Män som bloggar om känslor straffas

Är det inte ganska intressant och sorgligt att första gången som Rasmus bloggar om känslor så skriver idioter i kommentarfältet att han har pms? Varför anses emotionella expressioner som ekvivalenta med en kvinnlig hormonell obalans?

Det handlar om en misogyn syn på känslor som något feminint och irrelevant som inte bör exponeras för omvärlden utan helst decimeras och ersättas av kallt framresonerade tankar.  Och dessutom smutsar man tydligen enligt kommentarfältsidioterna ned de platonskt intellektuella resonemangen om man blandar dem och förstärker dem med personliga erfarenheter och känslor! affektioner är tydligen bara tramsiga irrationella bieffekter, som bör väntas ut och ignoreras.

geek_moleskin

Jag beundrar alla initiativ till att dissekera känslors anatomi och skulle gärna göra ett periodiskt system av emotioner. att känslor kan vara fula, oönskvärda och socialt ickeaccepterade gör dem dessutom bara mer värda att exponera och diskutera. Stoicismens idé om att uthärda och avstå och tiga ihjäl känslor är en del av en masochistisk och destruktiv machokultur. Rasmus anklagas dessutom för att ha skrivit ett verklighetsfrånvänt inlägg. Är verkligheten någon slags logisk, analytiskt framtänkt idévärld, fjärran från subjektiva upplevelser och känslor? Knappast.  Verkligheten är SUBJEKTIV. Verkligheten är bland mycket annat det som vi ser och hör, den är signalsubstansexplosioner i stjärnbilder på hemisfärerna, den är det som glider genom perceptionens dörrar och får oss att känna. (Jag är inte så mycket för Kant).

Rasmus känslor av söndagshat genererar ju dessutom en skarp och relevant samtidsanalys. Han gör en intressant uppdelning av aktiv misantropi och en cynisk, nihilistisk, passiv sådan. Han skildrar söndagsmisantropins degenererande återvändsgränder på klassiskt cyberpunkigt film noir-manér med en desillusionerad antihjälte som besviket patrullerar runt i det kapitalistiska samhällets kulissartade ruiner av den en gång människovänliga och levande stadskärnan. Konsumtionsmaskineriet har tuggat i sig allt organiskt och nu är kaféer och samtliga ytor baserade på konsumtion. Dessutom är de utformade så att människor ska gå därifrån så snabbt som möjligt – exempelvis med snabb, skvalig och irriterande musik. Visst blir man deprimerad av söndagarnas tidsfrusna, stillastående stämning i innerstäderna. Det råder en känsla av att allt är så utbytbart där – människorna går i ett viljelöst kretslopp mellan affärerna, tills de dör och ersätts av nya konsumenter. Allt är funktionaliserat och uträknat och av plast. Ansiktena är tomma av närhetshunger och brist på ljus.

album-character

Jag kan älska att vandra runt i nedlagda industriområden under söndagsskymningar i november. De är redan fallna riken, för evigt sovande maskiner, ruiner där människor för länge sedan alienerats och förtingligats. Men i stadskärnan pågår allt detta fortfarande, där blir jag äcklad av att ingen reagerar, att alla som i en evig sömn fortsätter sin viljelösa stafett mellan affärer och menlösa kaféer där uttråkade samtal knappt lyckas överrösta den hamrande autogenererat förutsägbara musiken.

Alla dessa känslor är symptom på något som har hänt med ett samhälle. Rasmus skildrar det på ett genomtänkt och välavvägt sätt, och vad får han höra? Att han måste sluta med tramset och blogga som vanligt, dvs hardcoreakademiskt och känslobefriat. Att kvinnor får fler hatkommentarer än män handlar mycket om misogyni men också om att kvinnor kanske är ett lättillgängligare mål än män eftersom de generellt skriver mer om känslor.

Ganska få av de större manliga bloggarna gör det privata till politik, ganska få av dem utgår från sig själva när de analyserar samhällsfenomen och kultur, få skildrar personliga känslor. De utgår möjligen någon gång från andras känslor  men nästan alltid utelämnas det emotionella till förmån för strikt akademiska och logiskt framresonerade. Rasmus gör en pionjärhandling när han bloggar om känslor. Filosofin måste närma sig och konfronteras med Eros, det affektiva, icke-språkliga, annars blir den fattig och får andnöd!!!

