Arbetsmoral är så 1900-tal

Jag älskar verkligen potatis. Idag har jag ätit potatis till frukost, lunch och middag och nu ligger jag och googlar olika potatisrätter som jag ska laga imorgon när jag vaknar. Det är ungefär åtta timmar kvar tills dess.  Jag känner igen mig väldigt mycket i den här bilden av Jan Stenmark:

Lite som i den där parken i lördags då ljudet av en chipspåse som flög iväg i vinden fick mig att studsa upp som en komet, snabbare än min kropp hade rört sig på månader, kanske år. Förra veckan var jag och Lisa på ät-turné i Stockholm och pratade om och åt mat ungefär 80% av tiden. Hedonismen var närmast grotesk. Vi satt på Kafé Sodom i sex timmar om dagen och gick fram till bardisken och köpte mer mat ungefär varannan timme. Sedan förflyttade vi oss mödosamt under djup klagan med vår packning till någon park för att äta picknick. Det fanns en sådan skamlöshet i vår lättja, en retsam grimasch åt luthersk plikt.  På kvällarna bjöd vi likt jobbiga avlägsna släktingar in oss hos stackars bekanta med ett milt leende och en artig ”Tack, jag stannar bara ett par veckor eller så!” Jag ser ofta stressade (kvinnliga, nästan jämt) vänner skriva om sin ångest över att inte orkatillräckligt, sin skam över att inte vara sitt bästa jag, sina skuldkänslor över att inte vara effektiva varje sekund. Jag frågar mig ibland: är det där något jag kanske borde känna? Är det oansvarigt av mig att inte känna så? Mais non.  Förr fick jag alltid ett skavande obehag när jag inte åstadkom något med mitt varande, slutprodukter av något slag, då inte varje minut användes ekonomiskt och förnuftigt. Det rådde Lisa bot på.  Ibland i Stockholm sade jag: – Borde vi inte gå på museum eller nåt sånt? Då sa Lisa: – Nej, det låter tråkigt.

Annonser

5 responses to “Arbetsmoral är så 1900-tal

  1. Alltså, jag skulle lätt leva det lättjefyllda livet om jag hade råd med det. Men med mina arvoderingar kräver det en jävla massa jobbtid. Och när jag angstar över att jag inte gör tillräckligt är det mer de få fakturor jag kommer att kunna skicka ut nästa månad som jag tänker på.

  2. stefan hallgren

    Under 23? Halverad lön ska väl få fart på dig. Det ska inte löna sig att jobba, det är arbetslinjen, det. Nu har vi ju 25 procent ungdomsarbetslöshet alltså, och det beror ju uppenbarligen på 25 procent lathet hos de unga; det måste piskas ur dem med hårdare tag, mer krav, aga, motprestation, knarktester, svält och hemlöshet.

  3. elin, jag vet precis vilken ångest du pratar om och jag känner den ofta, den här veckan kommer jag exempelvis få äta knäckebröd och ris till frukost, lunch och middag med framtidsoro som bismak. men jag tänker på de många vänner jag har som faktiskt har råd att ta det lugnt men som ändå inte gör det, som aldrig känner att de presterar tillräckligt trots att de är bäst i klassen och dessutom sociala genier och springer en mil fem gånger i veckan. varför tillåter de sig inte att bara vara halvbra någon gång ibland? varför vågar de inte andas ut?
    stefan: hihi, jag har min egen arbetslinje. den är ganska olinjär. läs förresten gärna fredrik edins blogginlägg om saken. http://fredrikedin.wordpress.com/2010/05/24/4-timmars-lon-med-bibehallen-arbetsdag/

  4. Det är nog hälsosamt att inte känna av den där pressen hela tiden. Jag är ledig några veckor nu men kan inte slappna av…för att jag inte känner att jag uträttar tillräckligt mycket. Jag tror att de flesta i vår ålder känner av det där, nästan hela tiden. Särskilt vanligt blir det förstås bland ambitiösa kids som dig själv.

    Men jag är mer intresserad av Tintin-panelerna!! Gillar du inte Castafiore? Ser du dig själv som Tintin eller Haddock? Var inte så mystisk! 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s