Om det manliga geniets legitimt grava förvirring

DSC01224

Jag har alltid skämts för min konstanta förvirring. Ibland måste jag fråga mig själv vilken årstid det är, vilken stad jag är i och vad personen som jag sitter och pratar med heter. Häromdagen när jag som vanligt spillde ned mig under lunchen så råkade jag tro att gardinen var en servett och torkade mig på den. Igår på lunchstället frågade servitören vilken av rätterna som jag hade beställt och det enda jag kunde göra var att vifta ivrigt med armarna och säga mat. Hjärnan kortslöts liksom.  Jag känner sällan igen folk jag känner på stan och de blir ledsna och tror att jag har en oplockad gås med dem. När jag bodde själv tvättade jag aldrig mina kläder för att det verkade så jobbigt utan köpte nya istället. Jag lade allt skräp under sängen och hängde upp gamla utrivna tidningssidor på väggarna för att det skulle eka mindre.

7335_174604580967_647795967_3709639_5438922_n

Hyresvärden anklagade mig för att hyra ut mitt studentrum åt en kille i smyg, för när han  tittat in i det hade han konstaterat att ”Det finns ingen tjej som kan vilja bo sådär!”  Jag glömmer födelsedagar, fakturor, möten och går till fel föreläsning på fel dag. Jag glömmer att fråga hur folk mår när de ser ledsna ut. Jag saknar alla moderliga features. Förutom när jag ser gulliga djur möjligen och börjar studsa av glädje, men om jag hade ett skulle jag säkert råka göda det till döds som jag gjorde med mitt gamla marsvin.

DSC00403

såhär blir alla mina sladdar

Den här kroniska grava förvirringen och tankspriddheten har jag tidigare skämts för enormt mycket. jag har verkligen hatat den del av min hjärna som vägrar följa scheman och utsnitslade spår och konventioner, som glömmer det allra viktigaste som jag lovat göra men som istället försjunker i ett blogginlägg i fyra timmar. Jag har skämts över att inte vara en av de där ordnade, genomtänkta tjejerna med hela strumpbyxor och almenackan full av korrekt ifyllda födelsedagar och snabb reaktionsförmåga. Jag har skämts över att sakna alla moderliga tahandominstinkter, sätta andra före mig, dammsuga innan han kommer hem så att han inte bli besviken, vara ett steg före, gissa hur han mår.

Men varför ska jag göra det?

7029_126969678675_514023675_2326962_642930_n

Hos män ter sig den där förvirringen så charmig. Vem gillar inte den kufiga, slarviga akademikerkillen som letar efter glasögonen fastän de sitter på huvudet? Vem gillar inte Rickard Palm när han ser fullständigt bortkommen ut i Aktuellt?

Min mamma och alla andra kvinnor i hela världen verkar acceptera män som lever i ett ständigt tillstånd av glömska och distraktion och oförmåga att se att fönstren behöver tvättas. Min pappa är väldigt intelligent och väldigt lat. Han brukade med flit göra alldeles för svagt kaffe åt sina kollegor för att han skulle slippa göra det fler gånger. Han brukade tvätta sina kläder i duschen när han var ung och han hjälpte aldrig till hemma nånsin när jag växte upp.

Varför ska jag skämmas för att jag prioriterar att skriva istället för att plocka undan kläder jag råkat tappa på golvet? Jag är absolut för jämställd arbetsfördelning i hemmet och sådär, men det funkar liksom inte att både ha en rumslig materiell perfekt ordning och en inre intellektuell. Lagom är bäst. Mitt favoritindexeringsystem av kläder är att ha dem i en stor hög i garderoben. Jag hittar bäst då.

DSC02018

Helgens göteborgsvistelse bjöd på en närstudie av  excentriska och förvirrade akademikermäns städvanor. Chrisk är min nya förebild i husmoderlighet. Några av hans hushållsvanor:

  • Han slängde alla sina bestick efter en fest när han inte orkade diska och har bara kvar en kniv.
  • Han har aldrig någon mat hemma utan äter ute jämt (dessutom äter han ganska sällan, han är en livsform som drivs i huvudsak av coca-cola, öl och data.)
  • Hans sovrum är som en lagerlokal där han slänger allt som han inte använder för tillfället.
  • Hans kompis brukar ta med sig toalettpapper när han besöker chrisk eftersom chrisk aldrig har toalettpapper hemma.
  • Han läser och skriver inte oavbrutet dagarna i ända som sina doktorandkollegor utan jobbar istället effektivt då och då. och får sina bästa idéer på krogen.
  • Han har diskmedel istället för duschkräm.
  • Datorer och sladdar och heideggerböcker fyller alla tomma ytor i hans studentlägenhet.
  • Han oroas inte av att råka tappa bort pass, passerkort, viktiga dokument osv.

