Dagsarkiv: maj 13, 2010

Macmännen

Min senaste ledare i Nöjesguidens Malmöupplaga:

En kväll på Tempo då personalen är om möjligt ännu otrevligare än vanligt så kommer min vän förvånat fram till att de senaste männen hon dejtat har varit Macmän. Han är mellan 20 och 30,  livsstilsvänster eller nyliberal light, har en dyr tisha med lagom nördig näthumor och pratar exalterat  om den senaste Iphone-appen, gärna Hipstamatic som får bilderna att se lite mer ut som på sjuttiotalet. Macmannen älskar allt som är lite lagom tech-retrochict, såklart med ironisk distans. Om man konfronterar macmannens macdyrkan så hävdar han indignerat att det inte alls är en sekt, utan en livsstil! Egentligen borde man kanske inte prata om macmän utan om macmänniskor; den kvinnliga motsvarigheten är ju minst lika vanlig. Men hos denne finns inte samma ängslan för att inte vara först med den senaste appen, inte samma skrytiga självutnämnda expertis. Macmänniskorna är släkt med cyberkoftorna, en närliggande art: dessa föredrar en något mer arty och akademisk image, ägnar sig åt vetenskapsteoretisk nätaktivism, hyllar internetnostalgiska företeelser som faxar och irc och har manchesterbyxor snarare än ängsligt välsittande Nokojeans. Kvinnorna har en något poppigare klädstil. Macmänniskorna däremot är rädda för att verka FÖR nördiga: deras svartbågade glasögon är mest en listig ligg-manöver och gjorda av plast. Deras twittringar handlar sällan om kulturekonomi, Bataille och nätneutralitet, snarare om vad frukostens ekologiska müsli kostade, vilka skrytiga hitechprylar de var först med att köpa och kärleken till sociala medier. Deras självgoda övertygelse om att alla är oerhört intresserade av  vad de har för identiska, substanslösa åsikter om svenska trista sociala medier-nyheter är fascinerande. Macmänniskorna tycker att Google och Apple är väldigt sympatiska och nästan litet undergroundiga företag,  till skillnad från det ocoola och mainstream-ondskefulla Microsoft. De ser framför sig hur den modiga revolutionären Steve Jobs snickrade ihop den första macdatorn i en filmiskt nördigt källartillhåll på 80-talet som en oppositionell folklig  revolt mot Microsoft. Men hallå, Google äger ju i princip all deras information och och är ett minst lika vinsthungrigt och monopoliserat företag. På Malmöbaserade skivbolag och mediebyråer blomstrar den här andan. De talar om sin ”passion för internet” och har nätverkningsfester som går ut på att få fler followers, marknadsföra sitt varumärke och prata om hur goda tilltuggsmusslorna är. De visar hur inne de är genom att twittra med sina kunder och raljerar på stockholmska över gammelmedias oförmåga att hänga med i interaktiva medier. I USA startar den här typen av ung machipster ett eget företag för att konkurrera ut de urgamla enväldiga tidningsdrakarna, men i det jantelagsstyrda Sverige där vi helst vill att en koncern ska kontrollera allt, exempelvis Bonniers som äger 80% av medielandskapet,
så ser det annorlunda ut. Här är det vanligt med unga macentreprenörer som specialiserar sig på att lära uråldriga multiföretag att sig twittra, så att de kan få ännu mer monopol på åsiktsklimatet.

Annonser