320kbps

Insikten nådde henne på ett ögonblick. Det skulle inte fungera.

Rudimentära anknytningsmekanismer som den idiotiska evolutionen hade laddat ned i hennes genarsenal skulle förstöra precis allting.

Hon letade kallsvettig upp tågets smutsiga toalett och började rota i väskans innerfack efter något bland pennor och textutkast och scheman. Ganska snart hittade hon den smala plastkanylen fylld med ljusgrönt stoppmedel och desinficerade snabbt ett område på underarmen med en bomullstuss och alkogel. Medlet var framarbetat nyligen och bromsade effektivt alla vasopressingenererade anknytningsprocesser i kroppen utan några som helst biverkningar.  Det behövdes oftast bara en dos för att eliminera de oönskade affektionerna och abstinenssymptomen. Hon letade upp stora kroppspulsådern och kände ett plötsligt vemod rusa igenom kroppen.

det förstod hon inte riktigt. hon var ju bara på väg att stoppa den rudimentära, onödiga orättvisa som det innebar  att hon olikt honom inte skulle kunna tillskansa sig alla fördelar av deras annars väldigt lyckade och affärsmässigt kalkylerade samarbete.

Hon  anslöt nålen till underarmens mjölkvita hud och tryckte in medlet i det förgiftade blodomloppet och kunde nästan känna hur det fortplantade sig genom limbiska systemet och deaktiverade de delar av hjärnan där cancerdjuret hade slagit rot. Hon föll svimfärdig ihop på toalettstolen men höll stadigt kvar kanylen och så sakteligen försvann alla autosparade minnen från någons mjuka hand hårt sluten runt nacken och känslan av att inte kunna avgöra var hans kropp började och var hennes slutade. Synapsbalkarna kapades av som smält stål och de affektionskontaminerade minnesbilderna brändes loss från näthinnan. Det sista hon kom i håg var hur de andades i takt och halvslumrade panna mot panna med regnet mot taket som bakgrundsljud.

Hon gled avslappnad ned på sitt säte och plockade energiskt fram minidatorn ur väskan för att ta itu med den gravt försenade deadlinen. Hon log snabbt mot den äldre damen på sätet mittemot och började fundera på hur veckan skulle schemaläggas. Hon var så ljuvligt klar i huvudet utan att kunna förklara varför. Det var en sällsynt vacker dag som rusade förbi utanför tågfönstret, med hög klar luft och höstens sista gula på träden mot himlen. Den var så sällsamt självlysande ljusblå som något hon inte längre kom ihåg.

Annonser

2 responses to “320kbps

  1. Du är inte helt tappad du. Men synapsbalkar? Man får ge sig ut på en rejäl språkvandring för att hitta något mer pretto än det. Knepigt att du lyckas baka in det ganska flytande och naturligt ändå. Imponerande faktiskt. Och i övrigt ganska intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s