Det här är en lysande livstaktik! Jag tycker att man bara ska göra det absolut nödvändiga och ha roligt resten av tiden. Man ska dessutom lita på sitt eget omdöme när man skriver eller skapar, ofta behöver man inte lägga ned så mycket tid och ångest på en text som alla säger. Jag har klarat flera universitetskurser utan att läsa ens hälften av allt jag borde ha läst, för jag har haft tidningsdeadlines och prioriterat dem. Många killar jag vet har liksom glidit igenom tillvaron de första tjugofem åren och sedan lyckas de ändå uppnå höga yrkesmässiga positioner. De kvävs inte av sin egen perfektionism och försöker inte vara fullständiga på alla plan utan gör kanske en eller två grejer riktigt bra och kommer långt på det.  success!

DSC02015

DSC02016

DSC02017

Annonser

39 responses to “Om det manliga geniets legitimt grava förvirring

  1. Jag vet att jag säger det här hela tiden, men jag älskar dig. Du är så jävla bra!

  2. Om det finns en överlevnadshandbok för filosofer kommer jag köpa ett ex till Chris nästa gång jag är i Göteborg… =)

    Förövrigt så fick du mig att skratta hjärtligt här Isabelle. Riktigt roligt inlägg haha.

  3. Det är intressant hur drag som ses som charmiga och tecken på ett stort geni hos män ses som svaghet och opassande för en kvinna. Kan vi bryta loss oss från det, kan mina klädhögar och flyttkartonger spridda över halva världen ses som ett liv levt till fullo snarare än kaos? Jag röstar för det.

  4. Åh, jag skrattade högt när jag läste detta. Vilket fantastisk beskrivning av förvirringssorry. löve!

  5. Jag tycker inte att det är charmigt eller tecken på geni hos någon. Men det är jag.

  6. Slarv har inget kön.

    Håller med om att man ska acceptera sig som man är, med de styrkor och svagheter man har. Vissa funkar bra med kaos, eller får helt enkelt lära sig att leva med det. Vissa kan inte ens ha pennorna i oordning för att kreativiteten och koncentrationen ska rubbas.

  7. ivar: kanske inte slarv, men däremot finns det ganska mycket statistik på hur arbetsfördelningen i svenska hushåll ser ut könsmässigt.
    ni andra: tack för creds och så.

  8. oh jag är nog tvärtom då. Jag gillar små lådor där allt ligger snyggt o pärmar o mappar o listor o almanackor. Hade aldrig stått ut med en människa som har diskmedel att tvätta sig med o inget toapapper…
    men allas sladdar blir väl så? Men man kan ju vira upp dem på ipoden tex så håller det lite längre iaf 🙂

  9. Isabelle: Det finns också en hel del statistik på att den totala tiden utfört arbete är väldigt jämn mellan könen. Är det då slarv att den som förvärvsarbetar mer inte gör lika mycket i hemmet? Snarare handlar det väl om strukturella ojämlikhet än att ”karlslokar är så himlans stökiga”.

  10. Isabelle: Det finns också en hel del statistik på att den totala tiden utfört arbete är väldigt jämn mellan könen. Är det då slarv att den som förvärvsarbetar mer inte gör lika mycket i hemmet? Snarare handlar det väl om strukturell ojämlikhet än att ”karlslokar är så himlans stökiga”. Det handlar inte om legitimitet i att bete sig som en gris.

    Däremot ställer tjejer/kvinnor större krav på sina hem än män. Vilket självklart är en återspegling av uppfostran och könsroller.

  11. Oj, dubbelpost som inte ens är identiska. Feel free att radera första…

  12. Men fy fan! Vilken satans misär!

  13. Ivar: Jag ställer mycket skeptisk till din statistik över ”den totala tiden utfört arbete”, då det förutsätter att arbete på ett enkelt sätt kan mätas i tid – att varje given minut antingen skulle vara endast arbete eller endast ”fritid”. Så är det ju inte. Särskilt inte när det kommer till hemarbete i barnfamiljer där det nog handlar ganska mycket om att arbeta ”jour”. Och förresten vet jag aldrig hur mycket jag arbetar respektive fritidar när jag är ansluten till internet. Tiden är fraktal, inte linjär.

