Nu sitter jag på ett x2000 och lyssnar på tidiga Hammerfall (don’t ask) och tittar gråtmilt på de helt fantastiska kommentarer som ni mina älskade läsare har skrivit här på bloggen till mitt försvar efter att pöbeln kräkts ut elaka recensioner av mitt utseende och min nervositet. när jag kom hem till det ensamma mörka hotellrummet igår efter den overkliga chockupplevelsen i studion och såg äckelkommentarerna blev jag ledsen och ringde den underbara lisa magnusson som gav mig balsam till såren.
att hitta ert kommentarfältstöd på morgonen var så jävla fint att jag blev gråtmild igen. jag vet för den delen att jag såg nervös ut igår. i skolan var jag jämt en av de nervösa och tysta. på gymnasiet hade jag lättare panikattacker innan en redovisning, i flera år hörde ingen vad jag sa eftersom att jag pratade så tyst. men antingen kan man välja att vara söt och hålla käften, som många nervösa tjejer väljer att göra och därmed aldrig får säga det som spränger i bröstet. eller så kan man sätta sig i en svettig tv-studio med tiotusentals tittare och vara opassande och irriterande och pinsamt nervös med pillaihåret-tics och med darrig svag röst framföra det som man drömt om att säga högt i flera år.
när jag gick med i ett hårdrocksband och sjöng för flera hundra personer trots min panikångestnervositet så var det precis lika jobbigt och förmodligen precis lika förstagången-svagt, men efter det var jag lite lite starkare och det är värt mer än se snygg och normal ut tycker jag. det var faktiskt inte särskilt lätt att hitta på smarta oneliners och gå till motattack mot hela den kristna högern på sex sekunder i direktsändning.
är det förresten inte lite märkligt att jag fått flera erbjudanden om att hålla föreläsningar med mkt trevliga arvoderingserbjudanden nu dagen efter showen, trots att jag var så dålig på att prata offentligt? tihi.
ni som gett mig kärlek, ni får mig att orka fortsätta med det här hudlösa jobbet. älskar er!
Isabelle Ståhl - istället för sömn 
Även om jag tror att våra åsikter i ämnet som diskuterades avviker, bra gjort! Gör det igen!
agnes, ❤ <3, jag är glad för ditt stöd!
Enig med Agnes. Håller kanske inte särskilt ofta helhjärtat med om det du skriver men det är å andra sidan därför jag hänger runt här, men det är alltid roligt att se folk ta stora kliv på det personliga planet! Och, att föreläsa känns kanske inte helt orimligt, särskilt om du önskar bli bättre på att få till slagorden nästa gång du tampas med någon inför allas ögon? Grattis!
Hej Isabelle!
Såg inte hela programmet, men tycker att upplägget var alltför stressigt och deltagarna för många. Det är svårt att få en bra debatt då, särskilt när det är direktsändning. Det är inte ditt fel!
Att du har begåvats med en unik hjärna vet alla vi som läser dina texter. Det är de som inte har gjort det som dömer hunden efter håren, dvs som inte ser bortom ditt hårspänne, din urringning och din nervositet.
Det är tufft att vara en offentlig person, men låt inte bloggosfärens elaka kommentarer stoppa dig. Du är bäst!
Du är stark. Heja dig!
Såg avsnittet efter att ha läst kommentarerna, och blev väldigt förvånad… du verkade inte alls så nervös som hatarna gav intryck av! Definitivt mindre nervös än vad jag skulle vara. Och definitivt den mest sympatiska personen i diskussionen.
Tycker för övrigt att diskussionen kunde varit mycket mer intressant om man spekulerat mindre i kring detaljerna i Elin och Tiger-historian, och fokuserat mer på de idéerna du gav uttryck för kring ”relationsanarki”.
Manu
Även om jag är höger och håller betydligt mer med Charlie Weimers än dig tycker jag kommentarerna på din blogg och på TV4:s blogg är under all kritik.
Eftersom du själv verkar ha blivit sårad av dessa kommentarer så tycker jag dock att du även borde granska ditt eget agerande i samma ljus. Hur schysst är det t ex att påstå att Charlies ögon glimmar av ondska?
