Att förgöras för att förvandlas

Under irrfärder i gymnasiets mörkaste tunnlar så var Ronnie James Dios musik mycket viktig för mig. Likt mycken annan hårdrock så hämtar den mycket av sin bombasm ur religiösa metaforer: texterna handlar om att vara ”last in line”, om att känna sig dömd och veta att man inte har trott tillräckligt för att bli medtagen när undergången kommer. Så kände jag mig ofta, att jag inte allierat mig med några sammanhang tillräckligt för att kunna bli räddad, att allt var upp till mig. Dios musik övertygade mig att våga offra allt för att komma dit jag drömde om, för först när man inte har något att förlora kan man bli vad man vill.
We may never never never come home
But the magic that we’ll feel
Is worth a lifetime

Trots musikens tyngd så rymmer den så mycket skörhet och vilsen alienation. Texterna ger en bild av en kringresande och aldrig riktigt tillhörande person. Dios musik speglade min rädsla för mörkret inuti, om demoner och att känna sig främmande för sig själv och sin tillvaro. Att längta hem fast inte veta var.  En längtan efter stora känslor, efter något man bara förnimmer vagt i nattluften:
I cry out for magic, I feel it dancing in the light
It was cruel, lost my hold to the shadows of the night
No sign of the morning coming
you’ve been left on your own
Like a rainbow in the dark


Textjaget är ensamt kvar, har bara sig själv. Det finns inte ens en skiftning i grått, inga tecken på att morgonen eller en ny värld är nära. Det är upp till en själv att påbörja revolutionen. Hårdrock handlar ofta om ett jag, sällan om ett vi. Det kändes skönt under gymnasiet då jag aldrig riktigt upplevde några vi.
Holy diver
you’ve been down too long in the midnight sea
oh what’s becoming of me

Kvinnorna i hans texter är onda väsen som drar honom i fördärvet och sedan lämnar honom kvar. De kommer från ett fjärran underjordiskt rike och leder honom vilse. Jag kände igen mig i hans skildringar av den mörka, förtärande förälskelsen, hur dess makt att besitta fick mig att vilja driva ut den med exorcism. Den ger en smak av en annan värld och lämnar en sedan kvar helt utan verktyg för att kunna ta sig vidare.
She was up from a nether world, just to bust another soul
Her eyes were an endless flame, holy lightning
Her smile was a winter song, a Sabbath ending

Ronnie James Dio är en ungdomskärlek som för mig aldrig kommer att dö.

Annonser

2 responses to “Att förgöras för att förvandlas

  1. Mycket bra text, som vanligt. Ser gärna fler musikrelaterade inlägg framöver, om du har en önskelåda någonstans.

    För den som till äventyrs orkar med fler Dio-hyllningar kan läsa min minnestext här:
    http://dnoaksson.blogspot.com/2010/05/kungen-ar-dod-lange-leve-minnet-av.html

  2. Isabelle, an excellent read. Very insightful in a subjective way. Thank you for sharing your feelings. We all feel the loss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s