Det kladdigt angelägna

Jag förstår inte varför jag inte känner något. Han är ju snygg och intellektuell och intressant och dessutom verkar han gilla mig och drar sig inte för att uttrycka det. Det är väldigt smickrande. Men det är något i hans angelägna meddelanden i min röstbrevlåda och hans ängsliga frågor på facebookchatten som får mig att kallna.
Kanske är det för att han påminner mig om sidor hos mig själv som jag inte gillar: de angelägna och osjälvständiga. Man föraktar det hos andra som man räds hos sig själv. Han väcker minnen från ett liv då jag inte hade råd att vara cool. Då jag fick vara smärtsamt ovärdigt angelägen för att få vara med någonstans, på högstadiet då jag skrev tillkämpat glada sms för att veta om jag möjligen var bjuden till den där festen. Minns deras viskande röster då de kom överens om att ljuga om att de skulle till sin mormor för att slippa vara med mig. Det är omöjligt att verka sval och självtillräcklig när man vet att man inte har några alternativ. Det är mitt mål nu, att alltid ha en flyktväg, att ha tillräckligt många alternativ för att ha råd att vara cool, ett fuck off-relationskapital. Det leder både både till ett starkare oberoende men kanske också att man inte riktigt kommer så nära människor som förr.
Det är så hemskt sorgligt att det fungerar såhär. Det bästa vore väl ändå om man kunde bli kär i den som blev  kär i en och förbehållslöst uttryckte det. Istället klagar man på att de är ”för på” och letar vidare efter något mer svåråtkomligt. Jag skäms lite över att sky det kladdigt angelägna: det borde ju premieras att modigt och ärligt våga berätta att man har behov av någon, det är sällsynt i vår lagomentusiastiska samtid. Men när det händer för många gånger på en vecka utan att jag svarar får jag känslan av att personen inte har ett tillräckligt intressant liv för att kunna vara nöjd med tillvaron på egen hand. Att den känner sig ohemma i sin värld. Personen kommer ju i så fall hamna i en väldig beroendeposition till mig som inte är särskilt bra för en jämställd relation.

Jag ryser när jag tänker på gymnasiet då jag alltid var kompistjejen som fick höra att ”jag gillar dig jättemycket som vän, men inte mer.” Det var så vänligt men bestämt iskallt avvisande. Jag kände mig så obehövd och framför allt ospännande: inget ett spännande dimhöljt väsen  som killar kämpade för att komma inpå livet. Jag var mer ett oväsen, rolig och smart men inte den som de skrev låtar om. Kanske för självutlämnande och öppenhjärtlig, så att inget fanns kvar att upptäcka? Förmodligen bara inte tillräckligt rådjurslik.

Annonser

18 responses to “Det kladdigt angelägna

  1. Pastor Bentonit

    ”Bara, bara vara vänner”? Been there, done that. Ta det lugnt, och sen händer det. Lugnt, sa Bull.

  2. Jag må ha druckit tre glas vin. Men fan Isabelle, I love you so much right now. Jag känner igen allt allt allt och jag tror att det är anledningen till att jag kan vara intresserad av någon fram tills att han smsar alldeles för tidigt efter att vi har setts och är så jävla TILLGÄNGLIG och det påminner om mig och vad jag inte vill vara någonsin igen. Den där flåsiga, efterhängsna som bara ville vara med. Som inte har några alternativ. Det spelar ingen roll om han är ursmart och ser bra ut och vi funkar ihop. Är han för tillgänglig och på försvinner allt. Och bara vara vänner…åhhh.
    ”jag var inget väsen, mer ett oväsen” är bland det bästa jag läst. Exakt så.

  3. Ett fuck-off-relationskapital! Åh nu spammar jag. Men så bra.

  4. elin ååh, jag vet att du vet! ❤ love!

  5. Känner också igen mig otroligt väl i båda rollerna. Men inbillar mig att jag faktiskt lyckats arbeta bort det ganska bra och tvingar bort den typen av impulser när de kommer. För kommer man väl över dem en gång så vet man att det går typ 🙂

  6. Skriv gärna dina svaghetsföraktande hyllningar av superindividualismen. Men smutsa inte ner Paraplyerna Cherbourg i farten. Den står för allt annat än det där.

