Förbjudna tankar

Igår när jag flanerade gatan fram med en smaskig drickyoughurt i handen blev jag väldigt sugen på att kasta in den i en av de där odrägliga boutiqerna där det hänger några mörkgrå tygsjok och en surnad expedit. Det liksom ryckte i armens nervimpulser och jag såg framför mig hur youghurten skjöts iväg ur min hand som en missil och flög i en vacker båge och sölade ner affärens kläder i en krämig kaskad. Sådana förbjudna tankar får jag frekvent. På möten då man måste vara tyst länge kan jag få tvångstankar om att jag ska råka säga något dumt som jag tycker om någon, eller göra kullerbyttor.  När jag stod vid en ravin häromdagen fick jag för mig att mitt överjag skulle släppa och benen skulle ta ett skutt ned mot döden. En film som illustrerar det här fenomenet med förbjudna tankar är Vuxna människor av Fredrik Lindström. I den här scenen får huvudpersonen för sig att han ska råka slänga mycket viktiga kontrakt i en å.