Om ordet beroende

Beroende blev ett allt trendigare ord under 00talet. Den ursprungliga betydelsen betecknade väl något slags missbruk av substanser som var rent kemiskt beroendeframkallande, men plötsligt dök ordet upp som suffix till mat och tv-spel och godis och internet och sex. Idag är det väldigt devalverat och ofta felaktigt använt som benämning på sådant som borde kallas överkonsumtion.  I relationsspalterna har rådgivarna börjat använda termen sexberoende på ett slentrianmässigt sätt. Oroliga människor skriver insändare där de frågar om deras partners är sexberoende och kanske behöver åka på behandlingshem eftersom de har varit otrogna några gånger.

Beroenden stämplas som intrinsikalt felaktiga trots att de verkligen inte måste vara skadliga i samtliga fall: vi är beroende av mat, vatten och luft exempelvis. Kanske är det när beroendet styr livet och blir tvångsmässigt som det bör åtgärdas? Men var ska man dra gränsen då? Tvångsmässigt behov av att få umgås regelbundet med vänner eller sina barn brukar inte betraktas som fel. Det finns något essentialistiskt i missbruksbegreppet, sade monki på irc, ”som om det skulle finnas ett jag som ”egentligen” vill något annat än missbruket”.

Jag tycker att det är svårt att göra en distinktion mellan bruk och missbruk (när det inte gäller tunga droger). Kvällssmörgåsar är jag till exempel beroende av, i alla fall enligt boken Jakten på Jackpot av psykologen och spelberoendeforskaren Thomas Nilsson.  Mitt kvällssmörgåsbehov uppfyller nästan alla kriterier som tydligen ska uppfyllas för att ett beteendemönster ska betecknas som ett beroende, enligt boken:

  • Upptagenhet. Personen är helt upptagen av aktiviteten i fråga. Det mest av ens vakna tid går åt till att fundera över aktiveteten, när det gäller droger till exempel kan mycket handla om att få tag i dem. – Tidvis.
  • Sinnesförändring. Aktiviteten innebär en genväg till att må bättre på kort sikt. – Check.
  • Toleransökning. Att man hela tiden behöver mer av den substans man använder. Check.
  • Abstinenssymtom. Kroppen vänjer sig vid substansen eller beteendet, och då man slutar upplever man jobbiga fysiska och psykiska symtom. Dessa effekter är särskilt obehagliga vid beroende av till exempel alkohol eller heroin. – Check, jag kan känna mig orolig och starkt illa till mods när jag inte får mina kvällsmackor.
  • Konflikter. Den beroende hamnar ofta i konflikter med sin omgivning. Man talar också om inre konflikter, som att bryta mot ett löfte man har givit sig själv. – Löftet, check!
  • Återfall. De flesta som är beroende av något försöker någon gång sluta. Återfall är mycket vanliga, och leder ofta till att samma nivå av missbruk återupptas. – Check.

Visst leder mitt bruk av kvällssmörgåsar till flera otrevliga  känslor,  men det är svårt att ställa dem symmetriskt som motpol till de trevliga känslorna som smörgåsarna genererar. Det är som helt olika dimensioner och parametrar.  Klassificerandet av ett normbrytande behov som ett beroende är att förenkla och trivialisera snarare än att ta på allvar, tycker jag.  Jag läser en text i SvD om sexmissbruk, och ett av exemplen utgörs av kvinnor som ständigt jagar efter förälskelser:

Manliga missbrukare ägnar sig främst åt sexuellt utagerande med erövring och porr, medan de kvinnliga oftast blir besatta av kärlek, passion och förälskelser. De kan tvångsmässigt chatta, ragga på krogen och mot alla odds ständigt förälska sig i den rätta.