  7. I HEAR U soooo hard. fast faktiskt så tror jag (mig veta) att när man blir kär _PÅ RIKTIGT_ så KÄNNER man inte så när det kommer ett sms för mycket, då blir man bara glad i magen, man skulle kunna få 50 sms och tre telefonsamtal från den personen och ändå inte tycka det är nog. jag ÄR inte naiv nu, jag har varit kär _PÅ RIKTIGT_ så jag vet, sådär löjligt mongokär att man typ saknar personen när han går på toa. fast det är så längesen nu att det nästan nästan känns som jag hittat på alltihop… whatever, poängen jag vill komma till är att jag blir inte off på småsaker om det är RÄTT (alltså då snackar vi rätt-rätt leva hela livet ihop-rätt), vilket det tyvärr är ungefär 1 gg på miljonen men förhoppningsvis en gång till i mitt liv i alla fall, för jag skulle vilja känna den känslan igen. de andra miljoner gångerna får jag väl stå ut med att köra hot/cold. hot på de som spelar svåra och cold på de angelägna… omg geez sorry för uppsatsen hära, en smula vinpåverkad comment dessutom.

  8. Du är jävligt bra. Punkt! (eller utropstecken, du fattar)

  9. jag tror lite som ania. är man kär på riktigt kan det inte komma för många sms och jag tror inte att man ska blanda ihop jakten på kärlek med att den måste vara svårtillgänglig. kombinationen ”inte kär” och ”efterhängsen beundrare” är aldrig charmigt, eller? precis som att en vän som aldrig lämnar en ifred och ställer krav på att få svar online/i tfn/per sms också är irriterande, för att det inte finns förlåtande kemi emellan.

  10. How about: det du skriver om handlar föga om kärlek utan snarare om jakt och någon slags temporär självuppfyllelse?

    Jag är helt för att finna balans i ett förhållande, men om relationen man har upplevs som obalanserad för att den ena personen förkunnar sin kärlek för mycket så handlar det nog inte om att den personen är för på utan om att den andra personen helt enkelt inte är kär.

    Och gott så.

    Gillar även ordvändningen som Elin påpekade.

  11. Pingback: Inlägg som berör – 100423 « Nattens bibliotek

  12. Tror man behöver jakten som ett sätt att synka ihop sig med andra parten. Är nog då man formar sig mot den personen och utvecklar sätt att förhålla sig till honom/henne i praktiken.

    Tror också att man faller för den som har egenskaper som man vill eftersträva att ha själv. Ibland så kanske det räcker med att falla men inte ”ha”..? Ser ju att jag gjort en enorm resa på personligt plan när jag fallit för omöjliga. Är nog utvecklande, och kanske förberedande inför nästa varv..

  13. mia, jag tror också det. det är väldigt utvecklande att ge sig på ett omöjligt uppdrag och falla för någon man idealiserar (även om det absolut inte är så konstruktivt alltid), man kan få nya intressen och lära sig väldigt mycket på vägen.

  14. Precis så där är det ju!
    Flyktvägarna är många, men ändå kommer du inte dit du ska…
    Släpp kraven/förväntningarna och följ med i jakten på lusten 🙂

  15. Ja precis så är det ju! Detta att bortstöta den angelägne och bara kunna åtrå den svåråtkomliga är ju en kliché, och det är en kliché p.g.a att det är så utbrett, det är så utbrett p.g.a att det är en naturdrift. Att grunda ens känslor för en annan på en vag uppfattning om den andres tillfälliga värde på aktiemarknaden, anses tyvärr både normalt och sunt. Ibland brukar jag i sådana situationer säga till mig själv att jag måste göra mig av med sådana råkapitalistiska, djuriska, maskinella omänskliga mekanismer; alltså, att försöka behandla det som den klichekänsla det är och gå runt det på något sätt, men det är svårt..

  16. Du får helt enkelt utmana honom rejält 😉
    Säga ”shape it up and give meh some space!” Så får vi se var det landar 😉
    I värsta fall kan du sätta på koppel 😉

  17. Eller så är den här personen bara hejdlöst kär, och den handlar inte om att hen har ett tråkigt liv utan om att hen vill ah din och ingen annan, kan det vara så? Att vara förälskad är ju liksom en känsla som jävligt mycket tar över allt annat.

    Men jag håller med om att efterhängsamhet och överdrivna kärleksförklaringar är oattraktivt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s