Närmandet

På natten tar det två timmar att gå från en dansbåt i centrala Göteborg hem till min nya lägenhet på Hisingen. Det är en helt perfekt mil. Dåsig, vemodig lycka rusar genom min dansvärkande kropp som på autopilot rör sig under monolitiska broar, över en kanal, längs cementsår. Vet inte vilken fas i nedbrytningsprocessen vinet är i, kanske håller enzymer på att dränera alkoholen på väte så att den ska bli acetaldehyd, den mest utmattande passagen. Älskar  vagnspåren i asfalten som förtroligt leder mig rätt. Jag hittar hem men vet egentligen inte alls var jag är. Det är extatiskt. Samförståndet med den vaknande naturen, släckta fönster i villor och tysta lekplatser, skelett innan allt materialiserar sig.
Jag tänker på Ernst Jüngers bok Psykonauterna som på många sätt är en varning för rusmedlens skadeverkningar men också en studie i hur man kan använda dem för att glänta på tillvarons dörrar. I våra mest försvagade tillstånd kan vi uppleva Närmandet, försvagade känner vi som mest. ”Att man lämnar verkligheten för att njuta är betydelselöst, rent av skadligt när det gäller Närmandet. Man kan endast närma sig det absoluta, inte vistas där.” Himlen ändrar färg över mig och nyansen släpper mig närmare, jag tänker på ordet glänta som kan betyda både en handling och en plats. De dova granhorisonterna välver sig högt i fjärran och man måste ta sig upp på dem för att få veta vad som finns bortom. Skåne tråkade ut mig eftersom allt där var förutsebar åker utan träd som skymmer sikten.
Män i taxibilar passerar och vill att jag ska åka med dem, jag tänker på allt som kan hända när man går ensam innan alla har vaknat. Det gör förstås upplevelsen storslagnare. Jag har inget att försvara mig med, hudlösheten gör att allt känns ännu mer.
Jag ska snart åka till Östeuropa. Jag tyckte inte om andra länder förut. Det kändes som en risk att åka för långt när allt jag behövde fanns på 24 kvm. Lyckan var av porslin. Världen var överblickbar men blev med tiden så trång och sorgsen. Nu finns inget som håller mig tillbaka.

”Viktigare är en annan förutsättning för friheten. Det fanns ingen dödsfruktan. Och därmed förändras världen. På den tiden fanns mycket plats och föga fruktan. (…) Idag finns allt mindre plats och allt större fruktan. (…)  Den som vill ha friheten gratis, avslöjar att han inte förtjänar den.”

Annonser

One response to “Närmandet

  1. Åh, nattliga promenader när fyllan klingar av är fullkomligt underbart. Så fint beskrivet.

    Poesi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s