1694091505_c010fe85e9

Annonser

22 responses to “Män som bloggar om känslor straffas

  1. Jag undrar om det verkligen är så enkelt att det handlar om att rasmus bloggar om känslor. Är inte ”det post-digitala manifestet” fyllt av skrivande om känslor kring musik? Handlar det om bloggande OM känslor eller bloggande MED känslor? En viss typ av känsla? Var känslan placerar sig mellan subjektet och objektet?

    Du har rätt, känslostudierna bör inledas!

  2. Ja varför ska han agas för att han använder en annan pallett än den han brukar?

    Mycket bra inlägg. Ska verkligen tänka på det här mer.

  3. monki, det där är intressant – jag tänker kanske främst att jag saknar bloggande OM känslor. MED känslor bloggar definitivt många hardcoreakademiker, men jag skulle vilja se att det personliga oftare blev politik hos dem.
    ivar, fett!

  4. Det är skamligt att manliga känslor fortfarande stämplas som skitsnack. Jag älskade Rasmus inlägg och tyckte att han visade på en hel del poänger. Och visst är det helt riktigt att män i större utsträckning bloggar om torra ämnen, som gör det svårt att håna och förlöjliga bloggförfattaren. Det gör samtidigt att det är väldigt svårt att hitta seriösa och välskrivna känslofyllda bloggar skrivna av män, medan det är helt omvänt när det kommer till kvinnobloggar. Intressant inlägg (Isabelles alltså) som faktiskt har fått mig att själv överväga att blogga mer känslofyllt och personligt.

  5. Ja, du fick mig iaf sporrad till att skriva mer om just det fenomenet. Tack

  6. Isabelle: hmm, ska tänka på det. Tycker själv ofta att bloggande om (ens egna) känslor blir inåtvänt och narcissistiskt, så det borde bli frågan om HUR man gör det. Hur blir det privata politiskt? Varför det just ska bli politiskt, produktivt, kommunicerande, kontaktytsintensifierande, utskjutande går också.

    Återkommer!

  7. Håller med dig om att det vore hemskt om Rasmus attackerades för att han uttryckte känslor eller om män som känslobloggade automatiskt fick skit. Men håller inte riktigt med om att det är så.

    Män som bloggat känslosamt, myself included, får som jag ser det oändligt mycket mer uppskattning än hat, mer uppbackning än dissar, och även Rasmus haters var jävligt harmlösa och ofarliga.

    Som jag upplevde det i alla fall.

    Måste till och med säga emot så mycket att jag tycker att det är att kokettera och göra gulligt av de manliga känsloutspelen att säga att det är som du beskriver det.

    Men intressant text! Först tänkte jag JAMENGUDSÅÄRDET och sen NÄ, inte alls, liksom.

  8. Tycker inte det känns onormalt att någon som gör ett avsteg från sin vanliga grej får reaktioner från folk som gillar just det de vanligen får läsa. Detsamma gäller ju t ex band eller filmmakare. Därmed inte sagt att snubbarna ifråga inte är idioter (det vet jag ytterst lite om) eller att du har fel i din slutsats att män helt enkelt inte förväntas skriva om känslor i samma utsträckning som kvinnor. Det är väl en urgammal uppdelning (mer eller mindre) som börjar nånstans redan vid Adam och Eva. Tror det helt enkelt är en könsskillnad, inte en absolut sådan, men en generell. För egen del hade jag för några år sedan en mycket mera personlig blogg (navyseine.blogsome.com) men tröttnade rätt och slätt på den passionerade självömkan det i alltför stor utsträckning handlade om. Numera skriver jag – i den mån det sker – hellre om känslor, inte på det privata planet, utan på ett större, idébaserat. ”Platonskt intellektuellt” kanske du skulle säga… det har helt enkelt fallit sig så. Men jag skriver åtminstone om dem, för helt och hållet akademiskt brukar även betyda helt och hållet själlöst (och om någon personlighet skiner igenom hade jag oftast helst varit utan!) och jag försöker se mig som en människovän och är som sådan otroligt ointresserad av teoretiska resonemang.

    För att att runda av så skrev min husfilosof skrev att ”Nature places man at its center, while civilisation places him at the periphery.” Det känns som om du och Rasmus är ute efter lite samma sak.

  9. Hear, hear! Fortsätt din quest, moroten är mäktigare än piskan. Jag upptäckte ju en gång att man som man belönas för att blogga om känslor… inte av de traditionella hierarkierna, men av kvinnorna. Som ju som bekant är de nya männen.

