Jag kommer hem till jul och det som en gång var

Något jag identifierade mig med i Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora (retas inte!) var beskrivningen av prestationsångest och obekvämhetskänslor inför återvändandet till småstaden under julhelgen. För när man blir handlöst nedkastad i sin uppväxtstad för en vecka så inser man hur lite man har förändrats. Allt det man inte gillade med sig själv som man trodde att man hade lyckats korrigera finns kvar och de determinerade rollerna i de gamla vänkonstellationerna är oförändrade. Bland människorna i Den nya världen kan man vara lite hur man vill eftersom ingen vet hur man brukade vara. De äldsta vännerna minns hur man var för två och tre och fem år sedan och tycker kanske att man spelar en roll eller låtsas vara något man inte är, om man har förändrats.

Julen är som en lång söndag. Tvångstrivselkraven är ständigt närvarande och allting normalt och vanligt och vardagsrytmiskt är avstängt. Man återvänder till den gamla stamklubben där man en miljon gånger stod i en bar och svepte i sig redbullvodka och väntade på att rätt person skulle kliva in genom dörren och kanske klär man sig i svart för gamla tiders skull.

Jag längtar verkligen efter att göra om det här på juldagen, att träffa mina äldsta vänner och hänge mig åt blödig kvasinostalgi för några dagar. Men så väldigt snabbt blir jag rastlös igen och längtar efter att jobba, skriva, svara på mejl och glömma vem jag en gång var.

Hittade en artikel som Helsingborgs dagblad skrev om mig och mitt crew en av våra miljoner nätter på the tivoli år 2007 . mina minnen därifrån är så extremt bitterljuva. jag minns alla slentrianmässiga adressragg (folk man gick hem med bara för att slippa åka den långsamma kräkbussen hem genom åkrarna till ängelholm) och alla de där nätterna då spriten var som en blöt filt man svepte om sig. Det blasérade letandet efter förströelse och A forest med The cure som soundtrack.

Annonser

4 responses to “Jag kommer hem till jul och det som en gång var

  1. Åh, precis så. Älskade hatade hemma, så fruktansvärt trångt det är.

  2. ditt crew? hahaha.. jaså? på juldagen blir det tivoli igen, glöm inte köpa biljett!!

  3. jättemycket word.

  4. Jag känner inte riktigt igen mig i det där, eller jo, det var så när jag var yngre (i din ålder) men nu, några år senare, märker jag faktiskt en skillnad! Visst, jag har jobbat jävligt hårt på att inte ”falla in i en gammal roll” och det är väldigt ansträngande att ”återvända”, men för mig har jag faktiskt lyckats bryta upp de rigida strukturerna av roller! Kanske beror det på att jag inte bryr mig så mycket om mina gamla vänner/min gamla hemstad längre, jag har köpt hus, gift mig och fått barn i en helt annan del av Sverige. Så det är väl i kraft av att jag på ett sätt är helt oberoende av ”det gamla”, som jag inte faller in i gamla roller. Jag har tänkt på det där rätt mycket, hur många säger att det är just så som du beskriver,att man faller in i gamla roller. Men det måste inte vara så, fast jag tror det kräver rätt hårt jobb för att komma dit. Och tid inte minst, har det gått ett tiotal år eller mer, har de flesta hunnit komma så långt i sina liv att det inte alls är naturligt att falla in i något gammalt. Men det beror nog på vad man gjort med sitt liv i och för sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s