Den lagom-arty tjejen som popkillar vill ha

002405458387

Rebecka Ahlberg skriver utmärkt om låtsat frigjorda, rådjursögda konstnärskvinnor som popkillar idealiserar. De som är precis så lagom galna och arty att de blir ett perfekt feministiskt alibi för killen, men inte hotar hans styrka:

Om kvällarna brukar hon ta en kopp te och en hembakad organisk cupcake – men bara en!, trots att hon kan äta så mycket hon vill utan att bli tjock – och läsa poesi uppkrupen i en trädkoja. Lite frigjord, lite knasig. Sådana är vi, det konstnärliga kvinnofolket.

Vi måste säga ifrån när desillusionerade popkillar kommer dragandes med sina förment perversa kvinnoideal. Zooey Deschanel, Audrey Tautou och Ellen Page kommer aldrig göra din, min eller någon annan kvinnas situation mer uthärdlig.

Förvisso är jag lite trött på att kvinnor i filmer alltid förväntas vara förebilder och att kvinnor alltid förväntas vilja ha goda förebilder, men det är en annan diskussion. Jag har mött så många popmän som letat efter precis den där tjejen som Rebecka beskriver. Hon som är lite lagom arty och tokig och gör små söta saker som inte är tillräckligt galna för att vara pinsamma. Som ler med glittrande ögon under den långa mörka luggen och som hinner baka bröd och städa eftersom hon inte har några direkta aspirationer på att förverkliga något (men det är förstås bara en ren slump att killen sökt sig till just en sådan person). Som skriver en dikt utan anspråk på att bli publicerad eftersom det mesta ändå bara är på skoj. Som sitter i fönstret och röker och inte har tillnärmelsevis så höga karriärambitioner som sin kille – vilket han bakom alla sina fina genusmedvetna ideal tycker är ganska skönt eftersom det är svårt att få plats med två drivna, stressade, ambitiösa och starka individer med hektiska tillvaror i en och samma parrelation.

audrey_tatou_6may08_pa_320

Som inte är särskilt intresserad av det han gör utan mest utgör en slags trygg, stabil livmoderkapsel för honom. som aldrig har fittkort för att det skulle se objektifierat (eller kanske vulgärt?) ut. Jag minns att Ronnie Sandahl skrev i någon krönika att hans dåvarande flickvän var totalt ointresserad av det han gjorde, men att det såklart inte gjorde något. De där popmännen vill inte ha en kvinna att bolla sina karriärbryderier mot, de behöver egentligen ingen som verkligen förstår vad de gör – de har ju oftast så många externa beundrare som det är – det de söker är en trygg, förutsägbar person som de vet var de har, som inte utmanar dem för mycket intellektuellt utan som skrattar åt deras skämt och är den fasta klippan i det stormiga havet.

Jag tänker på Sound of music, där von Trapp väljer den vadmalsklädda, lite charmigt småtokiga, kortklippta,  rättrådiga Maria framför den extravaganta femme fatalen baronessan. Hon har glittriga aftonklänningar och och är klädd i dödligt rött och är lika kosmopolitisk och rastlös som von Trapp. Baronessan funkar som ett spännande temporärt tidsfördriv, en smak av en annan värld, men är inte flickvänstypen och erbjuder inte tillräckligt mycket stabilitet.

6c7751c88da0cba067c72210.Landrews_julie_cp_8944236

jag har hellre den white trashiga cirkusprinsessan britney spears som förebild än de lagom-arty, försynta Audrey Tatou-flickorna.

britney-circus

EbfKKDd1Ga3NWp35Ly

och rita hayworth!

Annonser

27 responses to “Den lagom-arty tjejen som popkillar vill ha

  1. det är ju väldigt roligt att källa bie i föregående inläggets videosnutt spelar precis en sån karaktär.

