Bakfull på dopamin?

(34)

Är det någon med lite basic neurokemikunskaper här som skulle kunna svara på en grej? jag undrar nämligen om det är möjligt att bli så att säga bakfull på den egna kroppens substanser. Jag känner ibland att efter ett lyckorus, ett sådant då  endorfinerna frisätts som gift i kroppen och man kaninstudsar fram  och känner sig enad med universum och alltings inneboende mening, så blir jag liksom lite urblåst och nästan avdomnad, låg, ofokuserad, melankolisk, tom, en stund. Har funderat på någon slags lightbipolär grej, men har inte tillräckligt många symptom.

Jag undrar om det kan vara så att när cocktailen av lyckohormoner sinar ur blodet så kanske något restämne återstår, precis som acetaldehyd (tror jag) gör när man har druckit alkohol och är bakfull. det känns som en så rimlig liten hemmasnickrad teori. En gång på gymnasiet euforihoppade jag oavbrutet i en soffa och lyssnade på hairmetal från 80-talet i tio minuter så att soffan gick sönder. den hade kostat tolv tusen kronor och var nyinköpt.  men mamma lyckades ljuga ihop att den gått sönder på grund av ett ”kvisthål i träet” och att det inte alls berodde på att hennes dotter fått veta ett speciellt glatt  besked och hoppat sönder den, så hon fick en ny på garantin. nej, det var kanske inte så bra gjort av mig, och bakruset efteråt varade minst en halvtimme.

det bästa med att bli äldre är att man inser hur temporära känslotillstånd är. att det nästan alltid är en annan känsla när man vaknar imorgon. det kan vara vemodigt men är oftast en trygg fallskärm.Ring63

ur nibelungenringen

Det som vi hittar ord för att uttrycka är redan dött i våra hjärtan, säger Nietzsche i Götzen-dämmerung. Det är så sant…när man tillexempel säger att man älskar någon så uttrycker det inte alls den exakta känsla man kanske har för personen. orden är bara skuggor av känslorna, bara en slags grovklippta mallar. känslor och relationer man har till människor påminner sällan om de färdiggjutna, artefaktiska former och begrepp som finns att beskriva dem med. det finns kanske för få begrepp? jag vill ju beskriva det obeskrivbara.

Annonser

21 responses to “Bakfull på dopamin?

  1. Folk blir ju ofta låga efter att ha tagit ecstasy, för att de snabbtömt serotonindepåerna och kört på ultralycka. Det vore väl inte så konstigt om samma sak kunde ske på ”naturlig” väg?

  2. När jag kraschar som hårdast är oftast efter en period av enorm lycka, när jag sedan möter motgångar känns de oftast många gånger värre än de egentligen är för att kontrasten blir så stor.

    Apropå att beskriva det obeskrivbara, jag håller med om att det saknas ord för det ibland, men kan inte problemet också vara att vi envisas med att dela in saker i kategorier. Jag förstår vitsen med det, världen är så komplex att vi måste enas om vissa benämningar för att kunna beskriva den, men går det inte för långt? Kan inte saker bara få vara och inte kategoriseras?

  3. Julia, inte bara att det ger en tillfällig låghet utan som jag förstått det har man en absolut mängd serotonin i sitt liv, och ecstasy gör att det tar slut i förtid = kronisk depression resten av livet! \o/

  4. julia, ja, så borde det rimligen kunna vara.
    karin, du har verkligen en poäng med kontrasten. och även jag har tänkt tanken att kategoriseringsbehovet är lite förlegat. exvis detta med att definiera vilken sorts relation man har till en person. kan inte relationen bara få utveckla sig helt oberoende av färdiga mallar? och pockar behovet av en definition. jag tror att det går att träna bort.

  5. Annan, jo det med — men det kanske är svårare att extremtömma lika hårt på egen hand av att få glada brev. =)

    Undrar om det går att avgöra utan läkarkontroller om det är någon form av bipolaritet, eller om det är dopamin/serotonin/endorfinbrist som väntar på att fyllas på igen?