    Med detta sagt, går det fortfarande att konstatera en ojämlikhet mellan könen i utfört arbete. Det gäller bara att inte stirra sig blind på siffrorna över arbetade timmar, utan även fundera på den kvalitativa basen för själva uppdelningen mellan arbete och fritid.

  14. Pingback: Varken nöjd eller stolt « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

  15. Rasmus:

    ”Tiden är fraktal, inte linjär”

    Åldras du fraktalt också? Man kan nog mäta aktiviteter linjärt trots allt. Även om man får genombrotten stötvis.

    Jag säger inte emot att det finns ojämlikheter vad gäller hushållsarbete sett till befolkningen i stort. Det jag vände mig emot var bilden av att män tillåts vara slarviga och inte bry sig, medan kvinnor tvingas curla både man och barn. Därav mitt exempel med totalt antal timmar som läggs på arbete. Fler kvinnor deltidsarbetar. Fler män övertidsarbetar. Kvinnor hushållsarbetar mer. Män hushållsarbetar mindre. Ekvationen leder inte till slutsatsen att män är slarviga och lata utan till att det finns en struktur som uppmuntrar denna uppdelning. Det är ojämlikt.

    Jag ser statistiken i vitögat utan att bli blind. Men jag håller med dig om det där med ”jour-arbete”. Ifall en familj har ordnat det så att kvinnan har huvudansvaret för barn och hem kommer det bli mycket lite verklig fritid över för henne. Det är trots allt mycket lättare att dra en gräns för förvärvsarbetet inom de allra flesta yrken.

  16. För egen del hör jag till nånslags gråzon, som alltid försöker inreda mitt hem på mysigast möjliga vis men innerst inne är en obotlig slacker som behöver känna på piskan. Tror det är så det blir om ens första generationens feminist-farsa som faktiskt alltid gjort hushållsgörat försöker fostra en i samma anda.
    Anyways, det som är bra, är att det även finns killar som är prydliga och pedantiska. Det går färre på dussinet, men så gör ju även antalet stökiga tjejer. Så, alltid finns det någon som passar någon. Sen håller jag med Ivar om att man inte ska förväxla familjelycka med ett så exakt antal timmar nedlagda på exakt samma uppgifter som möjligt. Det viktiga, anser jag, är helhetligt jämvikt – as opposed to jämlikhet – där båda parter upplever att det nog går på ett ut ändå.

  17. läs ”Handbok för tankspridda” mkt tänkvärd bok 🙂

  18. jossan, har läst den! mycket bra, älskade anekdoten om hon som råkade ta med sig soporna istället för resväskorna på semestern.

  19. Nej, för Guds skull, gör inte det. Läs Valéry i stället, han har skrivit en del om tankspriddhet.

    För övrigt så tycker jag att du verkar väldigt charmig och att duktighetsvrak är det jobbigaste som finns.

  20. Jag känner igen mig så helt otroligt..! 🙂

  21. kalle, ska undersöka saken. anaïs, vad fint att höra, och jag gillade din kommentar i isobels kommentarfält också förresten.

  22. Vilken av dom? Isobel uppfattade tydligen mina kommentarer som ”hatkommentarer”. Det var värst vad alla är känsliga.

    Jag hatar inte, jag tycker bara att alla ska få vara som dom är. Jag är inte en slarver, och jag tycker inte att mina slarviga kompisar är jobbiga. Jag tycker faktiskt att duktighetsministrarna ofta är jobbigare. Och jag blir väldigt irriterad på småsinthet. Och själupptaget martyrskap.

  23. Meh, läste SLARVIGT.

  24. Men jag håller nog inte med egentligen — de kvinnor jag har i min bekantskapskrets som är slarviga genier behandlas likadant som de manliga slarviga genierna. Det är charmigt att vara en slarvig hyperbegåvning, oavsett kön.

    Men det kan kanske bero på att i mina cirklar så gillar vi begåvning, och håller det högre än pedanteri.

    Anaïs, t ex, är ju smart as a whip, hon skulle komma undan med en hel del hushållsslarv.

