Känslor utan namn

Rasmus bloggade intressant om det tröttsamma ordet kul och min aversion mot att definiera klubbande som skoj.  Tanken som slog mig när jag läste hans inlägg var hur trött jag är på dikotomin glad/ledsen och bra/dåliga känslor, och bristen på mellanlägen och nyanser.  Jag kan komma på många humörtillstånd som är svåra att inrätta i må bra/dåligt-kategorierna. Att tillexempel vara svårmodig måste för mig inte vara en negativ upplevelse eller att må dåligt.  Vemod  är för mig en sorgsen, tung och regnig känsla men samtidigt väldigt vederkvickande, upprymmande, svindlande, inspirationsgenererande: det är en spännande känsla, en känsla som jag gillar att vara i.  Trots att det är en sorgsen affektion definierar jag det som ett positivt tillstånd. Det är svårt att förklara det för omvärlden eftersom ordarsenalen som beskriver mående är så inrättad efter de trista kategorierna bra och dåligt.

Jag gillar ord som inte är evaluativa, utvärderande: tillexempel andlös, närvarande, rusig, exalterad, hisnande, svindlande, storslagen, mäktig, gripen, nervös, vederkvickad, stormig, överväldigad, intensiv, tygellös, orgiastisk eller upprymd, som Maria Lj föreslår i Rasmus kommentarfält. Till skillnad från skoj, glad och kul behöver dessa nödvändigtvis inte beteckna ett lyckligt eller olyckligt tillstånd: jag skulle nog kunna vara upprymd och överväldigad av både glädje, skräck och olycka.

Inom emotionsforskningen är så kallade ”bångstyriga emotioner” ett återkommande tema: med sådana avses exempelvis rädslan för att flyga trots att man vet om att det inte är farligt att flyga. Detta strider mot den assertiva kognitivismen, som säger att emotionen att vara rädd för x innehåller omdömet att x är farligt: exempelvis rädsla förstås som en mekanism vilken övervakar vår omgivning med avseende på potentiella hot och faror. Men det är ju en mossig modell! I vårt moderna samhälle har rädslan helt andra funktioner än vad den hade på stenåldern. Hur ofta är vi liksom rädda för ett dödshot idag? Som exempel kan man ta panikångesten, som är ett sätt för vårt nervsystem att varna oss för en sabeltandad tiger trots att det inte finns någon i närheten. I vår tid är den rädsloreaktionen kanske snarare naturens sätt att tala om för oss att att vi bär på okanaliserad sorg eller stress. Vårt sätt att avkoda rädsla och andra känslor borde kanske uppdateras.  Ibland kan jag känna mig rädd eller upprymd utan att se någon tydlig anledning: det är förvirrande, för man lär sig tidigt att känslor fyller en evolutionär funktion och kanske framför allt att de bör åtgärdas. Jag tror snarare att exempelvis melankoli är nödvändig ibland.

Fredrika Spindler förstår affekter som ”ett sätt att bli påverkad” vilket således också inbegriper relationen till ett ting. Enligt Spinoza är affekter både kroppsliga affektioner och idéer om ett ting. Dessa affektioner berör kroppens förmåga till handlingskraft. Affekter är kanske det som ger upphov till känslor, kanske att gå på en klubb och kastas runt i en mollpulserande musikkropp och se någon man har en önskan om.  I vissa katalyseras kanske klubbpepp och glädje av dessa affekter, i mig frisätts ofta ett hisnande vemod, en affektion bortom glad och ledsen.

Detta innebär kanske inte ett misslyckande med att ha skoj, snarare ett drabbande av ett tillstånd som inte nödvändigtvis måste utvärderas. Melankoli behöver inte vara en sämre eller mindre önskvärd känsla än lycka. Kanske bör jag betrakta melankoli, vemod och andlöshet lite som jag ser på min kropps utmattning och träningsvärk efter en klubbnatt: det är bara lägen, inte känslor som jag bör lägga en värdering i, åtgärda eller skaka av mig.

Annonser

2 responses to “Känslor utan namn

  1. Jag är också en flitig användare av dikotomier och brukar dela in eufori i vitt och avgrundsångest i svart. Men det praktiska med just den indelningen är att det finns en ofantligt stor mängd gråskalor däremellan.
    Jag upplever också en skillnad i stämningslägen och känslor. Det märkligaste är dock när flera olika stämningslägen och flera känslor infaller samtidigt. Kausaliteten är svår att förstå ibland…

  2. Gillar din blogg 😀

    Rock on!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s