Att sjukdomsklassa längtan efter känslomässig berusning och hänförelse  känns rätt ofräscht och godtyckligt. På 1800talet sågs extrema behov av att berusas av känslor som signalement för konstnärssjälar som inte lät något stå emellan kärleken till livet och konsten.  Det kanske bara handlar om att de kvinnliga nutida ”missbrukarna” är suckers för känslor och förälskelser och har normbrytande stora behov av dem? Det kan såklart vara bra att problematisera om det nu gör en långsiktigt olycklig, men varför skulle någon rimligen bli lyckligare av att amputera en stor del av sitt känsloliv?

Tiger Woods kallades sexberoende och föstes iväg på behandlingshem efter uppdagandet av hans otrohetsaffärer med fjorton kvinnor. Jag tror att det är lönlöst att lägga sin energi på att försöka få någon att sluta med ett sk beroende eller bruk av något slag, egentligen. Jag tror verkligen inte att det går att förändra någon. Det tar bara tid och kraft från de få värdefulla timmar man har tillskänkts. Alternativen är att anpassa sig och relationen till personen (relationsanarkistiska alternativ finns ju faktiskt) eller att bryta upp.

Annonser

11 responses to “Om ordet beroende

  1. omg vilken sunkig artikel i SvD. Vidriga värderingar, helt påhittade sjukdomstillstånd, moralistisk patologisering av mänskliga sexuella beteenden. Dessutom demonisering av Internet. Och ”addiktolog” – vad är det för fantasititel? Artikeln är dessutom helt okritisk. Bottennapp för SvD.
    Du briljerar däremot.

  2. Nu började jag skriva jättelångt, men jag tror att jag skall lägga ut det på min egen blogg kanske. Eller rentav skriva en krönika.

    Skitbra text av dig, hursomhelst! (Även om jag tycker att du trivialiserar lite.)

  3. stefan hallgren

    Det enda nöje människan behöver är hårt arbete, som någon lutheransk präst sade. Jag tror att det är något av denna moral som spökar i synen på ”beroende” också. Det handlar ju ofta om något som ger någon slags njutning. Matberoendet kommer av att maten är FÖR GOD; härav följer att man äter FÖR MYCKET och blir FÖR FET. Om det bara fanns äcklig mat skulle ingen äta för mycket och ingen skulle bli för fet. Men det syndiga (avkristnade) samhället erbjuder ju en massa god mat, och då går det som det går: det blir fetmaexplosion. Det är likadant med fri sex, alkohol, droger, internet, you name it. Så fort njutningen bejakas går det åt helvete, genom beroende. Vi måste införa ett samhälle helt utan njutning för att kunna möta Gud som rena och beroendefria till kropp och själ på den yttersta dagen. Eller nåt sånt. Därför ska förstås inte döende ha morfin och sådant heller. Och kvinnor ska föda barn med smärta. Ty lidande är lika bra som njutning är dåligt.

  4. Du har helt rätt i att missbruks- och beroendebegreppen överanvänds. Jag minns när min lärare i sjuan menade att om man äter mycket godis, då missbrukar man godis. Redan då förstod jag att det var flum!

    Jag tror att det är värt att skilja på fysiska beroenden av särskilda substanser och på psykiska beroenden, som är mer svårgripbara och diskutabla. ”Sexmissbrukare” är verkligen ett tveksamt epitet, i alla fall när det används så slentrianmässigt som i medierna nuförtiden.

    Någonstans tycker jag att det finns en gräns där man kan börja tala om att någon ”egentligen” vill (eller borde vilja) något annat än missbruket. Det är inte naturgivet var den gränsen går, det är en fråga om normer. Dina kvällsmackor är troligtvis inget direkt hot mot ditt liv, men alkohol eller heroin skulle kunna vara det.

  5. SVD-texten har så många märkliga aspekter att det är svårt att veta var man ska börja.

    Själv tycker jag Fjellström verkar ha en osund sexualitet eftersom han tycks utgå från att sex är något helt och hållet ”kroppsligt”, problemet är därför tydligen: ”Som om kroppen vore det enda en människa hade, inte psyke och ande också.” Att människor mår bra av sex på andra grunder än att det ”känns bra i kroppen” verkar Fjellström med andra ord vara främmande för.

