Dagsarkiv: januari 11, 2010

Mitt nollnolltal

2000 Var tolv år, började sexan på montesorri. gjorde väggmålningar i klassrummet, lade pussel,  var hemligt förälskad i Harry Potter.

2001 frågade chans på en kille i klassen ca 200 gånger utan success, gjorde harry potter-quiz på nätet och lyssnade på Dido på helgerna, hade pottfrisyr och lila kläder med glitter.

2002 Montesorri lades ner, började i den kommunala skolan och blev jagad av killar som skrek  montesär och jagade mig med pinnar.

2003 som en lång och händelselös vinter. Hade alltid beige eller grå kläder. liza marklund var min idol.

2004 Var femton och innerligt kär i min samhällslärare. Började lyssna på Judas priest. Tvingade mig till att följa med till odrägliga discon i Båstad, vågade inte bli full, hade panikångest. sommarjobbade på ett sjukhus där jag oftast gömde mig i ett klädskåp och halvsov.

2005. Började ettan i gymnasiet, hade en pojkvän ett tag för att få gå på hans fester och få access till den goda frukosten som hans mamma gjorde. sjöng i hårdrocksband, fick hångla jättemycket på hultsfred och med äldre killar i trean och blev kallad hora av folk i skolan. Lärde känna saga och var jämt i danmark och köpte vodka och åt massor med mat och var på överklassfester i ängelholm.

2006.  Var sjutton. började Musikprofilen i skolan. kallade mig för idontbelonghere på helgon.net. började blogga. Lilla augustpriset, blev mediakåt. var i stockholm med sveriges ungdomsråd och blev kär, längtade till borlänge, lyssnade på Scorpions Tokyo Tapes och spelade elgitarr och såg på star trek på helgerna.  gjorde drömsk the magnetic fields-aktig musik hos simon i skydd från den allt mer hatade hemstaden

2007 Slutade gymnasiet och började plugga litteraturvetenskap i lund, hånglade jättemycket, blev nihilist.

2008. Var tjugo. Flyttade hemifrån, blev ihop, flyttade till Malmö, var på en massa festivaler, pluggade filosofi, levde studentikost

2009. blev lightalkoholiserad, blev redaktör, var med i tv och tidningar, var mycket i stockholm och göteborg, var postnihilistisk.

Det är arbetslägerlinjen, det.

Okej, jag trodde först att Reinfeldts pressekreterares statusuppdatering var ett obehagligt Anna Anka-inspirerat skämt, men det var det inte. (via tove).

arbetslinjen är alltså att knäppa med fingrarna och få hit flitiga utlänningar som torkar upp den vite mannens bajs medan han har söndagsbjudning i salongen. fresh.

jag har också alltid önskat mig tjänstefolk som finns tillgängliga dygnet runt. helst ska det finnas ett såntdär system med klockor som når ut till alla husets rum som man kan ringa i mitt i natten när man blir sugen på ett glas portvin. hos karin och lisa fyllde irc den funktionen, mycket praktiskt. ”jag är hungrig, var är mintchokladen?” ”jag kan inte sova, kom hit och underhåll mig!”