En elektrisk doft

Stockholm är mitt Las vegas. Jag åker dit genom en motorvägsöken alldeles ensam och har bara min kropp med mig. I den finns hela mitt föredrag och allt det adrenalin som behövs för att skärpa hjärnan och göra den redo att bestiga den bergshöga tröskel som det innebär att prata offentligt ensam för mig. Det luktar elektricitet och källare i tunnelbanan när tågen drar förbi och tar mig mellan hållplatser och känslor i 80km/h. Jag pendlar mellan att känna mig väldigt liten och som en person med njutbart mycket kontroll och valmöjlighet, så långt från allt det som varit dött.  Jag håller en föreläsning med klar och kall röst.  Det finns inget att komma tillbaka till och just därför blir det lättare att fallskärmslös slänga sig ut i främmande människors blickar. Jag har ofta fått höra att det är så viktigt med närvaro på scenen men när jag bestiger den går jag snarare in i en frånvaro och lämnar mitt själv och mitt jag. Jag hör min egen röst tala men styr inte längre över den, någonting i min kropp får mig att prata i en halvtimme om åttiotalister och posttraditionalism och nihilism eftersom det uppenbarligen händer, jag vet bara inte vad. Älskade autopilot. Efteråt kliver jag in i kroppen igen och blinkar förvånat när lyssnare kommer fram och berömmer mig varmt. Hatmejlen och de som skriver om min pinsamhet och ytlighet imploderar som cellgiftsbombade cancersvulster.
På söndagen när jag letar efter rätt tågperrong till hemfärden så landar paniken i kroppen som en utlösning av adrenalin. Den har legat i bakhåll de senaste fyra dagarna och förlöser sig nu i blodet som ett fyrverkeri. Pulsen dunkar i öronen och svimfärdigheten gör mig illamående. Jag får för mig att jag ska svimma eller kräkas. Det hela går över ganska snabbt. Det kanske bara blir så när man inte landar på några dagar. Kanske måste det komma en baksmälla när man oupphörligen åker bergochdalbana av förhoppningar och nervositet och sömnbrist och lycka. Det gör inget, det måste ju finnas en ventil.

köpte urgammal parfymflaska på den magiska affären Old touch samt en affisch med giftiga svampar som gör sig bra på min favoritvägg.

och en gräddvit klänning

nedan: mitt favoritnamn på en frisörsalong i haninge, där jag bodde den sista natten hos altemark.

Fick träffa och väckas av teodor hos altemark!

var på klubb i solna och ypperlig förfest.

edenborg håller ett rörande hyllningstal till kommunismen

Annonser

2 responses to “En elektrisk doft

  1. stockholm är också mitt las vegas! ❤

  2. Isabelle, du höll ett väldigt bra föredrag, nu har jag äntligen hört det via filmupptagningen. Kul att det blev uppskattat på plats. Lycka till med allt!
    //Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s