Spionromantik mellan Krakow och Kiev

Den senaste veckan har jag varit i Polen och Ukraina med Chrisk och Johannes Hummerdal.  Just nu är jag på ett dåsigt vandrarhem i Odessa.

Jag blev överförtjust i de postsovjetromantiska likheterna mellan Kiev och bondfilmen Goldeneye

När vi besökte olika krigsmuseer så gjorde Johannes och chrisk flygplansljud med munnen. Jag iakttog roat deras actionfilmskadade beteende men tröttnade snabbt på flygplanen.

Chrisk är en avancerad hacker som hela tiden lurade sig in på förbjudna nätverk och påminde starkt om Boris i Goldeneye.

På nätterna skålade vi för vår landsflykt med vodka och åt fyrarätters och gick på salsaklubb.

Allt var dubbelt så stort.

Jag ❤ betong

Jag blev förälskad ornamentiken som vilade mellan persisk och östeuropeisk

Bombattack med brev från barnen i afrika i Polen

Sovjet+barock+sydeuropa

Vi var på Kievs smådjursmuseum

Motorvägen, ett sår genom landet. Jag blev överlag väldigt kriminalromans-pekoralig under vår Kievvisstelse, vår hashtag på twitter var Åke Edwardson-ripoffen #låtdetaldrigtaslut. Allt i Kiev kändes spionromantiskt, inte mitt fel!

En ukrainsk marsvinsbok

Vi åt nationalrätten, deg med kött, varje kväll. Vi var de enda turisterna.

Vi gick upp ca 6-8 kilo

Sagoslott överallt! I på gränsen till kitchiga färger. Alla kvinnor hade klänning och högklackat jämt. För en gångs skull kände jag mig inte vulgärt överklädd.