Dagsarkiv: maj 5, 2010

De arga unga männen

Förut trodde jag att den maniska benägenheten att förminska unga kvinnor var något generationsbundet. Något som bittra män över fyrtio ägnade sig åt när privata misslyckanden blev för tunga att bära utan att ha en grupp att skylla dem på. Tyvärr verkar även män i min ålder vara förtjusta i härskartekniker och nedtryckande av kvinnor i sin omgivning. Kanske är de fans av teorin om att jämställdheten har ”gått för långt” och försöker därför återupprätta artonhundratalets könsmaktsordning?

Jag minns på en fest för ett halvår sedan, jag hamnade bredvid en kille som skrivit för Lundagård samtidigt som jag, ett år yngre än mig och framgångsrik på sin humanistiska fakultet och omtyckt av professorerna. Vi småpratade lite och plötsligt började han svalt och metodiskt förminska mig och allt jag åstadkommit. Han  sade att det kändes som att jag bara ”lärde mig saker för att kunna blogga om dem sedan”. Han förklarade för mig att mina år på filosofiska och litteraturvetenskapliga institutionen bara var en manöver för att få mer uppmärksamhet i media och bli kändare.  Sedan påpekade han att han skulle ha kommit minst lika långt i skribentkarriären som jag och min framgångsrika (kvinnliga) vän om han hade varit tjej. ”Tidningarna vill ju bara ha tjejer”. Jag blev mållös och äcklad och i efterhand förstår jag inte varför jag inte gick till motattack, men jag blev så svarslös, så genuint chockad över att den generation som kallas De nya männen, de genusupplysta och sympatiskt historiemedvetna, att även de har samma ruttna, missunnsamma, konspiratioriska ilska över kvinnor och deras framsteg. Jag minns den första tidningen jag jobbade på i Malmö, hur någon berättade för mig att en av de högsta cheferna där hade sagt att ”tjejer som skriver bara är en trend”.

Jag minns när jag tog en fika med en bloggläsare i höstas. Jag tog mig snabbt därifrån eftersom han använde vår halvtimme ihop till att prata om sig själv och recensera alla de dåliga sakerna med min blogg. Varför frågade han från början om vi skulle ta en bloggfika? Uppenbarligen för att få chansen att berätta för mig hur dålig jag var. Många män verkar tro att de är utsända med det heliga uppdraget att berätta för så många kvinnor som möjligt om hur värdelösa de är. Som om vi har frågat dem.  Min vän Lisa Magnusson förtäljer mig om tjugonånting-män som förklarar för henne att hon borde skämmas.  Jag blir så sorgsen när Lisa berättar att 99% av krönikeresponsen hon får på mejl är från män och att vissa skriver att hon är ful och tjock och äcklig och ett luder som förtjänar att våldtas. Ibland är den här branschen inte särskilt mycket bättre än staden där jag växte upp.

Annonser