Undantagstillstånd

02.52

Jag sover mycket på dagarna när jag inte är full, jobbar eller åker tåg 1600 km på en vecka mellan olika städer och möten och soffor. Häller i mig te och en drink och kan inte sova. hör lisas tangentbord från rummet bredvid och det blir en trygg sovstörning, en planlös konvalescens då jag skjuter allt framför och låter likgiltigheten värka dovt i bakhuvudet som en bakfylla. Den är en feber och en mättnad som jag inte kan se något slut på. Jag minns när jag var nitton för två år sen och aldrig gick utan fantomsmärtor. Jag minns knappt hur de kändes, kroppen har glömt.

Jag älskar att vara förkyld och ha lite feber, precis lagom så att man får ett legitimt skäl till att inte bete sig vuxet och göra sitt bästa. Det är en mjuk avtrubbning som får världen att glida ur fokus och bli ett bakgrundsljus som inte stör.
Undantagstillståndet utökas för varje dag men några ursäkter för att stanna i det hittar jag inte. Jag får en allt starkare känsla av att inte sitta ihop, att inte veta var jag är på väg: den kuliss som tydligt framhävde mina konturer är borta och jag känns inte längre som ett. Jag tänker på vuxenskap och på att allting är upp till en själv, den svenska åttiotalistdrömmen och individens frihet osv.
Individen och jaget som bara är en tunnel som är ett ständigt pågående hittepå. ”Hjärnan skapar hela tiden en upplevelse just av att ett enhetligt jag är närvarande i en sammanhängande värld utanför hjärnan.”

Enst Jünger skrev i essän Över linjen (1949) att optimismens motsats inte är pessimism, utan defaitism, den fastkörda uppgivenheten. Pessimismen som yttrar sig som “ett äckel inför det man ser i vardande” kan enligt Ernst Jünger förstås som en övergångsfas till nya värden, kanske en ny optimism. Passagen bortom nihilismen framskrider i tre faser: “från tvivel till pessimism, från pessimism till handlingar i ett rum utan värde och från detta i sin tur till ny uppfyllelse.” Ur Copyriot.

Husen och gatorna är tomma
Semestertid är landet i undantagstillstånd
En motorväg, skär genom centrum
över torgen och betongen
i en plötslig hagelstorm
Man glömmer att nätterna är korta
Det kanske kommer en förändring men det tar den tid det tar

Annonser

2 responses to “Undantagstillstånd

  1. Tycker dendär artikeln och Metzinger båda har rätt och fel på samma gång. De ser sig som mycket längre komna än den religionsbaserade filosofin, men rör sig i själva verket mot klassisk teologi (liksom teorierna om kvantmekanik och supersträngar närmar sig gammaldags men evigt aktuell metafysik) där egot, jaget, ses som något man ska göra sig av med; man ska bli en ”ingen” eftersom det faktum att vi existerar (Lat. existere, exsistere, ”to come forth, be manifest”) innebär att vi är avskild från något, och att vi måste ”kasta slöjan” för att åter bli ett med vårt ursprung—som i relation till oss är ingenting, eftersom vi existerar utom det, och därför måste sökas i ingenting. Världen ÄR således en illusion, liksom egot, fast man förr hellre skyllde på djävulen, köttet, lusterna, eller vår fallna natur etc., än på kemiska reaktioner i hjärnan. Hursom. Den som lever får väl se vad de kommer fram till, dagens lärde. Men ibland önskar jag att man inte förkastade det som är gammalt bara för att det är… gammalt. 🙂

  2. Han hette *Ernst* Jünger, inget annat. Du har förstås läst Arenas nya nummer där Isobel försöker avskaffa individen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s