You talk the talk, but are you ready to walk the walk?
Du är så himla bra. Jag blir också hemskt nervös ibland, men utmanar detta genom att utbilda mig till lärare. För det är det jag vill göra. Trots nerverna. Och trots att jag skämms för det. För visst är osäkerhet och nervositet fult och äckligt och pinsamt? Och jag gillar dig så himla mycket när du säger att du var den tysta och blyga men ändå vill utmana och vågar vara obekväm både för dig själv och omgivningen. I mina kretsar ska man vara framåt och självsäker, annars är man förtryckt och en dålig feminist och gud vet vad och detta lockar ju inte fram självsäkerhet och rättframhet direkt. Därför blir jag lite tårögd av att läsa det här, att du inte ser någon motsägelse i att vara allt; svag och stark och nervös och framåt och alla andra dumma dualistiska idéer. Fortsätt så Isabelle! Om jag fick bestämma skulle du vara på tv varje dag!
Dissa nöjesguiden och kör föreläsningar om jämställdhet på heltid. Där har du en lysande framtid! Hade hellre studerat genus för dig än för tråkiga kälkborgare som Kitty MacKinnon och Anne Phillips.
Du är grymt smart och duktig. Fortsätt med det!
Att kalla någon för en ”dålig feminist”eller en ”dålig förebild” är en riktigt intressant liten härskarteknik. Av kvinnor, för kvinnor.
Ditt framträdande var alls inte ”svagt” — du skiljde inte ut dig från de flesta andra i studion i fråga om nervositet, men jag gissar att Mattia$ $venssons kommentarsfält inte översvämmats av kommentarer om hur nervös och jobbig han var.
Jag förstod mycket väl vad du ville ha sagt och vad du sa, och det är inte ditt fel att du blev avbruten av programledaren och behandlad som ett tjänstehjon av den vidrige högerapan Charlie W. (Vars ondskefullt glimmande ögon ju syntes alldeles tydligt till och med genom Tv4:s usla streaming.)
Du är bäst! Puss.
Meh!, alla drabbas av Scenskräck förr eller senare, inget att skämmas för.
Isabelle du rockar.
Moar RA für alle.
Har man åsikter och uttrycker dessa så drar man till sig småaktiga människor.
Jag applåderar dig för att du trots nervositet och allt annat som står där som hinder slår dig igenom som den briljanta och modiga människa du är.
Formatet på programmet sög i övrigt.
Men det brukar det göra på tv.
Hoppas du får mycket moolah av att det här.
Det har du förtjänat.
Pål: Tack för att de besannade min förvågor. Ditt inlägg är ett bevis på att den upprördhet som finns i kommentarerna på denna blogg inte är en generell upprördhet över den elakhet och de nedsättande kommentarer som frodas på nätet. Utan att upprördheten endast riktas mot att elakheter och nedsättande kommentarer riktas mot någon med ”rätt” åsikter. Om personer med ”fel” åsikter ska man tydligen få uttrycka sig hur som helst.
Men jag kanske hårddrar det hela lite väl mycket. Påls kommentar kanske inte är represenativ. Jag vill därför ge alla som visat sin upprördhet på denna blogg mot de elaka och plumpa kommentarer som Isabelle har fått chansen att även visa den mot Påls elaka och plumpa kommentarer. Ifall så sker ska jag ta tillbaka min uttalande och med ett leende på läpparna konstatera att det fortfarande finns principfast hederlighet även på vänsterkanten.
Vi har helt olika syn på relationer och vad som gagnar samhället i längden. Själv anser jag relationsanarki som icke-fungerande i längden.
Men, man behöver väl inte vräka ut sig personangrepp för att man inte har samma syn?
Vilka är dessa obildade och låga människor som gömmer sig bakom internets anonymitet? Fegt. Ett tips till Dig isabelle är att ta fram ip-adressen på en del av personerna som utövat angreppen och hänga ut dom på din blogg med namn och adress. Då får vi se hur elaka dom är i fortsättningen.
