Såsom i en Burberryreklam

Det här är min senaste Nöjesguidenledare.


Du vet sådan där Burberryreklam där rådjursögda size zerokvinnor fjantar omkring i en höstlig New Yorkpark med välkammade akademikermän i bäbiblå skjortor och den photoshoppade solen silas genom trädgrenarna?   Reklamskaparna som samtliga privata gymnasieskolor i Malmö och Lund har hyrt in verkar ha använt nämnda Burberryreklam som blueprint när de gjorde sitt jobb.

Efter att ha klivit ur tonårseran för ett par år sedan har jag få eller inga sympatier till övers för tonåringar längre: de är oftast osnutna, elitistiska, nedlåtande, fördömande och så vidare. Trots dessa aversioner kan jag inte låta bli att tycka synd om femtonåringarna som måste välja gymnasieskola nu för tiden. De förväntas inte välja en skola utan en livsstil. Redan i späda tonår förväntas man göra ett personligt unikt gymnasieval som ska spegla ens personliga varumärke och göra en friare och lyckligare. Det är så typiskt för vår tid, den här individualistiska eran då allt man väljer och har på sig är den del av vem man är, vad man är värd. På min tid fanns det två skolor att välja på, den kommunala eller den rysliga privata med gestaporektorn i Lacosteuniform som inte tyckte att killar fick ha kajal. Idag finns det så mycket valmöjligheter att vem som helst får magsår, inte minst identitetskrisande vilsna tonåringar. Privatiseringen har inte skapat mer mångfald och rum för avvikande i skolutbudet, snarare kunskapsföretag med smärtsamt inställsam reklam som verkar vara designad av Blondinbellas pr-agent.

Valmöjligheterna bombarderar även oss som har passerat gymnasieåldern. Förutom 40 tv-kanaler, en miljard låtar på The pirate bay och fem nya nischade indieband som kompisar föreslår för oss varje dag så måste vi välja mellan ett exploderande antal nya högskolor och universitet och utbildningar med specialinriktningar för den enskilda indiviiidens särskilda behov, och tio företag som säger sig ha det kraftfullaste mobila bredbandet och så vidare. Utbudet gör oss rädda för att välja fel eftersom våra val definierar oss. Samtidigt känns det som att det inte spelar någon roll om vi väljer det ena eller andra hipsterbandet eller telefonföretaget. Kanske är lösningen på den känsla av att något fattas som många tjugonåntingar berättar om  inte att ha en miljon valmöjligheter. Det är ju ändå samma sak i olika förpackning; en grötig underhållningsspya.

Annonser

3 responses to “Såsom i en Burberryreklam

  1. Du gör ett lite lillgammalt intryck? Men det är kanske medvetet (post)ironiskt eller vad ungdomarna nu säger nuförtiden…?

  2. Lars-Aragorn Synekdoke

    Nej, valfrihet är dåligt! Homogenitet och sovjetskimrande gråskalor ftw. Saknar slutet med ”nihilistisk avtrubbning” som fanns med i den tryckta versionen. Eftersom ca 97.95 % av läsarna förmodligen inte inser betydelsen av begreppet så är väl det lika bra. Fabricerad äkthet är inte särskilt eftersträvansvärt. Det här med att många tonåringar är osnutna är en sanning som är värd att framföra. Har föräldrarna gett upp, eller vad.

  3. aragorn, japp, ge oss Blåvitt och statligt Telia tillbaks! ❤ kändes så tryggt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s