Ibland så står frilanslivgrejen mig upp i halsen. När man inte har någon heltidsanställning består jobbet till 70% av att pitcha idéer och bonda med eventuella arbetsgivare och hjärnstorma fram krystade artikelidéer som egentligen känns halvtama och daterade. Elin och jag pratade om det här och det var så skönt. Just nu var det länge sedan jag blev besviken och refuserad. men jag är ständigt redo på att känna hjärtat sjunka i bröstkorgen när jag får ett mejl där det står Nej tack i ämnesraden. periodvis blir jag så beredd på att ha gjort allt arbete i onödan att det känns menlöst att anstränga sig till sitt yttersta och lägga ned någon slags entusiasm i det man skriver. Skrivandet blir mer produktion snarare än inspirerat skapande.
Och det är kanske så det funkar. Romantikens idé om det kreativa underbarnet som tillskänks inspiration från ovan är ingenting jag har så mycket till över för, inspiration mest bara hittepå. skrivande är ofta 30% talang och 70% hårt arbete. Kanske måste man vänja sig vid att alltid ha den mentala satelliten uppkopplad och att det här inte är ett yrke där man har några lediga dagar utan produktionsångest. Det finns alltid en hypotetisk eller reell deadline och det finns aldrig någon helg då man inte har nästa veckas textproduktion i bakhuvudet då man rör sig genom natten.
я должен платить
Sie schläft mit mir doch nur für Geld
Ist doch die schönste Stadt der Welt
I have to pay
She sleeps with me but only for money
It’s still the most beautiful city in the world
Isabelle Ståhl - istället för sömn 