    Hela uppdelningen i kropp och själ är förstås redan från början mycket underlig. Dessutom känns den här idén om människan som rationell och sammanhängande varelse som inte blir slav under sina drifter extremt outdated.

    Men en intressant tanke som dök upp: hur förhåller sig tvångstankar till tvångsbeteende? Jag kan bara konstatera att jag ser det som lite olika saker, men vet inte exakt varför.

  6. jag tror på beroende och på oberoende, jag tror till och med på essenser. kom igen, lite essens har man väl ändå! den är nog supersvår att förklara eftersom den är så privat men begreppet i sig är väl inte totalt nonsens. även om essensen inte är en odödlig själ så är den nånting, låt säga något slags centralt torg runt jagstatyn, där jaget har alla sina favoritgrejor. ok, bilden av det ”mentala rummet” som en stad är totalt fabricerad — och vissa har flera jagstatyer, och vissa kanske inte har några alls. jagstatyn kanske är byggd av ihoptejpade klyschor och kanske är tvångsimplanterad av ”samhället”. men jag tror min finns på riktigt i alla fall, och jag gillar att ha nånting där, jag gillar att åtminstone låtsas att jag har ett torg där jag har allt som är ”autentiskt”, ”viktigt”, ”ärligt”, ”sant”, ”heligt”, osv. en buddha skulle kanske säga att jag är beroende av den idén! saker som inte stämmer med min essens, som leder bort från den med en stark dragningskraft, kallar jag beroenden — eller synder, eller satan. men jag är nog lite religiös. men jag säger som athenaren i första dialogen i platons lagarna: tror man att njutningar kan vara lika fördärvande som plågor så ska man omringa sig med dom för att härda sig!

    jag håller ändå med dig egentligen (ha!) för man kan nästan aldrig veta något om någon annans essens och det blir konstigt när samhället låtsas som att det har koll. det finns ju folk vars essens är marijuana och som lever upp till det helt lysande. i samhällen där shaman är en möjlig karriär så kan till och med schizos leva upp lysande till det flygande splittret av deras exploderande essenser!

  7. ”Att sjukdomsklassa längtan efter känslomässig berusning och hänförelse känns rätt ofräscht och godtyckligt.”
    Jo det är lite knepigt, samtidigt finns det väl något som heter histrionisk personlighetsstörning som just handlar om ett behov av att hela tiden befinna sig i starka känslorus, i centrum samt i ständigt behov av bekräftelse. Jag har ingen större koll på begreppet men det klassas som något slags sjukdomstillstånd.

    Och att det skulle kunna uppstå något slags beroende (knepigt ord egentligen, starkt behov är kanske bättre) är det kanske inte helt orimligt med tanke på hur förhållandevis lätt det är att manipulera folk med hjälp av storslagen utåtagerad känslosamhet.

    ”Det kan såklart vara bra att problematisera om det nu gör en långsiktigt olycklig”

    Kanske handlar det inte bara om hur det gör en själv olycklig utan också hur det påverkar andra. Vi är ju som sagt rätt sårbara inför andra människors deklarerande av sina känslor. Man vill inte vända andra människor ryggen, bra människor vill vara bra lyssnare och en bra människa tar såklart hänsyn till andra människors känslor. Det är fint, men det lämnar tyvärr också fältet fritt för manipulatörer, och kanske rentav missbrukare (om det nu är rätt ord).

  8. Det bör tilläggas att det finns en sk. beroende-industri som profiterar på att konvertera människors drifter till sjukdomstillstånd som de sedan kan sälja botemedel mot. Bakom nya ”beroendeklassifikeringar” står oftast samma människor och företag som lyckats etablera sig så hårt i sverige att de sällan ifrågasätts. Är man intresserad av ursprunget till svensk beroendemoral är det helt klart värt att läsa på om Nils Bejerot (http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Bejerot) och arvet efter honom i form av Svenska Carnegie Institutet .