  25. @Kalle 😉 tack – jag är f ö genuint glömsk, förströdd och förvirrad och helt hopplös i husliga sammanhang. Men det är ingenting jag valt, eller valt bort, och jag är absolut inte likgiltig för andra. Det är bara det att jag uppenbarligen inte ser omgivningen på samma sätt som ordningsamma personer. Jag märker inte att det är stökigt om inte någon aktivt PEKAR på det stökiga. Då kanske jag kan säga ”oj”. Det där kan duktiga personer faktiskt inte förstå. De tror att alla ser omvärlden på samma sätt, att perceptionen släpper igenom samma saker. Icke!

  26. Ordning eller ej, är väl upp till var och en och att kräva mer av kvinnor är inte alls logiskt. Däremot tycker jag mig ha erfarit att bakom varje slarver finns det någon som ställer till rätta, plockar upp och ordnar. Av den anledningen tycker jag att det är viktigt att man själv tar ansvar för vad man gör eller inte gör; jag har svårt för människor som bara manglar på och låter andra ta smällen. Nu skall detta inte uppfattas som någon personlig kritik, utan som en reflektion jag gjorde när läste texten och kommentarerna.

  27. Pingback: Att dra vapen och gömma sig undan livet | Kaosteori

  28. I min värld är det snarare tjejerna som uppmuntras att ta (ibland andras) plats och vara både ”charmigt” slarviga och excentriska, medan en man som gör samma sak automatiskt kallas självisk.
    Detta stör mig på samma sätt som när folk på jobbet ryggradsmässigt kläckte ur sig sitt: ”typiskt karlar att gnälla för minsta förkylning!” när jag bad om att slippa vissa moment, då jag hade 40graders feber. En tjej i samma situation hade lika automatiskt setts som självuppoffrande!

    Det börjar bli lite tröttsamt faktiskt.
    Speciellt för mig som kämpat hela mitt vuxna liv med att försöka hitta en balans där jag tar så lite energi som möjligt från andra, samtidigt som jag inte vill behöva vara zombifierad av
    medicin.

    Jag förstår att ditt inlägg handlar om vardagligare slarvighet än den man kan ”utsätta andra för” som t.ex bipolär, men å andra sidan återkommer jag till frågor som: ”skulle jag överhuvudtaget anses som sjuk i ett samhälle med större tolerans för det lite skitiga och slarviga?”
    Så mycket av den depressiva delen av bipolärt syndrom handlar ju om skam över ens eget beteende i uppåtfaserna, och personligen har jag typ 2, dvs mina uppåtperioder skulle knappast ens behöva ses som sjukliga i en mer tolerant miljö. Och hur drar man en gräns mellan sjukt och friskt? Hur kan man må FÖR bra?

    Denna kommentar kanske verkar lite spretig och off topic, men jag låter andra avgöra det.

  29. Haha, känner igen mig otroligt mycket i det du skriver, dessvärre är jag man, så det kanske är mer accepterat utifrån då? ^^;

  30. Ha ha! Ja det är väl bättre att ha de få saker man gillar/behöver liggande framför näsan så man slipper rota i nån garderob så fort det är nått. Kan man inte hålla ordning i rummet kan man väl inte hålla ordning i garderoberna. Jag kan heller inte hålla nån ordning och de gångar jag försöker slutar alltid i katastrof och jag får städa upp efter allt jag rivigt ner typ blomjord. Någon Arkitekt borde konstruera lägenheter och garderobsförvaringsutrymmen för olika organisationsproblematiker. För i bland blir det jobbigt. Men charmigt…näh
    må gött i krediten

  31. Du får ursäkta, men jag konstaterar (i kommentar hos Isobel) att du är en 1700-talsaristokrat.

  32. asså word! *sparar inlägget*

  33. Pingback: Lilla gumman | SSWC igen

  34. Hahaha. Måste bara tipsa om anti-tes-bloggen till ditt beteende. . Man blir helt pissed bara man bläddrar bland allt det puttinuttiga. . å sjukt avundsjuk på en gång:
    http://www.folkbladet.nu/?cat=89

  35. Jag avvaktar med disken tills den blir ett berg, vilket inte är så kul men jag finner inget nöje med att diska efter varje måltid som en del gör. Städning görs mest när man vet att besök är på gång eftersom det inte är så acceptabelt att ha stökigt, känns så iaf. Har en syster som är städpedant medans min mamma däremot är inte det så jag har nog mitt stökiga efter henne. Jag tror de som har städmani försöker kontrollera sitt liv på så sätt och reflekterar inte så mkt över mer intellektuella saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s