Dagsarkiv: maj 18, 2010

Att vara kroppen, inte vara i den

Många verkar motionera och banta mest för att ta kontroll över sina kroppar, för att stärka illusionen om att de är dualistiskt frikopplade jag långt ovan köttet.  Det jag uppskattar med att röra på mig (ja, det händer faktiskt ibland!) är snarare att komma närmare kroppen.  Den feministiska fenomenologen Maurice Merleau-Pontys menar att uppdelningen mellan kropp och medvetande är felaktig, att kroppen är vår synpunkt på världen och villkoret för vår tillgång till objekt. Jag håller med, jag är ju min kropp även om det inte alltid känns så. När jag tillbringar hela dagar vid datorn och skriver och tänker och är i anden så kan jag sakna att vara i kroppen och att använda den. När man så sällan umgås med den blir den som en rudimentär biverkning eller något väldigt främmande: plötsligt kan den sparka bakut och vägra somna eller bli panikstressad. Det är så oförutsägbart, som en otrevlig hund man inte riktigt känner och är misstänksam mot. Simone de beauvoir tänker sig kroppen som en situation, det tycker jag om. Det jag vill komma till är att jag verkligen kan uppskatta primatnöjen såsom sport och motion, även om Nöjesguidenledaren  nedan från marsnumret kanske antyder en viss aversion:

Svårt utmattad och försvagad av postfylla beger jag mig iklädd mörka solglasögon mot Pildammsparken med en innerlig önskan om att vara inkognito och träffa så lite människor som möjligt. Men jag failar: ungefär en miljon psykotiska MIF-fans dyker plötsligt upp som en överraskningsmardröm. Det påminner starkt om bilder i broschyrer om jordens undergång från Jehovas vittnen: facklor brinner, polishästar gnäggar och svettiga ölmarinerade män som vrålar hysteriskt och odefinierbart väller fram som svärmar av bålgetingar.  Jag ser inte längre människor framför mig utan apor, primater, varelser som har stängt av neocortex och i en handvändning glömt bort en miljon år av evolutionär förfining och domesticering. Ett av de mest uppenbara symtomen på människans dumhet och djurlikhet är hennes enorma intresse för sport. När det är OS ställs alla tv-program in under en månads tid och fotbollshuliganism ursäktas ofta med att folk ”bara blir såna” när det en viktig match ska äga rum. Folk som vanligtvis säger sig vara bildade och intellektuella kan plötsligt bli fasansfullt exalterade av typ VM i Pulka och fullkomligt utvecklingsstörda aktiviteter som curling. Jag undrar innerligt om det faktiskt finns människor som i sin ungdom drömde om att bli curlingstjärnor: att glida fram i snigeltakt och borsta på isen för att någon slags hockeypuck ska glida fram lite snabbare. Det intressanta är att man sällan ser män gråta på teve, varken i reportage från naturkatastrofer eller bombdåd, men när någon från hemlandet åkt extra snabbt i skidor trillar tårarna plötsligt fram. Det verkar som så att sporten är ett alibi för att visa känslor i det offentliga rummet. Sport är en iscensatt konflikt, ett låtsaskrig som ger utrymme för människor som vanligtvis är hårt hållna av civilisationens tvångströja att gå in i ett primitivt djurblivande. Kanske fungerar det som en slags ventil, en flyktväg när samhället inte ger rum för det som kokar under ytan. En vän sa att han upplevde sporten som en genväg till att komma närmare människor med en annan klasstillhörighet än han själv, som ett universellt språk, som matte. En annan vän sa att han förfördes av sportens enkelhet, att den till skillnad från livet styrs av förutbestämda regler och överblickbara system. Det kan säkert kännas befriande när livet är irrationellt och det inte finns några tydliga vinnare eller förlorare utan allt är gråzoner.

Det här kan möjligtvis ses som försök till förklaringar av massornas utvecklingsstörda intresse för sport, men ingen ursäkt! Inga andra specialintressen ges samma uppmärksamhet i media och det offentliga rummet. Att TV ställer in samtliga program till förmån för sport en månad om året och att kvällstidningarna varje dag har standardbilagor med meningslösa reflektioner över vem som sparkade bollen längst i andra halvlek känns inte okej.

Annonser