Filmsmaken från helvetet

something_gotta_give_Diane-Keaton-Jack-Nickolson

Min pojkvän blev förskräckt när han insåg vad som doldes bakom mina finkulturalibin. Jag lyckades hålla uppe imagen några månader eller så. Vi brukade på mitt initiativ titta på oändligt långa, svartvita, sega film noirs de första gångerna vi hängde. en gång såg vi en film från fyrtiotalet om Nurnbergrättegången som var så tråkig att han faktiskt bad om nåd efter en stund, vilket var tur eftersom jag nästan hade somnat. Men efter några månader av ihärdigt uppehållen god smak-fasad råkade jag citera en karaktär i en Leslie Nielsen-film, och på ett ögonblick var allt förstört. Nu blev jag tvungen att tala ut om samtliga guilty pleasures. Särskilt en film hatar han mer än något annat i hela världen, inkluderat barnprostitution och Nightwish.

soemthings-gotta-give

Something’s gotta give är nog det plågsammaste man kan tvinga igenom någon som man precis börjat dejta. Den är tre timmar lång och innehåller oändligt långa och substanslösa scener där Jack Nicholson och Diane Keaton går omkring på stranden och plockar stenar. Största delen av filmen utspelar sig i Ericas lantligt romantiskt inredda Hamptonshus som förmodligen fungerar som ett inredningsopium för den undre medelklassen, samma kategori som faktiskt är intresserade av det som brukar kallas ”Shabby chic” på Tradera.  Med amerikanska mått mätt ska Diane keatons rollfigur Erica föreställa en feministpionjärig, hardcoresjälvständig kvinna (hon är skild, wow). Filmen är en fullständig orgie i relationsdissektion och excesser i känsloyttringar. I en av scenerna så gråter Diane keaton i ungefär tio minuter.

nu vet jag ju inte om den här filmen bara reproducerar stereotypa bilder av kvinnors känsloliv vs mäns bindningsfobi och skapar en hyperrealitet som jag bara inbillar mig att jag identifierar mig med. men den är som skräpmat, jag har säkert sett den tjugo eller trettio gånger nu och den är så trivsam och trygghetsinvaggande att ha på i bakgrunden när man är hemma sjuk.

Mellan Tartovsky och Bergman-sessionerna så tittar min pojkvän faktiskt på fåniga vampyrsplatterfilmer och Eurosport (sic). Varför skulle det här vara värre?

Annonser

9 responses to “Filmsmaken från helvetet

  1. För oss män är det action som står för det trygghetsinvaggande… inget slår en Seagal-rulle när man är sådär sleten som man bara är efter en hård arbetsvecka. 🙂
    Fast jag hör ju till de där som fastnat för Miazakis filmer… du hade ännu inte sett de två rullarna som förekom Levande slottet? I så fall har du mycket nöje framför dig.

    Apropå gråtscener, Tarkovsky och Bergman, är där ju en vilt bra en i Offret. Trodde inte svenska skådisar kunde stå för sådana prestationer.

  2. Isao Takahata’s ”grave of the fireflies” kan jag varmt rekomendera, inte en film man tittar 2 gånger på men den enda gången du ser den så är den oootroligt bra.. Andra gången blir den bara långtråkig.. =(

    http://www.imdb.com/name/nm0594503/
    Alla filmer ovan som har engelska namn från Miazaki kan jag varmt rekomendera, Speciellt ”min granne totoro” och ”Princess Mononoke”

  3. Beställde av ett lustigt sammanträffande samtliga tre Nakna Pistolen-filmer på dvd i förrgår efter insikten att jag enbart har dem på vhs hemma i föräldrahemmet. Måste därför förstås fråga vilken Leslie Nielsen-replik det var som citerades? Och om man älskar både sega, svart-vita 40-tals-film noirs och lättsamma 80-tals-komedier, var hamnar man då på smakskalan?

  4. En gång var jag på nyårsfest i Roberts gamla kollektiv. Jag var på tok för nykter och var tvungen att genomlida någon underlig film där någon filmade typ trafik. Alla var helt facinerade och påstod att den var fantastik. Jag förstod ingenting och kände mig dum. Jag vet dock inte om det skulle hjälpt att vara onykter.

  5. josefin: HAHAHA! iv’e so been there! just nu ser robert ”blecktrumman”, en olidlig tretimmarshistoria i bruntoner om någon slags dvärgpojke. båring

  6. david, håhå! det kan ha varit när han tittar på en kvinna som plockar ned en bäver underifrån och säger ”Nice beaver”.

  7. Blecktrumman såg Björn i fredags. Jag hade turen att vara på fest i Helsingborg den kvällen. Tacka vet jag hjärndöd underhållning.

  8. Haha, ah, utmärkt val. En klassiker.
    ”Thank you. I just had it stuffed.”

  9. Haha, till och med jag som inte skäms för mig tyckte att den filmen var fruktansvärt dåligt. Jag störde mig mest på att Diane Keatons rollfigur skrattade precis hela tiden. Jack sa något som inte var sådär jätteroligt men hon skrattade och skrattade åt precis allting.

    Jag klarar inte av kvinnor som skrattar åt mäns dåliga skämt. Kan inte lyssna på Adam&Gry på morgonen heller, av just den anledningen. Jag tror på fullt allvar att Gry Forsells enda funktion i det programmet är att skratta åt Adam Alsings skämt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s