L: Tror du att detta handlar om personangrepp som något slags etikettbrott? Är frågan verkligen att vi måste tala på ett civiliserat sätt med varandra så att argumenten – argumenten i sig själva , alltså! – kan prövas mot varandra i ädel, mer högtstående tävlan, utan att vem som säger dem och varför måste spela in?
Det är en utgångspunkt som bygger på ren bullshit om jag ska klara klartext, på en fantasi om att en åsikt, ett yttrande, ett argument öht kan behandlas fristående från verkligheten. En diskussion är fantamej aldrig ofarlig, den kan och bör inte hållas på en nivå där den inte påverkar verkligheten och dess folk (pun intended!). Ett yttrande är en handling. Yttranden är materiella, de uttalas av någon, i ett sammanhang, påverkar detta sammanhang och någon i det.
Jag gillar och uppmuntrar personangrepp (som Påls) lika ofta som jag ogillar och fördömer dem (valfri idiots under förra inlägget). Hyckleri? Hållningslöshet? Nej, bara att jag har en hållning som skiljer sig från din, som inte drar en gräns vid personangrepp/inte personangrepp, utan tar hänsyn till saker som exempelvis makt, och till situation. En annan mycket viktig skillnad är nämligen att jag inte hävdar att någon praktik är universellt giltig…
Marcus, sammanfatta din åsikt på två meningar, utan stavfel. Enklare att föra en debatt då.
Stevo: Okej. Jag använder ett exempel:
Goda råd från nedlåtande idioter är mycket värre än en nedtryckt ilskas personangrepp. Det förstnämnda är ett utövande av makt, det sistnämnda är ett försök att slå sig fri.
Älskar dina åsikter, Isabelle. Skit i vad folk säger när de säger elaka saker, få av dem har inte ens fått chansen att delta i tv-programmet själv, avundsjuka och missunsamma är vad de är. Fortsätt tänka och säga/göra vad du vill, det behövs.
Jag tycker inte att du såg nervös ut. Jag läste först kommentarerna och såg sen programmet och hade väntat mig något helt annat än vad som visades. Du såg ut som vanligt, inte alls nervös. Du fick fram dina argument och med tanke på att du är yngst och inte har någon tv-erfarenhet så var du defintivt bäst. Jag gillade dig och Carl Jan väldigt mycket 😀 Go Isabelle! Kom till äholm snart så vi kan ha våra genus-prat igen..
Hej Isabelle!
Jag hamnade här på grund av ditt inlägg i Expressen. Men såg mycket kritik om ditt framträdande i TV4 kvällsöppet så då var jag ju tvungen att titta på det.
Jag tycker att dina åsikter är friska även om jag inte håller med på allt. Din nervositet ser jag som helt naturlig av flera orsaker. Det är pressande första gången i allmänhet men i synnerhet om man står för en åsikt som är avvikande mot alla andras. Jag känner så väl igen mig. Det är bara vanan som gör att man ”gömma” det. För tro inte att det blir helt borta och det ska det inte bli heller för då är man dåligt skärpt.
Se på Ekdahl själv. En gammal ”ringräv”, men i mina ögon ser han lite ”nervig” ut ibland tycker jag.
Isabella, din blogg är en av de mest intelligenta som går att finna på webben och är en av få som jag följer regelbundet. Vi läsare är ytterst privilegierade då vi ständigt får ta del av verkligt nyanserade åsikter idéer och tankemönster. Forsätt vara grym och skit i vad den anonymiserade efterblivna pöbeln tycker!
Varför skriver du inte med stor begynnelsebokstav i dina meningar?
Jag såg dej på TV. Visst, du gjorde ett nervöst intryck. Inget konstigt med det. Du satt ju inte och försvarade rådande normer. Nog om det. Glöm skiten. Jag menar det, glöm skiten. Ställ dej upp, var stolt över hur fan du vågade sitta där och ha åsikter som är ganska olika mänga andras. STÅ UPP, KVINNA! VAR STOLT! Någon måste göra det, och du gjorde det. Nästa gång tar du dom. Och om inte, så gör du gången efter. Sluta lipa, var stolt, kvinna!
