Jag vantrivs i kulturen

Surdeg

Jag visste att jag borde ha anat ugglor i mossen redan när det i inbjudan till festen stod ”Bring wine and cheese”. Achtüng, mördande tråkiga akademiker!  Jag, chrisk och lisa tog med oss en Konsum-ost och vodka.

När vi kom dit välkomnades vi av ca 100 ledsna spädbarn som pep, väste och råmade argt. – Usch, det finns barn här, sade jag tyvärr lite för högt och de välkammade föräldrarna såg surare ut än surdeg. De verkade finna ungjävlarnas oljud näpna och älskvärda. Vi var tvugna att vara tysta i 45 minuter eftersom festen inleddes med en overheadföreläsning om föreläsningar (but whyyy?!!) av en manlig akademiker som uppenbart älskade sin röst mer än de skrikande mistlur-bäbisarna gjorde.
Ibland kluckade den hopsmälta akademikerkroppen synkronicerat av lagom högt skratt åt föreläsarens skämt om Powerpoint.
Jag försökte gå ut i köket och ”låna” lite av ostarna men lisa sa att vi var tvugna att låtsas vara intresserade av föreläsningen först.
”- Var är proppskåpet? Åh, tar det aldrig slut?” jämrade vi oss högljutt för att några sekunder senare upptäcka att föreläsaren passerade strax bakom oss på väg från ett toalettbesök. Fail. Hela tiden var jag rädd att trampa eller sparka på något av barnen av misstag och jag hällde i mig vodka för att lugna nerverna. Tyvärr lyckades jag tappa ett par glas på golvet. Det kryllade av små barn överallt, de var som myror.

Och sedan började mingeleländet.  – Förut brukade jag vara ute bland folk rätt mycket men nu är jag mest på internet, förklarade Chris för någon i välstruken skjorta och herbal essences-hår och jag fyllde i: ”-Just nu bor vi i chris bunker och datar nästan hela tiden när vi inte blir fulla eller äter. Har du irc?” Den vårdade akademikerkvinnan tittade på mig som jag hade släpats in av katten och jag försökte trevande föra över samtalsämnet till vad nu människor utanför internet kan tänkas intressera sig för. Framåt tolvtiden var jag utled på bristen på action och försökte ivrigt få kontakt med en godsak jag fått på kornet en stund tidigare. – Så vad handlar din bok om? Frågade jag med spelat intresse medan jag klädde av honom med blicken. – Råttor, svarade han. ”Jaså, vad spännande! Det kanske är symptomatiskt för det litterära klimatet idag, med råttor i tunnlar och sånt? – Ehh, kanske det, sa han ointresserat och avlägsnade sig kvickt från mitt lystna blickfång.

Slutsats: Om du hamnar på en fest med självgoda akademikerföräldrar och deras Toffiffee-reklamsöta barn, ha flyktvägen nära tillhands. Jag har sällan känt mig så missanpassad och alienerad.

Annonser

16 responses to “Jag vantrivs i kulturen

  1. Hahaha! Hade kunnat bita tungan av mig för den olyckligt timade repliken: ”Men åååh, var är proppskåpet?”. Å andra sidan förtjänade han ett sanningens ord, det är faktiskt helt obegripligt pompöst och pretentiöst att hålla ett långt overheadföredrag om föredragsteknik på en födelsedagsfest.

  2. Erkänn att du bara var avundsjuk på bäbisarna för att de kunde pipa, väsa och råma argt och besinningslöst – men inte du!

  3. Huvusaken är att vodkan smakade bra.

  4. anais, du känner mig allt för väl…
    lisa, ja, han förtjänade ett stålbad.

  5. Haha! sådana där slags människor och deras välarragerat blaserade yta är verkligen tröttsamma så det var lika bra att tråksnubben hörde proppskåp-repliken. Det kunde han ha, ingen hade säkert sagt till honom att det han pratade om var aptråkigt.

  6. HAHAHA. ett föredrag om föredrag? på en fest? ni skulle ha kastat ostkanter på honom. barn kan vara, men är sällan, trivsamma festdeltagare. och det säger jag som har ett eget.

  7. Tur man inte umgås med akademiker sådär jätteofta då 😛 Verkade inte va så skoj med föreläsning på en fest :S Men det kanske jag med kan börja med. Powerpoint redovisning om mitt liv typ 😀

  8. stefan hallgren

    Ditt liv i mingelträsket låter som material till en Bukowski-liknande bok.

  9. stefan, tycker du? tack!!! det får igårkvällen att kännas mindre fruktlös.

  10. Var det åtminstone födelsedagsbarnet som föreläste? Det skulle vara enda sitautionen jag eventuellt kunde förstå — inte acceptera, men kanske förstå.

  11. Känner igen känslan.. uj, dessa företagsgubbskratt!

  12. igenkänning. jag blir ett obstinat mongo med tourettes i för stela, vuxna, eller prettokulturella sammanhang. nån måste ta den rollen, jag gör det så gärna! (det finns en anledning till att jag beställde en i’m-with-stupid-tröja)

  13. Hahaha, har läst din krönika i Nöjesguiden och mest tyckt att du verkade vara en dryg mupp. Så fel man kunde ha.

    Anyway, ska börja läsa din blogg, för du verkar smart n shit.

  14. Är damen ett fan av Trailer Park Boys kanske? Du känns som typen som crashar en fest och utbrister ”jag är likören, era flottiga bastarder”.

    Som jag har förstått det är befolkningen i Lund uppdelad mellan prettofolk på Ariman och plastiga brats kring Juridicum. Vilken subkultur tillhör du?

  15. Varför detta förakt mot akademiker? Är det inte att sparka upp en redan väldigt vidöppen dörr? Om det är någon grupp i samhället som det är fritt fram att sparka på så är det ju akademiker. Så visst, fortsätt sparka, men dina texter brukar vara så mycket bättre än såhär….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s