Affektionernas resiliensekonomi

Varje gång i bistron på x2000 ser jag ett par i femtioårsåldern som inte pratar med varandra. Jag sitter där kanske en timme med te och och Aphex och går igenom gamla sms och ser i ögonvrån hur deras munnar inte öppnar sig en enda gång. De ser så likgiltiga ut och blickarna stirrar hål i luften. Ibland tänker jag att de kanske har jättemånga innerliga diskussioner hemma när ingen hör och fördelen med att känna någon riktigt bra är ju att tystnaden inte måste bli högljudd och jobbig. Men de ser ju så uttråkade ut, som djur i glasburar. Jaha, så kul var resultatet av livslång kärlek. Anledningen till att folk i den generationen stannar med personen de träffade när de var tjugonånting är knappast att de älskar varandra mer än folk gör nuförtiden, snarare konventioner och postkristna tvång.

Det är så märkligt när man är i en relation att man kan vara helt uppfylld av övertygelsen om att den kommer att vara om inte för alltid, så åtminstone tills någon dör. Sedan ett halvår senare är allt förändrat och man kan inte riktigt komma ihåg vilka känslor det var som fick en att resonera sådär. Det är som en dröm man bara minns konturerna av.

Kanske bör man betrakta relationer mer deleuzianskt som en process än som ett tillstånd, som händelser snarare än som platser: allting uppkommer ju ur en specifik tillblivelse. De ser ju ändå aldrig likadana ut som förra veckan. Granit kan ju verka stabil men även den är i förändring; lava stelnar till berg som så småningom eroderas till grus som blir sand som väl också blir något annat sen, jag sov på geografilektionerna. Känslor är inte statiska, snarare vill jag få dem att fungera lite mer som just-in-time-idén inom ekonomin så att man kan plocka fram/producera affektionerna för en eller flera personer när de behövs vid specifika tillfällen snarare än har dem på lager statiskt i sig. Då kan man också anpassa produktionen direkt efter skiftningar i efterfrågan. Det är svårare så såklart. Jag är i en utprövningsfas.

00:34:s<isabellestahl>: det är också läskigt!

00:34:s<monki>: jo, vi lever ju on the edge

00:34:s<isabellestahl>: när varor inte finns på lager….inte tillgängliga , utan streamas bara vid behov….

00:34:s<monki>: ja

00:34:s<isabellestahl>: därför gillar jag inte streaming…

00:35:s<isabellestahl>: jag är rädd för det som inte säkert finns där när jag behöver det…

<monki>: funkar inte oljeleveranser i tre dagar så kommer mänskligheten gå under liksom

Annonser

10 responses to “Affektionernas resiliensekonomi

  1. Eller så går man hela vägen och struntar i att lägga känslor på lager. Just-in-timeekonomin skulle säga att lager alltid är en kostnad.

    Snarare ser jag det så att lager snarare får känslor att ruttna och gro till cancerogena affekter.

    Alltså, totalt korttidsminne och ständigt nya vågor att surfa på.

  2. Sand blir väl sandsten och sånt? Fast jag minns inte att jag har haft någon geologi i skolan till att börja med, så jag räknas knappast som en auktoritet. Jag ska fråga en kompis och återkomma!

  3. Så fantastiskt bra skrivet! Det är lite Schrödinger över det på något sätt.

    Jag tror att de flesta instinktivt känner att känslor är just händelser snarare än platser. Det är nog också därför vi så förtvivlat gärna söker fasta punkter som parförhållanden och så vidare, ibland till och med på bekostnad av vår egen och andras lycka. Ack denna längtan efter en trygghet som ändå bara är en chimär ;(

  4. Min geologväninna påpekar att sediment kan räknas som ett mellansteg mellan sand och sandsten o dyl. Sen skriver hon också att det (med undantag för till exempel sandsten) tar väldigt lång tid för mineral att formas (no shit) och att det är därför det finns så djävla mycket sand överallt.

  5. Isabelle: Just-in-time-produktion funkar bara tilslammans med databaser och register över utbud och efterfrågan. Det är inte så att ett behov uppstår någonstans, och då börjar varan/känslan produceras. Varan finns där när behovet uppstår eftersom information om alla transaktioner samlas in och mönster hittas. Du behöver alltså diarieföra känslosvängingar och under vilka omständigheter de uppstår och därefter försätta dig i situationer vid lämplig tidpunkt där behovet uppfylls. Exempel på denna typ av mönster jag själv upptäckt efter långa studier är att det är en bra idé att försätta sig i en situation där chansen att få ligga är stor närhelst du dricker alkohol.

  6. monki, som jag ser det sker detta att ”diarieföra känslosvängingar och under vilka omständigheter de uppstår” automatiskt – det är det som är intuition, instinkt, det omedvetna.

    Kalle Palmås har skrivit jävligt bra om saken på en mer teoretisk och övergripande nivå här: http://www.eurozine.com/articles/2010-02-12-palmas-sv.html

  7. Lisa: Tanken med den data-mining som Kalle skriver om är ju att förutse vad du kommer vilja köpa, innan du själv vet det eller gett uttryck för det. För att den produkten då ska finnas tillgänglig när du väl gör det.
    Jag har t.ex. loggat ditt beteende under en längre tid och mina tekniker har nu kommit fram till att du gillar pizzad på söndagar. Därför kommer jag i fortsättnigen förbereda pizzabakningen redan under lördagsnatten och sen plinga på hos dig på söndagen med ett förmånligt erbjudande om att köpa den av mig. 🙂

  8. monki, Kalle Palmås text inkluderar en pedagogisk genomgång av kollektiva mönster på makronivå. I mina ögon är den kapitalistiska aspekten ganska ointressant, det jag vill åt är själva resonemanget som jag alltså tycker kan användas också som formel för att förklara känslor och relationer.

  9. Lisa: absolut. Det är bara att ersätta pizzaexemplet ovan med att du är kärlekskrank på söndagar 🙂

  10. vill man vara lite gammeldags kan man ju läsa erich fromms ”the art of loving” annars, den är riktigt fin.

    ”do we refer to love as the mature answer to the problem of existence, or do we speak of those immature forms of love which may be called symbiotic union?”

    ”love is an active power in man; a power which breaks through the walls which separate man from his fellow men, which unites him with others: love makes him overcome the sense of isolation and separateness, yet it permits him to be himself, to retain his integrity.”

    ”love is an activity, not a passive affect; it is ‘standing in’, not a ‘falling for’.”

    ”love is a power which produces love; impotence is the inability to produce love”

    osv! finns på gigapedia, wareza den, den är kort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s