  10. emil, tomasz: go go go känsloblogg!
    eric: det beror kanske också lite vilken del av bloggosfären man rör sig i …flera av de som jag tänker på är just de som bloggar ganska akademiskt. kanske är det därför vår uppfattning skiljer sig. gabriel: ja, fortsätt så!

  11. Pingback: COPYRIOT | Varning för PMS! Copyriot blir aldrig “som vanligt” igen

  12. Så här års… i mörkret, det gråa vädret och höstdepp så hade det ju varit trevligt om folk var lite mer uppmuntrande när någon skriver självutlämnande. Oavsett vem som skriver.

  13. Jag tycker inte heller Rasmus straffades särskilt för nåt bloggande om känslor… bortsett då från en (1) kommentator som verkar gilla att klippa till med PMS-klichén för att avfärda andras missnöje.

    Tycker snarare de flesta kommentarerna inte alls handlar om kritik mot konceptet Man Som Utgår Från Känslor utan snarare ångar rätt mycket känslor själva i sina sårade och upprörda försvarstal. Rätt intressant att så många olika åsiktsrepresentanter lyckades känna sig som måltavlan för rasmus missnöje.

    Det blev helt enkelt en hetsig stämning. Och jag begriper knappt varför. Det måtte vara en diskvalificerande kvalitet i det här diskussionsunderlaget att generellt vara så hårdfokuserad på kommunikationen med sitt fantastiska sällskap att det faktiskt kvittar rätt hårt om man sitter på ett ”mysigt” fik eller på en trave SJ-pallar i ett industriområde.
    Föredrar faktiskt SJ-pallarna för där finns inga bordsgrannar vars insyn i ens angelägenheter man kanske vill begränsa…

    Eller missade jag helt poängen?

  14. Fin blogg. Första titten för mig.

    Diskussionen: Tyckte synd om den där Jan som kommenterade Rasmus Fleischers inlägg. Visserligen gick han lite över linjen, men att be honom att försvinna var hårt. Och sedan verkade han uppriktigt ångerfull, sårad och förvirrad. Inte ett ord till svar fick han.

  15. misantropi ett favoritord? precis lärt dig detta

  16. att blogga akademiskt och i samma andetag prata om känslor, må vara ett av de mest vedervärdiga uttryck någonsin.

    Vart kommer de intellektuella inslagen i ovanstående reflektion t ex? Jag ser mig mest se en oerhörd mängd ”fina” ord som, faller tomma.

    Nöjesguiden kan väll knappast stå för någon form av kulturell mångfald, förutom Carl Reinholdzon Belfrages krönika om den samtida skitmusiken i förra numret?

  17. Jag vet inte ens om det är sant att män kommunicerar sina känslor mindre än kvinnor. Det kan vara så att kvinnor, mer vana att verbalisera och uttrycka sina känslor, inte förstår att tolka sådan kommunikation. Man kan kommunicera känslor genom det man inte säger och vad man inte talar om också. Man behöver inte sätta ord på allt utan det räcker med inkännande och diskreta åtbörder.

  18. ”Ja varför ska han agas för att han använder en annan pallett än den han brukar?”

    Texten var patetisk. I ordets ursprungliga betydelse. Om man inte gillar patetiska uttryck får man väl, om man så vill, klart uttrycka det. Det är en fråga om smak!

  19. Ska bara avsluta med en allmän kommentar om detta. För några veckor bevistade jag en nära släktings begravning. Med anledningen av detta hade jag under de föregående veckorna bombarderats av telefonsamtal från min mor och syster som ville prata, prata, prata om vår mormor som avlidit.

    När så begravningen väl blev av så åkte jag tillsammans med min bror till denna. Vi sa väldigt lite till varandra under hela denna biltur. Och det var, tycker jag, mer effektiv kommunikation av sina känslor. Sorg kommunicerar man bäst genom att tiga. Att försöka sätta ord på sina känslor är otroligt blir i regel kletigt.

    Det är påfrestande att höra på på när någon utsläpper osorterade tankar över en händelse av vikt. Av respekt för andra människors känsloliv bör man därför stänga munnen och lämna utrymme för dem att stilla reflektera över saken. Inte tjata sönder och kleta på andra sina ofullgångna tankar som inte träffar rätt ändå!

  20. Character är en fantastisk platta!

  21. Jag sökte på google efter män som bloggar och fann det här inlägget. Det är svårt att hitta bra manliga bloggare som är intressanta att läsa. Har du några tips?

  22. Pingback: Otro-hets | Pillow Talk | Nyheter24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s