Det finns inga livlånga roller

Cartoon Shots Of Break The Ice Music Video4

Britney Spears – Break the ice

jag minns att jag ofta tänkte att jag inte var ledartypen. jag tänkte att alla har sin plats, att jag passade väl in i min roll som tyst betraktare och iakttagande skribent men aldrig skulle fixa att delegera och ha kontroll och koll och veta bäst, som min chefredaktör för studenttidningen gjorde. någonstans skavde en tanke på att han var mer naturligt lämpad för sin maktposition eftersom han insocialiserats i den och hade den i sig sen födseln på något sätt. att det skulle vara naivt och farligt att försöka lämna min trygga och välfungerande position.

när margret frågade om jag ville bli redaktör tänkte jag nej nej nej, det är inte jag, jag kan inte bestämma eller ta ansvar eller veta vad folk behöver. jag är inte ledartypen. det kommer att bli katastrof.

inte för att jag är den bästa chefredaktör som Nöjesguidens malmödel haft direkt, men det funkar ju faktiskt. tidningen har inte havererat ännu. medarbetarna har inte gjort uppror och krävt min avgång. jag har lyckats korrläsa och samordna saker fast jag aldrig trodde det skulle gå. jag har fått creds för mina ledare även om de inte alltid varit helgjutna. riksupplagan ökar.

det fungerar. det blev inte som i mardrömmarna. det är inte farligt att mixtra med invanda roller,  det finns alltid en flyktväg om något inte går som tänkt. förresten så verkar Nietzsche mena i Tragedins födelse att det är okej att leva och uppleva saker bara för att kunna skapa konst av dem. ”Tillvaron och världen är evigt rättfärdigad bara som estetiskt fenomen.” Det går alltså bra att ge sig in på farliga och okända marker bara för att kunna skriva vackra blogginlägg om dem sen.

Annonser

2 responses to “Det finns inga livlånga roller

  1. margret kanske var smart helt enkelt. Min hjärna säger att det dumt att ringa och fråga ointresserade om de är intresserade eller att anmäla förståndshandikappade till mensas Iq test. Det är både dumt, elakt och väldigt ointressant.

  2. Jag höll länge med Nietzsche där. Till viss del gör jag det fortfarande, men vissa misstag är det dumt att begå, och ibland kan man faktiskt lära av andra. För egen del skulle min nattsömn ha halverats om jag blivit någonslags redaktör. Skulle förutom prestationsångesten över att vara något jag saknar talang för – jag har aldrig lyckats uppamma någon energi eller glädje inför något som jag inte från början är bra på – ha förgåtts av kval över att inte kunna styra mina medarbetare in i minsta detalj, inklusive deras ord- och ämnesval. Skulle alltså gärna bli envåldshärskare men inte behöva stå för något jag inte har full kontroll över… det är ju tur, att det finns de som klarar det. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s