  2. men exakt! jag skrev en gång en text, på fullaste allvar:

    hon närmar sig dig och jag förstår att det är nu jag förlorar dig. Hon tar dig i handen, hon ser din blicks bejakande, ja, du är den Amelie från Montmartre som jag har letat efter! Du är det vilda, bohemiska flickebarn som ska överraska mig varje morgon med en ny tokighet, du som står mitt i snöovädret i nattlinne, du som ringer från telefonkiosker för att det är mer äkta och alltid har ett par hallon i fickan.

    och männen som läste texten förstod inte att den var kritisk. de bara: gullig tjej! så himla fint med sköra hallon i fickan! det blir ju bara mos.

  3. ÅH, jag bara älskar att du skriver det här! Mer sånt! Jag önskar SÅ att jag och andra vågade vara lite mer Britney och lite mindre Amelie. Det vore så befriande!

  4. Dessa popmän (vad nu det är för trötta typer) faller väl trots allt på sitt eget grepp eller nått?

  5. Bra skrivet – håller med, även om jag själv är lite svag för just rådjursögonbiten. 🙂

    På samma spår; vad innebär det om man har neurotiska Elliott (före sin makeover) från Scrubs som ideal? Drar ingen slutsats här alltså, utan undrar på riktigt.

  6. Nu råkade smileyn se lite småstadspervers ut när den visades som bild – det var inte alls meningen.

  7. Hoppas von Trapp fick det riktigt, riktigt tråkigt!

  8. herregud. en gång skrevs det en fantastiskt inlägg om precis det här på en numera nerlagd blogg. det är så synd. tack för att du tar upp facklan!

  9. Jag är med Lisa.

  10. Jag är med Lisa också. Shit, som man kan man verkligen inte vinna, verkar det som. Oavsett vilken typ av tjej man förälskar sig i är det för att man undermedvetet vill trycka ner dem.

    Och det är alltså ok med Brittan nu? Shit vad hon har blivit sågad för att ha varit en usel förebild genom åren, men nu så är allt förlåtet? Hellre ett toppstyrt nervvrak som spelar på skolflicke-lolita-prylen än en poesiskrivande indietjej?

  11. grovt: haha ja, jag minns att jag alltid var så avundsjuk på hennes okomplicerade livsinställning och perfekta lugg när jag var yngre.
    evelina: åh! vad fint och vemodigt skrivet. männen som läste den var uppenbarligen trögare än sirap.
    donny: nej, de hittar sin lagomtjej, gifter sig med henne och skaffar barn och katt!
    johan: jag avskydde verkligen när elliot blev korrigerad och söt.
    anais: enligt the true story så levde de ihop tills de dog tror jag 😦
    anna, j: tack!
    beth: nej, inte trycka ned. däremot tror jag att det finns något hos färgstarka och starka kvinnor som får många män att retirera och välja något mindre hotfullt. och det är synd! och ja, jag vill hellre ha en förebild som är nervvrak och rakar av sig håret och har fittkort och struntar i vad allmänheten finner bäst för henne, än den stillsamma och lagoma indietjejen. det är kanske bara jag. lolitagrejen är dessutom ganska 90, nu är det mer teenage prostitute över henne. =)

  12. Okej, då är jag med på noterna! ”Har fittkort” förresten, avser det att hon blivit fotad utan trosor eller är det nåt jag missat?

  13. @Beth, Det beskriver en kjollängd…

  14. Pingback: Åskådarskap – en ständig förhandling

  15. Ska vi helt enkelt sluta oss till, att popkillar suger?
    Jag är annars rätt inne på detdär att ha kompletterande egenskaper i ett förhållande. Så man inte bara är samma person men med olika kön. Det blir ju som att älska sig själv. Så i den bemärkelsen ser jag inget fel i att t ex en karriärlysten typ får ihop det med någon som inte är det – och jag vet en hel del exempel på det motsatta könsförhållandet där. Däremot är ju indiefolk överlag – killar som tjejer – det mest odrägligt självgoda förträfflighetssläkte som finnes, och jag unnar verkligen inte en egotrippad Krunegårdkopia något mera intressant än nån variant på Amanda July. Så jag låter gärna dessa personlighetstyper nästla in sig i varandra. 😀

  16. Pingback: Oalternativa alternativa kvinnoideal… « Hot topic is the way that we rhyme

  17. Först trodde jag att ”fittkort” var ett slags kort. Sedan gissade jag att det var att man var någorlunda rakad där nere. Uppenbarligen hade jag fel.