Isabelle, jag hade inte ens vågat mig till tv-inspelningen. Jag vågar inte ens tänka tanken på att medverka i ett debattprogram, nej inte ens i en radiostudio. Jag tycker du är modig och klok. Du brassade på mot strömmen och du genomförde hela grejen trots att du förmodligen redan vid förfrågan om medverkan i programmet var något så när medveten om hur du skulle känna dig på plats. Folk som spyr galla på vem som helst i tid och otid har själva problem, det är ett faktum och det vet vi. Försök ändå förstå människorna bakom hånet, Isabelle, se bortom det onda. Då kan du också glömma slagen och gå vidare. Var stolt över dig själv nu. Du har rätt att vara stolt. Heja Isabelle!
Såg inte programmet men däremot kommentarerna. Bättre lyss till den röst som sprack än att aldrig säga sin mening. 😉
Joshua Tree, åh, bra sagt! Men observera att pilen faktiskt gick fram även om bågen sprack av ansträngningen. (Fyllemetaforer ftw!)
Hej! Jag har egentligen inte mycket att säga om ditt framträdande i TV mer än att det är fullt förståeligt att man blir nervös första (?) gången i TV. Dock hade jag svårt att förstå din poäng? Kanske var det för att du inte fick tala till punkt eller så var det för att hela upplägget var rörigt. Dock hade jag uppskattat om du ville förklara!
Förstår mig inte på folk. Hur kan man bli arg på någon för att hon är nervös? Hur kan man tycka att man har rätt att bli upprörd och spy galla över en person man inte ens känner för att hon rättar till luggen lite oftare än vad som faller en i smaken? På vilket sätt anser sig dessa ynkliga varelser blivit förorättade, kränkta, moraliskt felbehandlade så till den milda grad att de kan betrakta sina reaktioner som rimliga?
Jag tyckte det var så jävla skönt att äntligen få höra ett annat perspektiv på otrohet och monogami. Så mycket bättre att det framfördes av en människa med ivrig röst och bultande hjärta.
Känslan av nervositet förstår jag. Första gången jag skulle gå upp i en talarstol höll jag på att spy, och jag kan ju inte påstå att mina argument blev de vassaste just då.
Dock ska veta att det kommer gå lättare, och du kommer hitta de där meningarna som kan knocka din motståndare och vinna en publik.
Och detta tal om höger-vänster är ju helt galet. Vad kan vara mer höger/liberalt än att låta individer själva få bestämma hur deras relationer ska se ut, utan en klåfingrig statsmakt som bygger upp juridiska minfält för de som vågar gå emot normen?
De ungdomsförbund som jag på rak arm kommer på är mer eller mindre för att minska på monogamins normerande roll är: CUF, LUF, MUF, Grön Ungdom och SSU (om någon inte håller med så hojta till). Jag har samarbetat med personer i dessa frågor som nu sitter på folkvalda platser i kommuner (och landsting tror jag) för Moderaterna och Miljöpartiet.
Du är inte ensam Isabelle!
Nästa gång du är i sthlm så bjuder jag dig på saffransknäck och kardemummakaffe för att fira att du vågar mer än de flesta! 🙂
Dont mind them haters Isabelle! Fy fan för folk som är små och läbbiga och känner att det är så dödsviktigt att just DE får säga att just DE störde sig så mycket på hur en person klär sig(??) Vilket liv man kan ha…
Jag beundar dig, och jag gör inte ett skit bättre ifrån mig när jag ska hålla fördrag och sånt ibland, men jag hoppas att jag, ialla fall, likt dig, säger bra saker. För du säger väldigt mycket bra saker, hejja hejja hejja!
Var också den tysta och blyga under uppväxten (fick hålla vissa föredrag 3 gånger för att jag inte hördes). Sedan fick jag något konstigt i skallen och började hålla föredrag inför allt från finniga teknikkillar till militärer. Ibland gick det inte så bra (som när såväl elever som lärare vägrade lyssna på mitt ”feministdravel” och lämnade föreläsningssalen (!!!)), men för det mesta gick det utmärkt. Summan av kardemumman: bättre öppna munnen och säga det man tycker, än att sitta tyst som på mellanstadiet!