  9. Bra och viktig problematisering av begreppet beroende. Jag har dock vissa invändningar. Jag tror att man kan prata om beroende i form av diagnoser, men dessa ställs utifrån ett strikt kriteriesystem av professionella, exempelvis DSM IV eller ICD, inte av relationsrådgivare eller journalister i frågespalter.

    Inom alkoholmissbruk så definierar man bruk, missbruk och beroende på olika sätt, där beroende är en starkare form än missbruk. På http://nattensbibliotek.wordpress.com/2009/03/26/alkoholmissbruk-tecken/ kan man läsa definitionerna enligt DSM IV.

    Jag tror också att var tidsperiod har sina förklaringsmodeller för beteende som vi inte riktigt kan förstå, tidigare har sexmissbruk varit ett sätt för oss att förstå en viss form av sexuellt beteende. Man bör vara uppmärksam på vad som är evidensbaserad kunskap och vad som är en trend, helt klart! Exempelvis Freuds teorier kring drifter som med hjälp studeras i skenet av tiden då han utvecklade dem.

    Sedan är jag skeptisk till den sista delen av din text, jag undrar om du menar att man även kan dra paralleller till andra missbruk utifrån dina teorier när du säger

    ”Jag tror att det är lönlöst att lägga sin energi på att försöka få någon att sluta med ett sk beroende eller bruk av något slag, egentligen. Jag tror verkligen inte att det går att förändra någon. Det tar bara tid och kraft från de få värdefulla timmar man har tillskänkts.”

    klart är att det är enormt svårt att förändra beteendemönster, det finns idag pågående diskussioner kring hur man bäst behandlar exempelvis alkoholism. Är total avhållsamhet att föredra eller en behandling för att skapa ett mer avslappnat förhållande till alkohol, långvarig terapi eller KBT? Vad jag tycker bli anmärkningsvärt är om man bara skulle ge upp det eftersom människor inte skulle gå att förändra. En människas personlighet är stabil över tid, men jag tror att beteende är föränderligt och det är en del i varför människans psyke och beteende är så komplext och intressant.

  10. Jag tycker denna blogg e intressant, men sammtidigt vill jag tipsa dig om en sak.
    Jag var den första eleven och fungerar kanonbra idag
    Integrationscoaching har hjälpt mig i riktigt svåra tider, idag har jag jobb och bostad med ett goal in life.
    Integrationscoaching är en integrationskurs som syftar till att ge hemlösa och utsatta i samhället, en chans
    att komma tillbaka till ett normalt liv.
    målet är att göra eleverna till självförsörjande och produtiva människor.
    Detta e ett banbrytande projekt som inte finns någon annanstans och ger människor värdighet från borjan och
    med eget ansvar för sitt liv.
    Ingen behandling och egen lägenhet el hus direkt och focuserar pa livet utanför instutitioner in real life,
    medans andra behandlingshem tar mellan 3-5000:- per dygn
    och kanske inte har focus pa tiden efter behandlingen.
    Detta allternativet e billigare och så har Integrationscoahing
    redan från början detta mål,att leva utanfor instutition, med jobb och bostad.
    Tryck på mitt namn för att komma till hemsidan.

  11. Jag undrar om någon är frisk i dagens samhälle.Jag och många andra brukar Cannabis.Vi är kriminella så läng vi har det minsta THC i kroppen och det kan ta lång tid innan det går ur kroppen.Om du dessutom vägrar alkohol och piller så betraktas vi som som ännu konstigare avvikare.Om vi inte spelar annat än skicklighetsspelså är vi konstiga.Om man inte är med i någon kyrka så är man konstig.Om man inte vill har körkort och bil så är man konstig.Ingen tv väldigt konstig.Om man mår dåligt av att se Moder jord bli våldtagen psykiska problem.Ni förtjänar era ätstörningar,shopoholikbeteende,sexmissbruk,sockerberoende,alkolism.pillermissbr-uk övervikt,mobbing och all annan skit ni sysslar med i ert konformistiska veklingasamhälle.Psykläkare är duktiga för de har inga problem.Fy Fan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s