  6. annan, va?! det låter märkligt….varför skulle kroppen bara ha en viss mängd signalsubstans att producera, det låter snålt.

  7. det handlar väl mer om att man bränner sönder transportprotein och sånt

    tror dock inte att det finns tillräckligt med forskning i ämnet för att man ska kunna säga varken bu eller bä: http://en.wikipedia.org/wiki/Mdma#Long-term_effects_on_serotonin_and_dopamine

    mängden mdma (den substans i ecstasy som gör att man blir euforisk) som man måste konsumera för att uppnå sådana bieffekter är nog hur som helst smått heroisk

    i övrigt så verkar din teori vettig, har desutom själv upplevt liknande saker. jag får komma ihåg att fråga mina läkarstuderande vänner om det här

  8. Fast Annan, hur skulle man kunna ha en exakt mängd serotonin? Och om så vore: Hur kan en del gå runt och vara smådeppade för jämnan medan andra skuttar genom livet? Näe, det där tror jag inte på, låter som en modern myt!

  9. Lisa, de som är deppade har väl problem med receptorerna, inte med serotoninet i sig? Jag kan minnas fel iofs.

  10. Om man våldsamt kramar ur sitt belöningssystem med olika hjälpmedel så anpassar sig ju hjärnan efter det. Produktionen blir mindre, men rent strukturellt så kan antalet receptorer för en viss signalsubstans minska i antal – vilket i praktiken är en bestående hjärnskada. Mitt hjälpmedel är syltsmörgåsar. Utan att sparka igång belöningssystemet på det sättet funkar det inte alls och jag blir seriöst så låg att det känns farligt. Syltsmörgåsar ger tydligen hjärnskador.
    Bakelser också, Isabelle! Hör du det!

  11. @Julia, jo man kan ha kroniskt låg produktion – och dessutom en förskjuten balans mellan olika signalsubstanser. Det tycks vara medfött. Även om man själv kan fippla med systemet på olika sätt och det påverkas av omgivningen.

  12. Det är många som säger att om man tar för mycket ecstasy(och amfetamin) under lång tid så bränner man på något sätt ut serotoninsystemet, eller det som frigör serotoninet, så att man blir kroniskt deprimerad. Det verkar som att det fortfarande tvistas om det här, men jag vet åtminstone en som är sjukskriven pga av post-e-depression…Sen vet ju inte jag om man kan vara säker på att det är just drogerna som fuckat upp hans serotonin, men det skulle inte förvåna mig om det funkade sådär.

  13. tack för expertutlåtandet, anais! och bakelser är en betydande del av min kostcirkel.

  14. Det är tydligen vanligt att de som håller på med lite mer avancerad S&M upplever just det du säger – den undergivna blir hög på endorfiner och liknande (kallas subspace) under själva ”leken” och efteråt är det vanligt att känna sig lite nere och känslig. Du får googla vidare 🙂

  15. louise, tack för den mycket intressanta informationen!

  16. Det händer med ”vanliga” orgasmer också — jag kan leta rätt på en text jag skrev om det. Både på ganska halvnormal nivå och folk som blir riktigt riktigt dåliga efterå.t

  17. så känner jag. efter en lyckorus dag är jag nästan alltid extremt låg och har svårt att känna lycka dagen efter. kanske 9 av 10 gånger. vet bara att det är så för mig och inte varför..

  18. När blev du äldre?
    Jag har inte lyckats än!

  19. Det FINNS för få uttryck. Ananda K. Coomaraswamy, som till fullo behärskade nästan 40 språk, ansåg engelska vara ett ”trademan’s language”, apropå att det för varje engelskt ord beskrivande t ex psykologiska eller inre realiteter finns fyra i gammalgrekiskan och fyrtio i sanskrit. Ola Wikander, som ju är nånslags språkforskare och översättare från antika språk, menar att svenska bara lämpar sig till ”vardagsrealism.” Vi är födda i fel tid och på fel plats.

  20. Pingback: I can’t stand the drain « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s