av och blir mjuka att vila mot. Vi pratar om gamla relationer. Vi är förlorade i översättningen i en tunnel tillsammans. Ingen förstår vad vid säger. Livet har slutat handla om att få replies på twitter och allt där hemma känns mer och mer som någon annans liv.
Gemenskapen är vad som gör det möjligt att säga “vi”. Fast inte på politikers vis (“vi måste ta krafttag mot…”), utan ett “vi” som uttalas på ett sätt som gör det till en händelse. För att tala med Spinoza: ett “vi” som en affekt som skapar allmänbegrepp som ökar vår förmåga att affekteras.

Annonser

5 responses to “Till havs

  1. Vackert!

    Ser med glädje fram emot fler av dina reserapporter.

  2. Hej,. Vilken fin stemningsreportage. Och där är ju Kadıköy! Min egen natt i går i området var långt från så mjuk och fyld av tyst förståelse som din beskrivning, men konstig och ansträngande för att göra mig förstådd bland 15 anarkistiska tyrker som inte pratade något engelska och inget ställe att bo och absolut svårt att känna tillräckligt med långvarig anknytning till någon eller något så att det gick att alltid ha ett indförstådd ”vi” eller ”här” även. Jag kommer att tänka på Den osynliga kommittées beskrivningar om ”alla rötters uppslitande”, att det kan vara bra att ha vissa baser, vissa stabila relationer, vissa ställen som en känner, även när en är ute och resa och inte känner något eller något från början. Hur etablera rötter då?

  3. Ja! Samhörighet. Uppleva ihop, inte för backpackergängen, och inte för dem-som-undviker-backpackergängen, utan för dem man blir av att uppleva det andra.

  4. Pingback: Tweets that mention Till havs « Isabelle Ståhl – istället för sömn -- Topsy.com

  5. Pingback: Intensifier — Turkiskt “internet”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s