  18. Jag insåg precis att det var exakt det här jag ville, och fick ut, från min förra relation. Det var sjukt tråkigt i längden.

  19. Att män (i allmänhet) undviker ”färgstarka och starka kvinnor” är väl inte konstigare än att kvinnor (i allmänhet) drar sig för blyga, stillsamma, fega, introverta män (enligt vissa den ”snälla killen”, ni vet vilka jag menar)?

    Det handlar om tyckte och smak, vilket inte är något man prackar på någon. Det förändras dock i takt med att samhället och normerna förändras, så fortsätt jobba med det istället. Och låt folk få ha sin smak ifred.

    (Författaren gillar inte flickor med hallon i fickorna, han tycker att de är smådampiga.)

  20. Pingback: den lagoma tjejen – förhandsvisning « una verdad se inventa con suma precisión

  21. Vel, jeg vet dette er en gammel tråd.

    Men såkalte kule fyrer velger ikke de kule damerne, de vil ha de her magre jentene som sitter der stile og lytter på gjengens skratt.

  22. Som fd. popkille med en kroppsbyggnad som mer liknar Jack Black(Den kortbenta lite runda kroppen kan väl i bästa fall se ut som en vältränad kropp men det är ju mainstream och går bort) än Brett Andersson så kan jag säga att popflickorna jag umgick med på den tiden hade´rätt mycket ouppnåeliga ideal kring sina drömkillar också som knappast hjälpte mig på den tiden. Det roliga var att de svansade efter killar som ville ha tjejer som du beskriver. Det var mycket sociala hirarkier och föreställningar i den subkulturen.

  23. Men inte glömma bort, dagens femininserade medelklassmän hade varit omöjliga utan indie. Vad har inte indie gjort för jämställdheten! tänk om methalstilen vunnit den stora massan av 70 och 80 talisterna, yaikes.

  24. erik, absolut, bra poäng. i metal finns det dock mer rum för androgynitet och queerism än man tror, se bara på judas priests rob halford som lurade hela metalvärlden att börja klä sig som sjuttiotalets San Fransisco-bögar med läderoutfits, för att sedan komma ut i slutet på åttiotalet.

  25. Jeg har sett en del av denne kritikken før. Jeg føler meg litt truffet. Jeg liker sånne jenter, men skammer meg ikke over det. Jeg kjenner også lesbiske og bifile kvinner som tiltrekkes av dem – hva er forklaringen på det?

    Det er snakk om seksuell tiltrekning tross alt (som jeg mener er et annet spørsmål enn hvorvidt kvinner skal ha like rettigheter, selv om du helt sikkert er uenig med meg), og seksualiteten er nok en av de sidene av oss, som er minst påvirkelig for sosial konstruksjon.

    Men uansett: Summer (Deschanel) og Juno (Page) er jo begge den sterke parten i forholdene som beskrives i de filmene. Begge filmene er eksempler på forhold der mannen er et skjørt følelsesmenneske og kvinnen skarp og intellektuell. Den tiltrekningen jeg har til Juno og Summer som fiktive karakterer – og jeg har en viss tiltrekning til dem – er helt annerledes enn den tiltrekningen jeg har til ”lagom-arty-tjejen”.

    Den eneste likheten mellom Page/Summer og lagom-arty, er at de liker musikk som ikke blir spilt veldig ofte på radioen, og at de er petite/sexy.

  26. Jadu…jag håller med och håller inte med. Men bygger inte den här artikeln på att du vill att män ska gilla kvinnor som är som du? Det är förvisso fullt förståeligt, jag tycker också att det är provocerande när människor inte värdesätter just mina egenskaper…men jag tycker inte att Audrey Tautou, Zooey Deschanel & co ska behöva kölhalas för att de inte är några Isabelle Ståhls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s